TS: du kontaktar socialtjänsten och berättar om din oro för hur det är hos pappan. Börja där, se vad som sker.
Sen kan du kontakta advokat och se över hur dina möjligheter skulle vara om du på sikt, skulle starta en vårdnadstvist om boendet och/eller vårdnaden. Det gör du inte direkt förstår, men ta reda på allt du kan samtidigt som du samlar bevis på att du inte tycker pappan skapar en bra miljö för barnet
Tack.... det känns som att jag inte har ?bevis? mer än såhär utan mer min magkänsla som brukar ha rätt...
Jag tänker att min son trivs hos sin pappa, han har alltid favoriserat att umgås med honom (han får ju väldigt mycket saker där m.m) men märker ju också hur mycket han vill spela cool inför honom och att han förändras. Sonen ber mig t.ex att fråga pappan om han kan läsa bok på kvällen eller stanna hos honom när han är mörkrädd sen säger han ?pappa kommer inte göra det, han säger bara att han kommer det så att du hör mamma?. Sen kommer han hem och säger ?pappa sa att han bara tänkte läsa en kväll och sen fick jag inte bokläsning de andra dagarna?. De gånger min son inte trivdes på dagis och ställde till med hyss hotade pappan att ta saker från honom, som att sälja hans cykel och hamster. Så när han inte klarade att ?sköta? sig på dagis var han helt förtvivlad..
Jag får alltid höra att jag är larvig, att min son ?kör? med mig, att jag inte ska ställa så mycket frågor.. osv. Men min son säger allt spontant till mig. Och jag pratar aldrig illa om hans pappa inför honom.
Tack för era svar. Jag vågar inte riktigt orosanmäla:( Jag kommer få så mycket skit och han kommer försöka förstöra och ge mig dåligt samvete. Jag kanske kan prata med skolkuratorn eller sjuksköterskan?
Även om det gått många år och jag lever med en annan fantastisk man och byggt upp mig själv så kan jag fortfarande tvivla på mig själv när pappan vänder och vrider på saker, ?Tror du verkligen jag skulle hälla upp öl i glaset åt honom? Är du dum? Och vad gör du själv, Smsar mig varje dag om massa skit? - det jag Smsar om är praktiska saker samt hur det går för sonen i skolan. Nu säger han att jag inte får smsa längre utan bara ringa.
Pappan har ju såklart sina gulliga sidor också mot sonen men jag få rysningar av pappan. Exempel: När sonen var liten skulle pappan lämna honom hos mig, pappan var arg på mig då han tyckte jag hade ringt och tjatat om saker och öppnade dörren, lyfte in min son i lägenheten, stängde dörren och gick. Jag satt i vardagsrummet och hörde att min son grät i hallen. Jag tröstar honom, ringer till pappan och frågar vad han håller på med (jag förstod ingenting). Varpå han svarar ?jag ska gå och handla?.
Det ska tilläggas att han nu bott med tre olika tjejer på 5 år och den första har berättat att han ex sagt ?du ska hålla din käft när jag ber dig? vid ett tillfälle då hon bett honom om hjälp osv. Då var sonen hemma.