Problem med att klara vardagen - diagnos?

Emotional shopper som följer minsta motståndets lag.

Skulle du vilja och njuta av att ha städat runtomkring dig?

Jag känner igen mig en hel del (autism+add) men det kan vara vadsomhelst... Låter inte direkt hållbart i längden dock så du kanske ska börja med att prata med en kurator?
Vissa vårdcentraler verkar ha internetbokning numera som alternativ.

Hej!

Det du har är Add, ingen autism.

Vi personer med Add fungerar annorlunda och nu är det upp till dig att förstå dig på dig själv.

Du ska inte trycka ner dig själv som du gör, se det så här istället att det är problem du ska lösa och hitta rätt lösning på det problemet.

Skulle jag förklara vad Add är så skulle jag ta upp att våra hjärnor är fult fungerande men nervtrådarna som sänder ut signalerna hamnar på fel ställe och därför förmår vi inte oss själva att komma igång för att då måste vi tänka om och det krävs energi och konsentration så där måste man sätta ner foten själv att nu är det det här som gäller även fast det är tråkigt och hålla kvar fokus på det man gör och inte låta hjärnan styra utan styra signalerna i hjärnan till rätt ställe.

Vi människor har oftast fokus på det mer roliga eller det som ligger i vårat tankemönster och då är det svårt att bryta.

Tänk dig en väg du går på som du vet vart den leder där har du tankarna som går frammåt och du tänker kanske inte på vägen utan målet du kommer till på den vägen.

Det du ska göra är att tänka på saker runt omkring på vägen för att nå målet så du inte stannar på vägen för att vägen är så förjordad tråkig.

Prova att plocka lite varje dag med olika saker som har med städningen att göra för man städar även fast man inte gör rent hus, blir tråkigt att ta allt på en gång då lägger du fokus på olika saker istället för att lägga fokus på slutdetinationen som är rent hus.

Ekonomin måste du ändra fokus och fokusera på att ekonomin är kul, sätt upp något litet mål med något sparande någon fond eller aktie och börja med 100kr för att nästa månad kanske lägga in 200kr, se över alla räkningar kan man spara någon krona här och stoppa in dom på sparandet i stället och så jobbar du vidare att göra olika saker med ekonomin, hoppa över den där onödiga saken lägg det på sparandet, sparandet är målet för det är saker du kan köpa om du skulle vilja men fokus är på att spara en viss summa eller spara under en viss tid för att nå en punkt då man får köpa något men väljer att avstå ändå för man insett vilket jobb det är att nå till målet. Vad köper du som är onödigt? Lägg det på sparandet, arbetslös kan alla bli/få sparken då tar det 45 dagar innan man får pengar så pengar är alltid bra att ha. Panta, kolla extra priser, här finns det pengar att lägga på sparandet i stället. 100 kr här 100kr där och vips så har du nästan en ny mobil eller vad du nu vill köpa, man måste inte ha uppnått målet utan det är vägen till målet som också är en del av det roliga man kommer frammåt och det är huvudsaken.

Maten måste du ändra fokus på att se matlagning kanske som roligt inte själva ätandet, bra mat är a och o för att må bra då ska man äta bra, här kommer att jaga extra priser på maten du ska äta för ett växande sparande också i fokus och blir en del av sysselsättningen för hjärnan så du inte tappar fokus och hamnar i fel tankemönster.

Maten är oerhört viktigt för den kan trigga igång olika saker i våra hjärnor, jag tycker själv att en rå morot kan vara gott att gnaga på bara så där för att jag ser målet att den gör gott.

Vissa produkter föder stress och vissa produkter har en lugnande effekt på våra hjärnor och kroppar.

När du äter hemma kanske en bra film tillsammans med måltiden kan göra att du äter långsamt för filmen är lång och middagen blir trist att bara kasta i sig för att bli av med eller få i sig då hjälper en film att man är inne i filmen istället för fokus på middagen på tallriken framför dig.

Jag kan hålla på att skriva hur mycket som helst men nöjer mig så här så länge.

Jobba med dig själv inte emot dig själv och tyck det är roligt för du har mycket att vinna på att lära känna dig själv och vad som fungerar för dig.

Först av allt, jag tror inte att det är dig själv du beskriver utan en anhörig eller vän. Men så länge du gör det för att kunna hjälpa så är det väl okej.

Det du beskriver stämmer klockrent in på ett av mina vuxna barn. Hen fick äntligen sin ADD-diagnos för ett drygt år sedan. Efter det har det blivit bättre på två sätt, dels känner hen sig inte lika värdelös längre när hen vet varför hen inte klarar samma saker som andra, och dels har hen fått boendestöd som stöttar och ser till att saker blir gjorda.

Håller med

Jag har ADD och känner också igen mig :) Men jag undrar, hur klarar du av försörjning, jobb, studier o så? Om du nu klarar nåt av det alls (jag gör inte det).

Eftersom du nu har telefonfobi, be snarast nån anhörig el liknande hjälpa till att kontakta psykiatrin där dom kan göra en utredning på vad det än är du har. O försök att inte vänta för länge med det, väntetiden kan vara lång.

Tveka inte att fråga nåt här i tråden om det är nåt du undrar över !?

Åh jag känner igen mig jättemycket! Allt stämmer läskigt mycket - de lortiga besticken och den fulla garderoben - förutom att jag oftast är extrovert och pratsam (utom när jag är deprimerad, men jag undviker nästan alltid att vara med på saker som vänner hittar på, även när jag är glad).

Mitt dilemma är att jag har jättelätt att sätta igång med andra saker, saker som känns kul. Då handlar det mest om kreativitet och påhittighet, då kan jag ha hur mycket energi som helst. Detta gör att jag känner mig dålig som inte klarar vardagen men har energi så det bara bubblar när det gäller annat (återigen, när jag inte är deprimerad för då gör jag noll).

Intressant att ADD nämns i tråden. Jag har enbart bipolär sjukdom som diagnos.

Den typen av svårigheter med att göra saker utan genuin moivation och att göra en fungerande planering som man sedan följer är svårigheter som min dotter med asperger har, ochndet är väl svårigheter som också stämmer överens med add. Att påstå att du har nåon av dessa funkionsskilnaderna tänker jag dock inte göra, men däremot kanske du kan söka i forum eller böcker som vänder sig ill personer med asperger eller add för att hitta bra meoder och verktyg för att hantera dina svårigheter.

Något som ofta rekommenderas är att använda olika scheman som stöd. Det finns mångs olika appar för det ,ed påminnelser med mera. Googla på hjälpedel asperger appar tex så hittar du nog en hel del. Bra kan vara att be nån närstående att först hjälpa dig att få en grundordning i hemmet (var sak på sin plats) och att den anhörige gör ett rimligt schema över vad som krävs för att ha en normalordning som du sedan kan lägga in i en app och följa.

Det verkar som du egentligen inte har så svårt med strukturen dock, eftersom du köarar att städa när du måste utan att det främst är motivationen och komma igång som är problemet? Men kan nog vara bra att ta hjälp av någon för att komma igång med att skapa en struktur ändå.

Oj, har inte tänkt på bipolär sjukdom... Läskigt. Min ena förälder är nämligen bipolär, och det var ingen dans på rosor att växa upp med medan hen var omedicinerad/felmedicinerad. Upplever i alla fall inte att jag har maniska skov på samma sätt som hen..

Tack för alla svar! Många har nämnt Add, och det är också något jag funderat på själv om det kan stämma. Skönt ändå att folk känner igen sig, ibland känns det ju som om alla andra lever sina perfekta liv och här lever man basically fortfarande som en tonåring och kommer ingenvart... gällande jobb och utbildning så är jag 28 och har aldrig haft annat än sommarjobb, så där är jag väl inte helt normal heller. Studerar i nuläget.

Precis som jag och jag har asperger. Många har skrivit ADD. Många som har asperger eller ADD har även det andra, men inte nödvändigtvis och det är ganska vanligt att man bara får den ena diagnosen fast man har båda.

Om du kan pay a-bloody-tention så har du förmodligen asperger om du har något. Om du har svårt med det så är det förmodligen ADD.

Jag har en diagnos och får boendestöd. Utan det så skulle det nog inte gå att röra sig i min lägenhet.

Kanske också värt att nämna att jag kan koncentera mig i timmar när det gäller nåt jag är intresserad av. Gillar typ dataspel, och jag pillar en del med att editera/klippa videor, sånt kan jag hålla på med till den grad att jag glömmer äta och klockan plötsligt är halv 2 på natten... Medan sånt som är tråkigt, jobbigt eller ångestframkallande (=det mesta) skjuts upp i all oändlighet.

Jag har en adhddiagnos och alla punkter utom de två sista (jag har ätstörning/anorexi istället) samt jag är väldigt social och har ett hypersocialt jobb men upplever mig själv rätt odd ändå.

Tkr add verkar stämma rätt bra på dig.? Gör en npf-utredning!

Känner igen mig, igen! Måste till slut ge mig när jag känner att jag borde sova (fast egentligen skulle jag kunna fortsätta några timmar till...). Man måste ju sköta sig hyfsat bra i alla fall.

Vilken befriande tråd, jag känner mig så dålig pga hushållsarbetet och det är skönt att veta att man inte är ensam om att ha det så här.

Är du tjej? Många tjejer med asperger blir feldiagnosticerade med bipolär eller borderline. Man kan också ha både asperger och bipoläritet.

Framför allt om du är kvinna, skulle jag tro ADD i första hand. Den diagnosen fick min lillasyster först efter 30, i vuxen ålder (hon är nu 38 & äter både ADHD-medicin/metylfenidat & antidepressiva).

Hon orkade inte gå upp på morgonen under hela högstadiet & gymnasiet. Orkade aldrig göra läxor el läsa på till prov.

När något var roligt/intressant för henne, DÅ kunde hon anstränga sig till max. T ex titta på tv-serier hela nätterna (ytterligare en orsak till uteblivna betyg).

Mina föräldrar tyckte hon var lat, hennes rum var jämt en enda stor röra på hela golvytan.

Detsamma nu i vuxen ålder: golvet täcks främst av helt nya, oanvända kläder & de gamla, trasiga kläderna hon föredrar.

När hon dragit fram t ex en massa pysselgrejer, blir aldrig nåt undanplockat igen på minst 1 år. Bord, byrå/skänk, hyllor osv täcks ständigt av hennes grejer, dessutom får man ALDRIG slänga nånting!

Jag fick själv diagnoserna ADHD & Aspergers syndrom max 1 år efter henne, sommaren 2013. Då hade jag sökt vård i 12 år!!

När jag såg min systers utredning & fick läsa den, visste jag äntligen vad som var ?fel? på mig & tvingade fram en utredning, som dock blev sämre & kortare än min systers?

Vi har delat bostad/hushåll/ekonomi sedan 1999 & min syster har samma problem som dig TS;

klarar inte av att diska (använder upp allt glas, porslin & bestick tills allt är smutsigt, samma med kläder), eller städa (inte ens sitt eget rum), kläderna på golvet (trots vi hade 4 katter & sedan 2016 2 st), ?orkar?/vill bara göra det HON gillar/tycker om, annars ?orkar? hon ingenting.

Inte ens göra ?sin? del av hushållsarbetet, som jag tvingar mig själv att göra, trots att jag hatar det & hatar ännu mer att alltid få göra allt själv.

Har aldrig haft något ?driv?, inte velat göra något med sitt liv, medan jag kämpade för att ta mig in på

universitetet.

Hon har boendestöd & åker och handlar med dom 2 timme varannan vecka (efter JAG fått bestämma vad som behöver handlas & skriva en lista!), men avbokar 9 ggr av 10 städningen varannan vecka. Men städar ändå ingenting själv, trots ständiga löften.

I början maj åkte julgardiner & sånt ner, i år kom bara en pyntad gran upp dagen före julafton (jag fick pynta den själv, hon ligger i sängen & spelar på mobilen/surfplattan), inget julpynt i lägenheten

Hela sitt liv har hon skyllt på sin telefonfobi & därmed lyckats komma undan allt ansvar även som vuxen. JAG känner likadant, men fick t o m ta ett dyrare mobilabonnemang med gratis samtal, pga alla samtal JAG fick ringa när den fasta telefonen gick sönder & jag har en medfödd hörselnedsättning & hörde inte ett skit i den nya telefonen.

Den stora skillnaden mellan mig & min syster (för jag är helt övertygad om att hon har en mycket värre variant av ADD OCH Aspergers än mig, som har typ 50-50); jag har alltid haft en inneboende aggressivitet, en eld inom mig, som drivit mig vidare i livet. Varje gång något dåligt hände, när jag mådde dåligt, så brann ändå den där elden starkare & gjorde mig mer förbannad än ledsen & drev mig vidare för att bevisa för alla, ungefär som Zlatan.

Redan i 7:an hade jag planerat hur hela mitt liv skulle bli & se ut. Hela mitt liv hade jag årstidsbundna depressioner under hösten/vintern & fick kämpa för att överleva tills våren.

Hela livet har även jag fått kämpa mot ett flertal, inte bara 2, medfödda diagnoser som jag inte fick veta förrän efter 34-35 års-åldern (är 40 nu).

Så tro mig, jag vet allt om min systers svårigheter, men hon har aldrig brytt sig om att försöka sätta sig in i mina. Jag är en extremt känslomässig vulkan som får små explosioner regelbundet. Kanske har jag inte ens ADHD & AS utan är bara en sk HSP?

Min syster är raka motsatsen; hon har alltid varit en tyst mussla som ?inte vet? något när hon tillfrågas. Hon visar ytterst sällan utåt vad hon tycker, känner & anser. Så när den vulkanen till sist får en enorm urladdning fattar INGEN vad hon har gått och ältat om (& hittat på) i minst 5-10 års tid! Herregud...

Ärligt talat vet jag inte vad det är mer för fel på henne än ADD, för hon är numera en komplett främling för mig.

Men till TS; sök psykistrisk vård!

Antingen har du en klinisk depression, ev årstidsbunden? Man kan även bli deprimerad på våren/sommaren istället.

Känner du likadant året runt & INTE får diagnosen klinisk depression: tyvärr kan det vara dystymi, som är mycket värre då det tycks vara medfött & icke behandlingsbart (i mitt fall iaf )

Be att få göra en ADHD-utredning, KOMPLETT!

För allt det du beskriver är en kopia av min syster hela hennes liv.

OM du har t ex ADD el depression, så kan rätt medicin få dig att älska livet.

Sök vård i tid & ta hand om dig!!! Lycka till!

Känner igen mig i samtliga punkter. För mig har det dock blivit lite bättre sedan jag fick barn. Mitt hem är inte längre en enda röra (har mycket högar med saker och kläder som ligger framme men i regel alltid en grundordning) och jag försöker föra mig korrekt i sociala sammanhang för att ge barnen en bra rollmodell. Har dock dålig förståelse för socialt samspel och avskyr att småprata. Gör ändå mitt bästa för barnens skull. Det verkar fungera för barnen är sociala och utåtriktade. Bara en av döttrarna som är introvert och har lite svårt med socialt samspel. Hon umgås sällan med vänner och sitter helst hemma och ritar/pysslar/läser. Hon har dock ingen diagnos.

Har även en son med ADD och han har det lättare med det mesta. Har väglett honom strikt genom livet och alltid varit öppen och förklarat mycket när det gäller hans diagnos och varför han har vissa svårigheter. Har även försökt lära ut att han kan allt han vill, han behöver bara jobba lite hårdare än någon utan diagnos för att uppnå sina mål.

Jag fick min diagnos i vuxen ålder och kände aldrig att jag passade in någonstans under barndomen. Ej heller i tonåren. Vet att min mamma förstod att något var annorlunda med mig men hon

valde att sopa det under mattan och har aldrig gett mig varken stöd eller vägledning. Känner mig fortfarande som en outsider och är väldigt annorlunda men har blivit ganska bra på att dölja det genom inlärt beteende. Tittar på andra och gör likadant. Har som du väldigt svårt att få till en konversation med introverta och tystlåtna (gäller ej min dotter då vi alltid fungerat bra ihop och har mycket att prata om). Mitt ex har adhd så vi fungerade bra ihop. Min nuvarande har ingen diagnos men är väldigt social och pratglad. Känner mig ibland som ett ufo i hans sällskap då han är så socialt välanpassad och alltid lyckas säga "rätt" saker :-P

Jag tycker du ska göra som någon ovan föreslog och se till att bli utredd. Mycket blir bättre då man får en diagnos och man får bättre förståelse för sig själv när man har det svart på vitt.

Kan ge några tips för det vardagliga livet..

Ha alltid diskvatten upptappat. Det är lättare att påbörja diskandet om matrester inte är ingrodda.

Diska inte allt på en gång.

Plocka upp en sak när du går från ett rum till ett annat.

Ha många bykkorgar och lägg dit kläderna istället för att lägga dem på golvet.

Använd engångsbestick och/eller tallrikar varannan vecka för att slippa diskberg. Varje vecka om du har råd.

Ha en stol i sovrummet att lägga kläderna på, ser bättre ut än en hög på golvet.

Ha en städlista. Tex måndag plocka upp, tisdag dammsug, onsdag tvätta kläder, torsdag betala räkningar etc.

Detta fungerar inte för mig men vet att många plockar 10 minuter varje dag. En bestämd tid för att inte slippa undan eller skjuta upp det. Fungerar tydligen inte för alla

Samt ha någon som kan hjälpa dig att ringa samtal. Du kan också be någon du litar på komma hem till dig och stanna kvar tills du är klar med något. Ha en checklist på vad du behöver göra och gör det medan någon sitter hemma hos dig. Då är det lättare att komma till skott.

Ja jag är tjej. Intressant!