Jag tror att det är en rätt vanlig känsla efter att ha varit tillsammans en längre tid. När den första förälskelsen är borta och man börjar ta varandra för givet är det lättare att falla för andra. Det andra står för något nytt och spännande, där man inte riktigt vet vad man får.
Om du stannar till lite och tänker att det är en normal känsla, baserat på att ni tar varandra för givet och tristessen i vardagen. Du har börjat drömma om förändringar, medan hon troligen är ont anande om dina tankar. När inte förändringarna sker automatiskt börjar du fantisera om en annan, gärna en person du kommit nära.
Om du tänker efter är det inte så konstigt att känslorna kan föras över till en person man kommer närmare än sin sambo. Eller om förhållandet blir för trist och båda ägnar sig endast åt sina saker, då börjar man känna sig ensam i förhållandet (vilket är värre än ensam på riktigt). Så dyker en annan person upp, som helt plötsligt finns där för en, och förstår en.
Det enda sättet ni kan hitta tillbaka till varandra är om du sätter fingret på exakt vad du saknar. Du nämnde närhet och att göra saker tillsammans, vilket inte kan vara så svårt att ta upp med din sambo sedan 7 år tillbaka? Försök ta ett tillfälle för att få till ett ordentligt samtal. Tala om för henne bestämt att ni måste prata om en sak. Min sambo gjorde det och jag var nervös hela dagen, då jag hörde på tonen att det var något allvarligt han behövde ta upp.
I vårat fall slutade det med separation för att han aldrig klarade av att ta upp saken i tid. Hans allvarliga samtal var alltså att vi borde separera. Även han hade kärat ner sig i en arbetskollega. Det dröjde inte länge innan han insåg sitt misstag, att det inte var mig han ville lämna utan det vårat förhållandet hade utvecklats till.
Han gick i flera år och teg för att han var så konflikträdd. Men om jag hade vetat hade jag varit beredd att kämpa på nytt. När man tar varandra för givet är det så lätt att man glömmer att vårda det man har. Sällan saknar man det så mycket som när det försvinner ur ens liv. Därför är det bra att kommunicera och kämpa innan man ger upp, för då kan det vara försent.
Han ångrade sig, men vi hittade aldrig tillbaka till varandra igen.