När behöver barnet egen mobil/surfplatta?

Behöver?

Alla barn vill ju ha, men det betyder inte att de behöver ha en.

Våra har fått en gammal telefon när de börjat mellanstadiet, mest för att alla andra har. Sen har den äldsta sparat ihop till en bra när högstadiet började. Det kändes rätt lagom! Det är då det kan kännas kul att ha en nyare, som man själv valt, kan surfa med och sköta banken med, boka via 1177 om man ska till VC och liknande.
Mellanstadiebarnet har sparat alla sina pengar med och köpt en surfplatta, det tog 1-2 år men nu är den här och används till spel, youtube mm. Som sagt - tidsfördriv, men absolut inte nödvändigt...

Idag har väl 90% av skolbarnen egen telefon. Även i lågstadiet. Min fick sin första iPhone i 2.an. Nu när han går i 4.an önskar han sig en iPad men får nöja sig med sin iPhone 6+ som fyller nästan alla sådana funktioner ändå.

Aldrig. Barn behöver inte sånt.

Min bonusdotter blev 10 i år. Hon fick en mobil förra sommaren, alltså det året hon fyllde 9. Av den anledningen att min man skulle få prata med barnen på mammaveckorna. Idag finns telefonen för att de ska ringa när de går hem från skolan. När de kommit hem och någon av oss vuxna stängs den av och läggs undan. Det finns en iPad som används litegrann men de är 4 barn som delar på den.

Behöver vet jag väl inte om man ska kalla det, men dottern fick en gammal iPhone som låg hemma. Och när hon började gå själv till kompisar här i området skaffade jag ett simkort, hon är 7.

Vi har en gemensam iPad mini hemma som är 3-4 år gammal. Jag använder den aldrig, bara sambon och barnen. Köpte en billig samsung platta i julklapp till hela familjen som är lite större. Jag använder en gammal Macbook pro från 2009 som surfdator, har aldrig riktigt kunnat vänja mig med plattor.

Mina ungar är snart 9 och 10 och har haft min gamla iPhone4 i snart 4 år. Inte för att de egentligen behövde den från början, men för att träna på att skriva sms och kolla lite på youtube. 

När de var runt 7 fick de börja vara hemma kortare stunder själva, typ 10-15 minuter, och då hade de telefonen och kunde ringa oss om de ville. Då kände vi att de faktiskt behövde en mobil, vi har ingen hemtelefon. Men det räckte bra med en gemensam.

Nu fyller de snart 9 och 10 och vi har bestämt att de ska få varsin egen telefon då. De har börjat gå hem själva efter skolan eftersom de inte alltid vill vara på fritids. Många av deras klasskamrater har egna telefoner och det är skitsmidigt att de själva kan kontakta varandra och bestämma lekträffar. De kommer inte att få ha några sociala medier på telefonerna och ingen rätt till privatliv gällande dem. Jag och pappan kommer när som helst kunna kolla igenom dem för att se till att de sköter sig. Vill de ha hemlisar så får de skriva i sina dagböcker eller prata direkt med kompisarna.

En egen telefon behöver man nör man börjar vara ensam hemma eftersom få hem idag har fast telefon och barnet måste kunna kontakta omvärlden om nåt händer.

I övrigt är det väl som med alla leksaker att det inte handlar om ert növändigt behov men är kul att ha pch att kunna hänga med i det som kompisarna gör.

Behöver är väl när de börjar röra sig på egen hand.

Dottern fick när hon fyllde åtta och har använt sin mer och mer sen dess, pratar med kompisar, ringer från skolan när hon ska gå hem osv.

Sonen fick därför också när han fyllde åtta men den används inte så mycket ännu men han är glad över den och den lär användas mer och mer så småningom.

De har varsin surfplatta sen många år, och dessa används som tv, dvs de tittar väldigt lite på vanlig tv-skärm.

Jag tycker att man inte behöver vara så rädd för att skaffa sånt, det handlar ju mer om hur och hur mycket de används.

Någon form av telefon behövs ju när de börjar vara ensamma hemma och jag tycker att det även behövs när de börjar gå själva till och från skolan (men det beror förstås bl.a. på hur långt de har att gå). Dottern (13 år) har hittills alltid haft en ärvd mobil, men nu har hon börjat spara för att kunna köpa en ny så småningom. 

Min son fick en gammal telefon för cirka två år sedan, då han var 6 år och ville ha sin mormor som sms-kompis.
Han började även vara ute med kompisar själv kring samma ålder och fick då ha med sig telefonen ut, enbart i syfte att jag skulle kunna nå honom.

Nu är han nyss fyllda 8 år och tjänade själv ihop till både telefon och dator när han sålde jultidningar i höstas.

Jag anser att barn "behöver" en egen telefon/lånetelefon när de är så pass gamla att de är ute själva och föräldrarna behöver nå sina barn.

Behov är ju relativt :)

Vi skaffade plattor till barnen när de var i 3-4 års åldern. Vi reser mycket, långa sträckor både med bil och med tåg. Inskaffandet av plattor var mycket pga detta.

De använder plattorna till att titta på film på samt spela spel. Den äldre som är i skolåldern får, under uppsyn, använda sig av Google och söka på saker som intresserar honom.

Mobil kommer de att få när de åker hem från skolan själva och ingen är hemma - dvs i tioårsåldern ca. Då blir det troligen nya mobiler då vi själva inte byter förrän våra gamla är uttjänta.

Min dotter fick en Ipad när hon fyllde 5 år för att kunna spela spel och kolla på lite olika saker som musik på Youtube. Hon fick en mobil då hon var 9 år för att kunna prata med kompisar, ha kontakt med mig när hon är hos sin pappa, och framförallt för att kunna prata med mig då hon tar bussen själv från sin träning ibland. 
När det finns ett behov så skaffar man, men även för att kompisarna har och man vill att barnet ska vara delaktigt. 

Mobil anser jag är ett behov. Vi lever i en osäker värld, tyvärr och därför borde alla barn få ha en egen mobil när de är ute själva så att de kan ha kontakt med sina föräldrar.

Surfplattor är ju inte ett behov på samma sätt. Men de kan ge barnet en teknisk grund för sitt framtida liv. Barn är duktiga och verkar lära sig väldigt fort, då det kommer till teknik. Så låt dem använda sig av en surfplatta så tidigt som möjligt, det hade jag nog gjort. Men var samtidigt med och se vad de gör, samt håll koll på dem så de inte blir Skärmberoende. Surfplattan ska hjälpa dem och inte stjälpa dem.