Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Ja precis! Jag tar det väldigt lugnt också och jag verkar göra rätt hittills :) Vet inte hur jag ska klara av att vara sjukskriven i två månader till, vet inte vad jag kan hitta på med tanke på att jag knappt får göra nånting :) Men men! Kommer vara värt det när han är här färdigbakad och klar :)
Jag har stödstrumpor och vet att de hjälper för fötterna men i 32 graders värme är det orimligt varmt att gå omkring i knästrumpor. Svullnaden sitter även i ansiktet och händerna. Hoppas det inte blir lika illa idag!
Tipsar om Mabs nylonstödstrumpor, beställde flera från Apotea. Har varit min räddning då de inte är lika tjocka. Men de gäller att dra på dem från morgonen. Har de gått en stund och man är varm o svettig går de knappt att få på haha!
Peppar peppar klarar jag mig bra. Kanske svullnar lite på kvällen och tar då en iskall dusch så klarar jag mig rätt bra.
Vore skönt om 5 v kan gå nu dock haha
Förstår att det kan kännas långtråkigt och man vill ju gärna boa och fixa lite på slutet! Men passa på att läsa böcker kanske? Jag var sjukskriven från vecka 25 med mitt första barn, då började jag virka haha.
Jag tycker alltid det känns bättre att få vara utomhus också så om jag inte kunde promenera skulle jag sätta mig ute på tomten, eller bara på någon bänk om jag inte hade tomt eller balkong och läsa en bok eller lyssna på en podd eller så. Vet inte hur stillasittande du behöver vara, men förstår att det är trist att inte kunna göra saker när andan faller på. Låter ändå som att du tar situationen med gott mod :)
Jag kan verkligen hålla med Er andra att graviditet är ingen njutning mest transportsträcka till bebis. Tycker många har en romantisk bild av att man går runt och svävar på rosa moln. Det är klart att det är en lycka att kunna bli gravid och man är tacksam. Speciellt i vårt fall som det tog några år och till slut lyckades vi trots att jag hade gett upp. För min del har det inte varit särskilt lätt heller- hela andra trimestern har varit ligementsvärk till och från vilket gör att jag inte har kunnat rört på mig. Sen några veckor med lite sammandragningar pga urinvägsinfektion och nu har bäckenuppluckringen eller foglossningen börjat ge sig till känna. Men nu när veckorna kvar har blivit entaliga (7,5 vecka kvar, tjohoooo) känns allt mycket lättare. Men snart kommer väl förlossningsoron, ha-ha-ha.
Känner också av den mensvärken som Jojjan nämner. Speciellt på kvällarna. Minns att jag hade det även mina två tidigare graviditeter. Just nu några korta stunder varje kväll men har för mig att det blir oftare och mer ju närmare man kommer.
Och det med sova har jag också slutat med. Sov jättebra hela andra trimestern men nu blir det bara 4-5 timmar som max. En del beror såklart på pågående värmen men minnns att jag inte heller sov så bra tidigare grav. Det är väl ett sätt för kroppen att förbereda sig för framtida nattliga amningspass. Tur att jag klarar mig bra på få timmar sömn.
Min var påväg ut men kanske var någon annan också? Min pojke är kvar i magen. Åkte ju in 26+2 och är idag 31+3. Är sjukskriven och är in på regelbundna kontroller av livmodertappen. Läget är stabilt vilket vi är så otroligt tacksamma för så han får stanna några veckor till iaf :)
Åå vilken lättnad, har också tänkt på er!
Jag skulle inte säga att jag svävar på rosa moln, men jag tycker inte alls att det är så jobbigt stt vara gravid. Det är ju första barnet och jag hade längtat sååå mycket efter att få gå runt och känna mig magisk och glowig och nånstans så tycker jag att jag är mitt i den drömmen. Är ju lite otymplig och den vaggande gångstilen är inte supercharmig, men känner mig generellt väldigt speciell och fin. Men jag har som sagt varken gått upp jättemycket i vikt, är inte svullen ännu och har typ inga krämpor, så jag inser ju att det är lättare att njuta än flr väldigt många andra. Är tacksam varje dag!
För mig känns det också bra. Visst är jag stor och superklumpig, svullen, foglossning, halsbränna och andra (i mitt fall) småkrämpor, men trots det så känns det mest så himla mysigt!
Ska inte säga att jag känner mig extra speciell eller fin, men situationen känns väldigt speciell. Hade det varit frågan om att ha det såhär i flera år hade det varit mycket jobbigare, men några veckor till med en liten sparkbebis i magen känns fullt rimligt, och jag tänker verkligen njuta av den sista tiden. Visst vill vi ha syskon i framtiden, men inga garantier finns ju. Jag kanske aldrig får uppleva detta igen, och oavsett vad så är man ju gravid så kort tid av sitt liv.
Att det är sommar känns också positivt. Glad och lugn semesterstämning, många bra aktiviteter, nästan inga kläder behövs och vi har svalt inne.
Nä så jag är på toppenhumör, även om det blir en del gormande när jag mitt i natten för femtioelfte gången måste välta min michelingubbelika lekamen ur sängen för att långsamt vagga ner till toaletten XD.
Jag är så klart väldigt tacksam för att jag fått en graviditet av den mysigare och lättare typen. Förmodligen får jag ett kolikbarn för att jämna ut det hela ;).