7 och 10åring spelar 18års spel i andra familjen.

Vår familj har problem med att barnen på 7 och 10 år, spelar 18års spel hos deras biologiska pappa. Spel såsom gta5 där man är grovt kriminell och tjänar pengar om man slår ner civila bland annat, och mortal kombat som är så brutalt övervåld att man sliter människor i bitar eller rycker huvudet av sina motståndare så att ryggraden följer med.

I för barnen pekas vi ut som rätt så typiskt mesiga svenssons av barnens biologiska far.

Jag har själv spelat en hel del som ung och även kommit i kontakt med denna typen utav spel när jag inte hade åldern inne så givetvis förstår jag fascinationen hos barnen för denna typen av spel. Det är lite förbjudet osv. Klart att det är extra spännande då. Men jag önskar ändå att jag hade föräldrar som brydde sig om vad det var jag faktiskt spelade.

Speciellt jobbigt är det när dessa barn springer runt och låtsasskjuter allt och alla. Allting ska dö och gärna splattereffekter i ljud. Allting de har i händerna när de leker låtsas vara något sorts vapen och det är ofta krig-/lönnmördar-lekar. Saker får gärna gå sönder enligt dem och de har väldigt låg respekt för deras mor och så gott som ingen alls för mig. Det är så tungt och jobbigt efter varje jävla pappavecka. Jag vet att barnen kan vara supergoa och snälla men det är allt som oftast efter en veckas sunt leverne med goda rutiner osv. Precis när de börjar bete sig som vanliga 7 och 10åringar så är det dags för pappavecka igen..

Biopappan går inte att resonera med och han låter barnen gärna vara vakna långt in på småtimmarna. Så sent som 3-5 på natten när de spelar dessa spel osv. Han bryr sig inte ett dugg..

Orosanmälan är inlämnad och det kommer att ansökas om egen vårdnad inom kort, så vi får se vart det tar vägen på den fronten. Barnen favoriserar såklart sin biologiska pappa då de har så gott som noll regler att följa. Läxan gör inte, så vi får ju tjata på att de gör två veckors läxa varje mammavecka för att de ska hinna med tempot.. Klart att vi blir den tjatiga familjen... och hos deras far behöver de bara borsta tänderna ett par gånger i veckan. De får göra vad de vill så länge som pappan tycker det inte blir för stökigt runt honom. När han väl tycker att det blir stökigt så skrämmer han upp barnen rejält med oproportionerligt skällande och hotelser.

Men då barnen blir rejält "mutade" där borta hos sin far, så har vi, deras andra tråkiga familj ingen chans tills de själva börjar inse hur fel det egentligen är ställt där borta.

Eller är det så att det är oss, den mossiga svenssonfamiljen, som det är fel på?

Överreagerar vi när vi lämnar orosanmälan, ansöker om ensam vårdnad?

Har någon haft eller har liknande bekymmer i era familjer?

Hur gick det för er?