Ej jämställd relation... flytta ut?

(kommer inte åt mitt konto nu, så startade ett nytt tillfälligt)

Tack för era svar!

Vi har provat att byta sysslor, men resultatet blir bara att han inte utför sina sysslor ordentligt... han tycker t.ex. att man endast behöver städa och tvätta max en gång i månaden, jag anser nog att man behöver göra det lite oftare än så om man inte vill leva i kaos. Då menar han att det är jag som är överdriven (fast jag tror han mest säger så för att slippa undan, då han själv gärna gnäller om jag gått en vecka utan att göra mina sysslor).

Är helt med dig i dina tankegångar Roro! Han tycker att det är väldigt viktigt med feminism och jämställdhet i samhället i övrigt, men dessa synpunkter som jag försökt förklara för honom massor av gånger vad gäller vår relation och att jag inte vill att våra framtida barn ska växa upp i en ojämställd relation, verkar han inte allas förstå.. Jag vill inget heller än att leva mitt liv med honom, han har väldigt många fina sidor och vi har en fin relation i övrigt. Men samtidigt har jag ingen lust att leva så här :( Kan bara förställa mig hur det skulle bli om vi skaffade barn med den här fördelningen... :S

Anonym (TS)

Äldre 4 Dec 23:59

#10

Anonym (Tjej) skrev 2018-12-04 23:23:21 följande:

Har han bott själv innan han flyttade ihop med dig?

Är i liknande situation men vi har barn och ja, det är bra att du tänker efter innan.

I mitt fall flyttade vi ihop direkt dvs bodde aldrig själva. Vi var bägge dåliga med hushållssysslor innan men det spelade inte så stor roll innan barnen, sedan föll det mesta på mig.

Ja det har han, han är för övrigt 29 (...) och jag 23. Det var väl inte jätterent hemma hos honom när han bodde själv, men han höll ändå en okej ordning, något han dock verkar ha slutat med sedan vi flyttade ihop... :S

Förstår att det måste vara jobbigt, särskilt nu när ni har barn :( Så typiskt att det blir så att en tar mer ansvar, och så tar den andra det för givet..

Anonym (TS)

Äldre 5 Dec 00:01

#11

Anonym (A) skrev 2018-12-04 23:28:15 följande:

Nu vet du detta redan nu. Därmed får du ta ställning till om detta är något du kan acceptera fullt ut eller inte. Kan du leva så här resten av livet utan att klaga och bråka om det? Utan att bli bitter? Utan att tappa känslorna? Utan att vilja sluta ligga med honom? Utan att vilja skiljas om x antal år? Är svaret ja är det bara att vara tyst och köra på. Är svaret nej så lämnar du honom nu, innan ni även får barn som kommer drabbas och få sin familj söndertrasad. Han kommer INTE att ändra sig oavsett hur mycket du tjatar, vädjar, ber, bråkar, hotar, gråter, går i terapi osv. Han kommer aldrig någonsin att ändra sig. Så väljer du att fortsätta relationen får du göra det med visshet om att det är du som kommer att få fortsätta göra allt hemma för resten av era liv och du ska inte gnälla och bråka om det, för det leder inte bara till en giftig situation för er två utan även för era framtida barn. Du är nu medveten om detta och utifrån det får du göra ditt val.

Det är så jag tänker också, att antingen nöjer jag mig eller så går det inte helt enkelt.. men vill liksom inte bara ge upp, vill ändå tro att det ska finnas något som får honom att förstå. Men det är kanske svårt...

Anonym (TS)

Äldre 5 Dec 00:05

#12

Akira Öken skrev 2018-12-04 23:28:31 följande:

Visst är det viktigt att vara medveten om att man kan ha olika tankar om hur rent det ska vara, men man behöver ändå kunna enas om en lägstanivå som är acceptabel för båda och som man gemensamt upprätthåller.

Man ska inte behöva uppfostra vuxna människor. Min åsikt är att man gör sitt bästa för varandra i en relation i syfte att båda ska må så bra som möjligt. Det låter inte som att din "sambo" har den inställningen.

Jo, det är precis det jag saknar. Blir så sårad över att han liksom inte vill sammarbeta. Har blivit en dålig cirkel där han är extremt missunnsam mot mig (och vår relation) vad gäller hushållssysslor, vilket gör att jag blir tjurig gentemot honom vad gäller andra saker. En dålig cirkel vi har pratat om, men ändå fortsätter det bara...

Anonym (TS)

Äldre 5 Dec 00:11

#13

Herregudjesus skrev 2018-12-04 23:48:20 följande:

Min kille e typ likadan mem har blivit bättre med åren (tsm i 5 år)... Men helt jävla ärligt så gör de mig så förbannad. Om han diskar eller gör ngt så säger jag tack så mkt - precis som det var MIN upg som kvinna! Nä tack. Om. Ja diskar inte tackar han... Vi håller på att separera och detta har säkert bidragit. Min undran e dock finns de män som faktiskt genuint hjälper till hemma?!

Känner så tydligt igen din frustration! Senast idag bad jag honom hjälpa till att plocka undan lite så att jag kunde dammsuga, men då tyckte han att han redan gjort sitt idag eftersom han hjälpte till att åka och handla... Alltså suck....

Dom finns kan jag lova! Har vänner vars relationer inte alls ser ut såhär, för deras killar verkar det vara en självklarhet att ta ansvar och dela på sysslor, utan vidare diskussion. Om du vill träffa någon ny, så hoppas jag du hittar en sån! (och det tror jag du gör, för det här vill man inte gå igenom en gång till...)

Anonym (TS)

Äldre 5 Dec 00:11

#14

Herregudjesus skrev 2018-12-04 23:48:20 följande:

Min kille e typ likadan mem har blivit bättre med åren (tsm i 5 år)... Men helt jävla ärligt så gör de mig så förbannad. Om han diskar eller gör ngt så säger jag tack så mkt - precis som det var MIN upg som kvinna! Nä tack. Om. Ja diskar inte tackar han... Vi håller på att separera och detta har säkert bidragit. Min undran e dock finns de män som faktiskt genuint hjälper till hemma?!

Känner så tydligt igen din frustration! Senast idag bad jag honom hjälpa till att plocka undan lite så att jag kunde dammsuga, men då tyckte han att han redan gjort sitt idag eftersom han hjälpte till att åka och handla... Alltså suck....

Dom finns kan jag lova! Har vänner vars relationer inte alls ser ut såhär, för deras killar verkar det vara en självklarhet att ta ansvar och dela på sysslor, utan vidare diskussion. Om du vill träffa någon ny, så hoppas jag du hittar en sån! (och det tror jag du gör, för det här vill man inte gå igenom en gång till...)

Anonym (TS)

Äldre 5 Dec 00:12

#15

Herregudjesus skrev 2018-12-04 23:48:20 följande:

Min kille e typ likadan mem har blivit bättre med åren (tsm i 5 år)... Men helt jävla ärligt så gör de mig så förbannad. Om han diskar eller gör ngt så säger jag tack så mkt - precis som det var MIN upg som kvinna! Nä tack. Om. Ja diskar inte tackar han... Vi håller på att separera och detta har säkert bidragit. Min undran e dock finns de män som faktiskt genuint hjälper till hemma?!

Känner så tydligt igen din frustration! Senast idag bad jag honom hjälpa till att plocka undan lite så att jag kunde dammsuga, men då tyckte han att han redan gjort sitt idag eftersom han hjälpte till att åka och handla... Alltså suck....

Dom finns kan jag lova! Har vänner vars relationer inte alls ser ut såhär, för deras killar verkar det vara en självklarhet att ta ansvar och dela på sysslor, utan vidare diskussion. Om du vill träffa någon ny, så hoppas jag du hittar en sån! (och det tror jag du gör, för det här vill man inte gå igenom en gång till...)

Anonym (TS)

Äldre 6 Dec 14:39

#25

Tack för era svar allihop! Det hjälper verkligen att få andras synpunker på saker och ting.

En del av mig tänker att det det kommer bli svårt att få detta att fungera i längden. Samtidigt känns det så konstigt att göra slut på det, eftersom vi båda älskar varandra otroligt mycket. Vill liksom inte ha någon anan än honom.. samtidigt som jag ofta känner att jag hellre lever själv resten av livet än att vara någons "mamma" vad gäller hushållet. Vill bara att han ska växa upp och inse att det är på tiden att börja ta lite ansvar.. (vilket förmodligen inte kommer hända). Så svårt... Kommer hur som helst ta ett samtal med honom först (fast jag gjort det många gånger) där jag förklarar varför jag eventuellt vill flytta ut...

Ej jämställd relation... flytta ut?

INNEHÅLL