fornminne skrev 2018-12-20 13:58:30 följande:
Jag begriper inte hur alla dessa knepiga Asperger-ex ens lyckas få en relation från början. Särskilt inte en seriös relation. Överser ni med deras svårigheter i början, eller lyckas de dölja dem? Hur i så fall? Det känns ju inte som att det borde komma som en blixt från en klar himmel, om ens partner har sociala svårigheter, kommunikationsproblem, är oflexibel mm. Eller inte tar ansvar.
För mig var det så att han inte visste om sin diagnos förrän efter flera år. I början när man är förälskad så ser man inte problemen. Så småningom uppenbaras vissa problem. Kanske jag trodde det skulle bli bättre, jag tog på mig skulden m.m. Barnlängtan var större än att göra något åt problemen. Sen bara står man ut..... det blir liksom "normalt" tills man av någon anledning "vaknar upp" och inser vad man levt i.