Osäker på livet?

Puttar upp

På grund av andra omständigheter än dina så fick jag också min gymnasieexamen 2 år senare än de i min årskull. Jobbade de sista 2 åren och det sista året valde jag att läsa färdigt på komvux med distans (just för att jag jobbade samtidigt så blev det mer flexibelt). Då valde jag att läsa sådana kurser att jag skulle ha behörighet till det mesta.

Efter det gjorde jag HP och jobbade ett halvår och kom sedan in på en ingenjörslinje. Går tredje året nu.

Det jag vill komma fram till är att det är inte kört bara för att du inte tog examen samtidigt som dina jämnåriga, eller att du ännu inte kommit in på det du vill. Det finns andra vägar om tekniskt basår är för svårt att komma in på. Du kan läsa in kurserna du behöver på komvux t.ex. Eller söka dig till tekniskt basår i annan stad om du inte är beroende av garantiplatsen. Eller låta det ta sin tid och satsa på att få bättre på HP, oftast får man bättre resultat desto fler gånger man gör det och så finns det massor med bra hjälpmedel på nätet om man behöver öva på liknande frågor m.m. 

Du är 21 år, det är ingen stress! Du är yngre än vad jag var när jag började studera, och jag hade/har ingen stress alls över min ålder. Funderar på att läsa något år extra för att få lite mer kunskaper, och för att det känns som att åren bara flyger förbi. 

Det sista du ska göra är att bara ge upp och nöja dig med något du inte vill. Det kommer bara göra dig bitter. Ge det åtminstone en ärlig chans, och gör det du kan för att nå dina mål.

Juste, satsa på en sak i taget. Du kan omöjligt utbilda dig/göra allt samtidigt. Du måste börja i en ände och sedan stegvis ta dig framåt. Kanske ändras dina mål och drömmar med tidens gång. Planera småskaligt för då blir det oftast mer genomförbart.