Bf September 2019

Jag igen som skrev inlägget ovan. Testade att ha henne i selen idag när hon skulle sova, jag märker när hon börjar bli trött och försökte då gunga henne lite när hon låg i selen, hon började gråta/gnälla. Men absolut inte gallskrik, vrider och vänder på huvudet men tillslut fick jag henne att somna i selen. Jag är verkligen emot allt det här med att skrika sig till söms och att de tillslut vet att ingen kommer ändå trots att jag skriker. Men när jag har henne i sele eller exempelvis ligger bredvid henne i sängen och guppar på rumpan eller har henne i famnen, gör det något att hon gråter då? (Förstå mig rätt) känner hon ändå sig ?övergiven?, jag ligger/finns ju verkligen alldeles intill eller har henne på bröstet. Så hon är ju aldrig själv. Hänger ni med på hur jag tänker? Är det ?farligt? att hon gråter om jag verkligen är precis intill henne tills hon somnar? För tar jag upp henne över axeln slutar hon gråta.. men vet ju att det är trött hon är och därför hon gråter. Sorry för rörigt inlägg men hoppas ni hänger med i mina Tankar.. behöver lite tips och råd