Vad kan ha hänt min make

Det finns många gå människor, jag är en såDan.

Vi kan se gråzoner mellan svårt eller vitt. Därför kan samtal medgelikar uppfattas svåra av "lyssnare/observatörer **

Detta är en sådan dialog, och kan nog vara svårt för vissa att förstå då den här nyanser och är flerbottnad

Det som förvirrar mig är att du står ut. Då menar jag inte främst att du stannar kvar utan att du inte tar över kontrollen. Hans hysterika eldande t ex: vad händer om du bara drar på elementen på max? Om du ställer dig framför dörren när han ska gå sin runda och berättar att om han går ut så är det slut för alltid? Vad händer om du går in i hans sovrum och säger att antingen sover ni ihop eller så börjar du ta hem älskare?

Du verkar både smart och full av integritet så det förvånande är att du verkar ha låtit hans olika (tvångsmässiga?) beteenden råda i ert gemensamma hem.

Min fråga är alltså: har du konfronterat honom hårt med detta? Inte i ett lugnt samtal, inte i ett försök att reda ut eller kompromissa utan med all den ilska du faktiskt har inom dig?

Jag säger inte att du bör göra det, särskilt inte om du är osäker på hans reaktion! Men vad tror du skulle hända? Känns som en rätt viktig fråga.

Gillade denna tråd, så målande och lustig.

Men.

Jag blir alltid lika rädd när någon berättar så djupt ingående detaljer om en annan människa på ett forum! Om han skulle läsa det här, visst skulle han förstå att det är han? Vore det inte jobbigt?

Han skulle ALDRIG läsa på denna sidan.

Det han är på nätet består av flashback, friatider, samnytt, DI och lite Facebook.

Resten är nog mest jobbrelaterat.

Är han en snäll person? Och då menar jag inte ?snäll mot barnen?, utan är han en i grunden god människa? Tänker att många egenheter kan man ju stå ut med om man känner att någon är i grunden en fin människa. Vad skulle man säga om honom på hans begravning?

Ärlig talat tycker jag att en del av det du skriver låter sjukligt. Har lite svårt att se det sköna i det. Misstänksamhet, hittepåvärd, osv. Om han verkligen tror att han är en havsbonde, och verkar leva i en "parallell" tankevärld där böcker blir verklighet låter inte det helt friskt.

Vad säger han om du försöker prata med honom? Kram till dig i allafall, förstår att detta inte är enkelt!

Han ger inte så mycket när jag konfronterar honom.

Det mest anmärkningsvärda är att han håller ihop sina verksamheter och tycks bara bli bättre och

Bättre på det han gör.

Samtidigt går han privat, mer och mer in i sina egna tankar.

Han säger att det är skönt.

Han har, snart 40 år. En helt seriös vision om att bli någon typ av agent eller liknande.

Han och hans nya "(enda) vän är inne på samma spår. Vännen är dock 25 och typ tonåring i mognad.

Förr hade vi ett brett och fint umgänge. Idag är det bara hans nyvunna kompis han hänger med. EV någon annan grej men bara om jag tjatar.

Vår goda ekonomi gör att han inte begränsas i sina galenskaper.

Stor pic-up. Enorma mängder vapen och grejer han tycker är häftiga.

När han umgås med kompisen kan de tex ta bilen och besöka massa militärställen från kalla kriget.

Han maler och maler om kalla kriget och ubåtar i skärgården. Sovjet och pratar om arme som om det fortfarande var 1981.

Han kompis är ännu värre han är född 1994. Mer än ett decennium efter ubåtsjakterna.

De sitter ibland och dricker i "herrummet" och tittar på gamla nyheter om u ötsjakt får 1982. De sitter i timmar, som om det var nu det händer.

Han är lite som en extrapappa till den unge poliskompisen.

Ett förtroende han missbrukar.

Dom ses dock rätt sälla 1 ggr månaden kanske.

Resten a tiden är det jag och barnet som får lyssna på hans galenskaper, även om han nästan alltid är surt muttrande.

Exakt just nu ligger han och sover i rummet jämte eller håller på att somna.

Givetvis lyssnar han på en av de 9 böckerna.

Reine Brynolfsson läser, jag kan dom utantill.

Idagr det "landsförädaren" igen.

Min makes Gud, böckernas huvudperson. Anton Modin håller på att bråka med polisen och gräver om sanningen avseende palmemordet.

Sen i morgon blir det "Natoagenten igen. En bok hela natten.

Jag tror att han tappat glädjen med livet någonstans och sedan tröttnat på att leta efter den.

Han/Ni behöver en förändring, något lite omvälvande och gärna roligt 

Jo att han skulle bli en bättre make om han förändrade sig är självklart.

Samtidigt, efter mindre roliga år. Har han fått det som han vill. Precis som han vill tror jag.

I måndags var han i Stockholm, flög upp i fin kostym, nyrakad osv.

I går morse efter rundan kom han in helt förskräckt. Ett par som bor närmst oss (125M). Hade haft fest i helgen. Det stod fortfarande 3-4 ölburkar på deras uterum.

Han vräkte ur sig all skit han bara kunde.

Sen mailade han en kund och ställde in möte.

Drack kaffe och tog på sig sina jä lär motorsågskläder och körde till stugan.

- det behövs mera ved, det vet du.

- kulturmarxisterna förstörande av kommunen ska fan inte bekostas av mig. Dom jävla asen.

Sen åkte han iväg i sin 1.5litermilenjeep.

Snacka om kontraster

Frågan är vad du själv vill egentlgien. Din man låter mycket svår att leva med. Och osympatisk. Ni verkar inte heller ha något gemensamt, ni har egentlgien ingen relation.

Att din man är deprimerad tror du inte heller. Han bara är sån här.

Men du själv är inte en sån som lämnar skriver du - vilket också känns som en lite knepig mening. Att lämna är en handling. Inget personlighetsdrag.

Om du inte tror din man kan förändras och inte vill lämna så har du ju vara kvar att acceptera honom som han är. Men jag måste undra: hur är det för ert barn att växa upp med en förälder som beter sig såhär och pratar om andra människor på det viset? Det låter ju faktiskt- sjukt.