Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Var hos bm i dag för kontroll v 36...
Magen växer sakta men den är liten fortfarande. Bebisen beräknas kanske väga 2.8-2.9 kg när den kommer ut 10 dagar för tidigt.
Frågade om det där med värkar. Hon sa åk in så fort du känner något som är det minsta regelbundet eller att det kommer ofta... för bättre att du åker in en gång öfr mkt och de får skicka hem dig än att värkarna kommit igång för mycket.
Hon sa att hon trodde kanske att bebisen inte håller sig inne till snittdatumen men vore ju bra med tanke på att den troligtvis är liten.
Hon sa att den fortfarande har väldigt mkt plats eftersom den är så liten men huvudet ligger rejält fixerat och med tanke på att jag känt mig "annorlunda" senaste veckan och haft värkar så verkade det lite "tveksamt" att jag skulle klara 3 v till..
Gått upp 4 kg enligt mvc:s kontroll, blodtryck har gått upp lite nu så är "normalt" på 120/70 nu. Ingen protein i urinen. 120 i blodvärde. SF mått på 27 i v 35+1. Så ligger ganska långt under lägsta kurvan, men gått lite uppåt i alla fall.
Jag har inte fått någon sådan information. Första barnet och jag vet inte alls vad som ska räknas som att det är på g? Har, vad jag tror, en hel del förvärkar (de gör ont och måste ta alvedon) när jag nämnde det så var bara svaret: det är vanligt, eftersom du är förstföderska brukar barnet inte komma tidigt. (Även om min mamma och syster har varit nära att få prematurer och ätit medicin mot det). Samtidigt är bebis inte fixerad eller ens i närheten av det, så tänker ändå att hon inte är påväg ut riktigt än? Är det "fel" tänk eller är det så? Jag har ingen inskrivning inbokad heller, utan ska träffa min läkare och då ska allt bestämmas. Bara någon vecka innan snittet. Är ganska nervös....
Jag har inte fått någon sådan information. Första barnet och jag vet inte alls vad som ska räknas som att det är på g? Har, vad jag tror, en hel del förvärkar (de gör ont och måste ta alvedon) när jag nämnde det så var bara svaret: det är vanligt, eftersom du är förstföderska brukar barnet inte komma tidigt. (Även om min mamma och syster har varit nära att få prematurer och ätit medicin mot det). Samtidigt är bebis inte fixerad eller ens i närheten av det, så tänker ändå att hon inte är påväg ut riktigt än? Är det "fel" tänk eller är det så? Jag har ingen inskrivning inbokad heller, utan ska träffa min läkare och då ska allt bestämmas. Bara någon vecka innan snittet. Är ganska nervös....
Jag har gjort ett snitt innan och då skulle jag haft inskrivning dagen innan snittet och fick snittet beviljat väldigt kort inpå. Jag gick alltså mer eller mindre hela graviditeten utan att veta om jag ens skulle bli beviljad snitt. Blev beviljad i mitten på januari och var beräknad 4 februari. Skulle ha snittats 24 januari då men förlossningen startade innan.
Jag har fött ett barn vaginalt också så jag har två förlossningar som startat spontant i bagaget och vet att jag kände båda gångerna att det inte var någon tvekan om att det var på riktigt när det väl var dags. Ändå känner jag mig helt vilsen nu i hur jag ska veta om det är förvärkar eller riktiga haha. Men tänker att man alltid kan ringa och rådfråga förlossningen om man är osäker.
Vad jag har förstått så är första barnet nästan alltid fixerat innan det startar men är man omföderska fixerar de sig oftast sent och ibland inte alls. Så om det är din första borde ju bebisen fixera sig innan. Men om du känner regelbundna värkar och är osäker så tycker jag att du ska ringa och rådfråga.
Igår var jag och sambon på föda-utan-rädsla förlossningskurs hos författaren till boken med samma namn. Rekommenderar verkligen den boken till alla som inte hunnit läsa den! Började plötsligt kännas så verkligt med förlossningen även om det är närmre 6 veckor kvar till BF för min del. Det känns också såå spännande att det snart kommer bli fler förlossningar i tråden!
Lycka till allihopa!! Det kan verkligen dra igång när som helst här :)
Precis fått veta att jag har gbs och uvi igen, går in i vecka 38 imorgon och känner mig väldigt orolig. Är rädd att bebisen ska smittas och kanske dö i magen eller att förlossningen ska starta och gå så snabbt att jag inte hinner få dropp. Känns så jobbigt att få det här beskedet så sent i graviditeten, hade verkligen börjat slappna av och bara se fram emot att snart få träffa min bebis. Nu känns det osäkert att den lille ens kommer överleva. Jag vet att det är låg risk att barnet faktiskt smittas men risken finns ju och händer det så är det illa. Känns också som att infon från barnmorskan är så fattig, samtidigt som man läser alla historier om hur det gått för andra på Internet. Jag har fått penicillin utskrivet så jag antar att jag ändå fått den vård jag kan få men jag är verkligen rädd för den fortsatta graviditeten. Önskar bara att jag kunde bli igångsatt och få ut min bebis nu.
Precis fått veta att jag har gbs och uvi igen, går in i vecka 38 imorgon och känner mig väldigt orolig. Är rädd att bebisen ska smittas och kanske dö i magen eller att förlossningen ska starta och gå så snabbt att jag inte hinner få dropp. Känns så jobbigt att få det här beskedet så sent i graviditeten, hade verkligen börjat slappna av och bara se fram emot att snart få träffa min bebis. Nu känns det osäkert att den lille ens kommer överleva. Jag vet att det är låg risk att barnet faktiskt smittas men risken finns ju och händer det så är det illa. Känns också som att infon från barnmorskan är så fattig, samtidigt som man läser alla historier om hur det gått för andra på Internet. Jag har fått penicillin utskrivet så jag antar att jag ändå fått den vård jag kan få men jag är verkligen rädd för den fortsatta graviditeten. Önskar bara att jag kunde bli igångsatt och få ut min bebis nu.
Var inte orolig. Jag lämnade också uviprov och de hittade en liten halt GBS. Det känns inte bra men jag försöker faktiskt trösta mig med att det är ca 30 000 gravida som är bärare av GBS varje år. De allra flesta vet inte ens om det. Fördelen för oss är att vi vet om det och får antibiotika på förlossningen. Jag är också orolig att inte hinna få antibiotika eftersom det är mitt tredje barn och det kan ju gå fort men eftersom man vet om det kommer man hålla extra koll. Jag har 5,5 (+-2) veckor. Har du fött innan?
Nej precis, egentligen borde man väl inte vara så orolig då det är många som har gbs obehandlat, precis som du säger. Men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig, man läser alla skräckhistorier om hur barnen dör i magen väldigt sent i graviditeten och jag är mer rädd nu än jag var då jag hade uvi och gbs tidogare i graviditeten, runt v. 15. Nej, jag har inte fött barn tidigare, detta är min första. Förstår att du är orolig iom att det blir tredje förlossningen och det kan gå fort men det är nog verkligen klokt av dig att ändå hålla dig lugn med tanke på hur många gravida kvinnor som faktiskt är smittade. Jag själv är lite rädd att förlossningen ska gå snabbt då min mammas alla 3 förlossningar gick superfort, men egentligen vet jag inte om sådant är ärftligt öht, det lär väl vara högst individuellt antar jag.
Mensvärk i kväll igen men inte några tryckande värkar nedåt som bm sa att jag skulle vara uppmärksam på...
Började dock bli kass i magen ikväll vilket jag hört många blir innan förlossningen sätter igång. Ni som fött tidigare, har ni haft det så innan förlossningen kom igång??