Ni som precis fått missfall - hur firar ni jul?

Jag kör på som vanligt. Fick missfall förra veckan i vecka 5 eller 6, jag är inte tvärsäker. Det är faktiskt för mig ingen big deal. Jag ränkar det knappt ens som missfall. Sen mens.

Hade jag fått missfall i vecka 12+ hade jag förmodligen känt annorlunda.

Jag fick ett MA den här veckan. Trodde jag var i v 12 men den hade avstannat i vecka 7 eller 8. Vi skulle ha firat med min sambos släkt men stannar hemma vi två istället. Jag förstår dig helt, jag är inte heller särskilt sugen på att umgås med folk just nu. Tycker däremot inte du ska behöva sitta själv i jul <3

Det viktiga är inte vad andra tänker göra.

Det är inte "fel" av dina sambo att han inte tycker att missfallet är en stor grej, däremot borde han respektera hur du känner. För vissa är missfall nästan lika illa som att förlora ett fött barn.

Har du pratat med honom? Förklarat hur du känner? Annars finns det ju en risk att han helt enkelt inte förstår dina känslor.

Ja, hade det varit så tidigt så hade det känts lättare. Jag trodde jag var i vecka 12 och fick reda på det på ultraljudet. Var inte alls förberedd på att den skulle vara död..
Som mig ungefär då :( Vad säger din sambo om att ställa in planerna?

Vill veta lite hur jag "borde" reagera. Om jag kanske överreagerar... Jag har förklarat, men han tar inte riktigt in det. Tror han har svårt att förstå när han själv inte bryr sig. Han verkar mest tycka att "det har ju gått tre dagar nu, ryck upp dig". =( När andra frågar honom hur jag mår så säger han att jag mår bra..

Men vilka firar ni med som inte är familj? Eller är det din sambos familj du räknar som inte familj?

Jag har haft två missfall och har tänkt som din sambo, att det är en del av livet. Men jag förstår dem som är mycket ledsnare än så också. Känner du att du bara kommer att gråta hela dagen så är det ju bäst att stanna hemma. Men annars kan ju julfirandet och umgänget vara ett sätt att få nåt annat att tänka på.

Jag fick MA i vecka 7 nyligen. Vi hade sen innan bestämt att inte åka till mannens familj denna gång (långt bort ute på landet så besök där kräver att vi bor hos någon släkting och stannar i alla fall några dagar om restiden ska kännas rimlig) utan fira julafton hos mina föräldrar (10 min bussresa bort) och i övrigt vara hemma. Detta för att det ju finns risk att man inte mår särskilt bra i dessa veckor och vi inte ville berätta för någon innan KUB, som skulle ha blivit efter nyår.

Nu har mannen frågat om vi inte ska åka en sväng till hans föräldrar i mellandagarna ändå och jag känner mig jättekluven =/ Vill gärna träffa dem men känner mig bara så mentalt trött just nu så jag vet inte hur jag ska orka vara glad och trevlig och träffa alla 40+ personer som ska hinna träffas när man är där samt se alla barn.. (i normalfall är jag social av mig och trivs med massa människor runt mig). Så vi vet inte hur vi ska göra än... ev. får han åka själv några dagar och så firar vi bara med min familj tillsammans som vi planerat.  

Vilka ska ni fira jul med?

Tänker att ni kan informera om missfallet och vara ärlig med att du är ledsen och kan behöva lite space på julafton och de kanske kan muntra upp dig med lite extra omsorg.

Är du ledsen så är du men jag tänker att du inte behöver vältra dig i självömkan och göra det värre för dig själv. Sitta hemma på jul känns lite som det.

Ja precis, det är hans familj..dom är inte familj för mig (än..) så det känns mest obekvämt. Det är ju ett tag kvar så jag ska kanske förbereda honom på att han kanske får åka själv, beroende på hur jag mår.. Som du säger så kan det ju vara bra att tänka på annat, men det fungerar ju inte om det fortfarande är som nu då jag nästan gråter kontant..Så jobbigt det låter, förstår att du känner dig kluven =( Hans familj. Dom vet om missfallet så vi har inte hållit det hemligt eller så.. Men jag vill inte att det ska ta över helgen och att folk ska tycka synd om mig.. Vill inte dra ner stämningen vilket jag ju kommer göra. Jag är verkligen nere just nu och riskerar ju att sitta där i ett hörn och gråta medan alla andra sitter där och är obekväma.. Det är ett väldigt litet hus/stuga utan någonstans att gå undan.. Skulle absolut inte stanna hemma för att "vältra mig i självömkan" utan för att inte förstöra för alla andra..

Alla sörjer på olika sätt. En del vill vara ifred och en del vill vara bland folk. Känner du inte folket ni ska fira med alls? Kan du eller sambon välja ut någon i sällskapet som ni kan berätta för så du kan gå undan under dagen. Om det inte finns plats kan du ta en promenad eller gå på toaletten.

Jag fick mitt andra missfall i fredags, enligt min och barnmorskan beräkningar så var jag i v.12+5 men jag vet inte om det har dött tidigare.
Vi skulle på ultraljudet i måndags och de bilderna vi fick där hade vi tänkte att lägga i julklappar och ge bort på julafton och berätta det på det viset. Så det är riktigt jobbigt.

Men vi ska ändå fira jul med min familj och hans familj. De vet om det. Så de förstår om man är lite nere. Jag försöker ta mig ut lite innan för att inte isolera sig för mycket.
Men visst, det kommer vara riktigt jobbigt och man tankarna kommer ju vara någon annanstans och så får det vara ibland.
För mig tror jag inte det hade blivit bättre om jag hade stannat hemma tyvärr men det är jag det.
Du måste ge dig själv tid, tid att sörja, tid att vara arg, bara tid.
Jag behöver tid för att komma tillbaka till mig själv igen, sen börjar man sakta igen jobba igen och umgås med andra.
Men umgås med vännerna tycker jag är värre, för alla har barn och väntar sitt andra barn och ingen har fått missfall, så de kan aldrig förstå hur jag känner.

Så de som inte förstår dig och säger ord som sårar dig, så säg det till dom.
Jag hatar orden " det kommer när det kommer " det hjälper inte mig alls.

Oj, blev lite långt det här. Men som sagt, ge dig tid men isolera dig inte för mycket bara.
Och som sagt, känner du för att prata, så finns jag/vi här.

Har också haft ett ma som upptäcktes på ultraljud i vecka 13. Det som var jobbigast för mig var att min kropp inte tog hand om det själv. Jag fick vara på sjukhuset för att framkalla ett missfall. Nu är det några dagar till jul. Du får känna efter hur du mår och vad du orkar med. Försök prata med din sambo om hur du känner så att det inte leder till missförstånd mellan er. Sen tror jag inte att det är bra om du sitter hemma själv heller. Kan du vara hos din familj på julafton? Om du tycker att det känns lättare. Ni kanske kan vara hos hans familj en liten stund om du känner dig bekväm med det?

Jag tror att man sörjer det som skulle ha blivit.