Forum Singel - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ung singelkille med barnlängtan

    Ons 2 jan 14:14 Läst 0 gånger Totalt 6 svar
    Ons 2 jan 14:14

    Hej, jag är en 28-årig kille som har funderingar på att skaffa barn som singel. Har funderar på surrogat, men tvekar pga. det etiska dilemma detta innebär samt risken för att känna sig ensam när man tvingas ta hela ansvaret och alla viktiga beslut ensam. Ett annat alternativ skulle kunna vara att få barn tillsammans med en singeltjej med barnlängtan, men då består osäkerheten i att få detta att fungera med någon man inte känner 100 % och den saknad som kommer uppstå de veckor man inte har barnet (om man väljer ett sådant upplägg). Man blir ju helt enkelt väldigt beroende av den person man skaffar barn med. Å andra sidan gäller detta alla par som skaffar barn tillsammans.

    Jag bor i Skåne, har en bra relation till min familj och har bra jobb och god ekonomi. Bor ensam i en fin villa i ett lugnt villaområde. Jag är 28 år, mogen och ansvarsfull, dricker lite och sällan, röker inte, tränar och försöker ta hand om mig själv. Beskrivs som trevlig och enkel att ha att göra med.

    Pga. min ålder är jag inte stressad (ännu), det viktigaste är att det blir en bra situation för ett kommande barn samt en hållbar situation för mig (och eventuell medföräldrer).

    Kan ni hjälpa mig. Hur ska jag tänka? Några tips på hur jag kan komma vidare? Någon med liknande erfarenheter och tankar? Hur gjorde du/ni?

  • Ons 2 jan 16:05 #1

    Varför försöker du inte hitta en partner som du kan få barn med istället?

  • Anonym (.)
    Visa endast
    Ons 2 jan 16:17 #2 -1 +1

    men alltså va?

  • Ons 2 jan 17:05 #3

    Kanske inte riktigt framgick. Men är homosexuell, varför att få biologiska barn med en partner känns väldigt avlägset.

  • Ons 2 jan 17:07 #4

    Okej då förstår jag. Då är det bra att du börjar tänka på det i tid.

  • Anonym (Amary­llisst­am)
    Visa endast
    Ons 2 jan 17:10 #5

    Jag är/var i liknande situation. Är en tjej på 27 år som haft en olidlig barnlängtan sen jag blev gravid för några år sedan men förlorade det barnet. Har dejtat rätt mycket och har även haft två längre förhållanden varav ett med en kille som psykiskt misshandlade mig och var konstant otrogen (upptäckte jag i slutet av vår relation) och ett annat med en kille som var väldigt bra, men känslorna fanns i slutändan inte där från något håll och vi avslutade som vänner. Efter dessa förhållanden och allt dejtande så känner jag att jag inte vill ha någon ny, i alla fall inte än på många år, kanske aldrig. Känner absolut noll sug efter dejter, män, kärlek, sex... Äcklas inför tanken på sex. Har många gånger funderat på om jag kanske till och med är asexuell. 

    Hur som helst, har funderat på att skaffa barn på egen hand till och från rätt många år (började tänka seriöst på det redan i sena tonåren, funderade nämligen redan då på om jag var asexuell) och har övervägt olika lösningar. Bland annat det där du nämner med att skaffa barn ihop med en singelman (eller kanske ett homosexuellt par). Jag hittade dock ingen passande "kandidat" utan de flesta som var intresserade av ett sånt här upplägg bodde i en helt annan del av landet och ingen av oss var flyttbara, så det skulle givetvis inte funka alls. Sen så var de flesta närmare mina föräldrars ålder än min och det kände jag mig inte riktigt bekväm med, även om jag inte skulle ha en kärleksrelation med personen/personerna i fråga. Det skulle även krävas ett par år av tät kontakt innan det kommit till punkten att börja försöka bli gravid, för jag vill känna personen väl innan jag i så fall väljer skaffa barn ihop med denne. Det är ändå en person som barnet ska bo hos 50% av tiden och någon man är knuten till, beroende av och behöver ta hänsyn till minst 18 år framåt. Många av de män/par som sökte medförälder ville skaffa barnet så fort som möjligt, vilket jag också ville egentligen men inte kände mig bekväm med. Jag valde i slutändan att försöka själv med donator och jag är nu gravid.

    Hade jag varit i din situation hade jag nog i första hand försökt hitta en singeltjej/tjejpar att skaffa barn ihop med och om jag inte hittade någon jag ansåg vara lämplig så hade jag, om jag hade råd (för det är ju svindyrt), nog försökt med surrogat via en seriös förmedling där barnet från födseln har ett medborgarskap (och därmed kan få pass utfärdat) och du räknas som juridisk förälder. Har, om jag inte minns helt fel, läst på någon surrogatförmedlingssida att USA är ett bra land för detta. Du kan ju också i så fall spara ihop för surrogat (om du inte redan har råd) medan du letar medförälder.

  • Ons 2 jan 17:18 #6
    Arkitekten1990 skrev 2019-01-02 14:14:52 följande:

    Kan ni hjälpa mig. Hur ska jag tänka? Några tips på hur jag kan komma vidare? Någon med liknande erfarenheter och tankar? Hur gjorde du/ni?


    Det finns en rätt stor Facebookgrupp som heter just 'Vi som söker medförälder'. Jag tror den skulle passa perfekt för dig Lycka till!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll