• Mint

    Anhörig til nikotinist

    Min man slutar snusa och jag undrar hur jag på bästa sätt är ett stöd för honom. Har aldrig själv varit beroende av tobak och saknar därför förståelse för hur det är...

    Det är ju lättare sagt än gjort att bara hoppa över nästa prilla och fortsätta så. Även om det är så jag i hemlighet och ovilligt tänker.

    Vill givetvis att han blir av med beroendet och ovanan men inte till vilket pris som helst - man har ju läst om hopplöshetskänslor, depression och så vidare. Det ska ju kännas värt det. För honom, alltså.

    Ska väl tillägga att det är helt hans eget initiativ detta, jag visste att han var snusare när vi började träffas och jag har egentligen aldrig tyckt att snusandet var ett problem.

    Hur är jag bästa stöd till min snusavvänjande man?

  • Svar på tråden Anhörig til nikotinist
  • Pilsner

    Själva fysiska beroendet går över på ett par dagar. Räkna med att han kan vara gnällig och lättretad under tiden, så ligg bara lågt om han börjar tjafsa.

  • Drottningen1970
    Pilsner skrev 2019-01-04 08:30:32 följande:

    Själva fysiska beroendet går över på ett par dagar. Räkna med att han kan vara gnällig och lättretad under tiden, så ligg bara lågt om han börjar tjafsa.


    Jag tvivlar på att någon gör det enbart för pengarna då betalningen är så pinsamt låg att det i praktiken är välgltenhetsarbete man ägnar sig åt. Ersättningen innan skatt är ca 200-2100 kr före skatt enligt skl riktlinjer. Den högsta ersättningen innebär kontakt dagligen.

    Kanske var det helt enkelt så att du och din KP inte matchade varandra. Men det är inga uppdrag man tar för pengarna kan man lugnt påstå.
  • Mortiscia
    Mint skrev 2019-01-04 08:01:30 följande:

    Det är ju lättare sagt än gjort att bara hoppa över nästa prilla och fortsätta så. Även om det är så jag i hemlighet och ovilligt tänker.

    Vill givetvis att han blir av med beroendet och ovanan men inte till vilket pris som helst - man har ju läst om hopplöshetskänslor, depression och så vidare. Det ska ju kännas värt det. För honom, alltså.

    Ska väl tillägga att det är helt hans eget initiativ detta, jag visste att han var snusare när vi började träffas och jag har egentligen aldrig tyckt att snusandet var ett problem.

    Hur är jag bästa stöd till min snusavvänjande man?


    Det är faktiskt så enkelt som att sluta och sedan låta bli, men en del inbillar sig att de måste trappa ner och det förlänger ju bara beroendet för man börjar ju inte bli kvitt beroendet förrän man slutat helt. Som ovanstående säger så sitter det fysiska beroendet bara i några få dagar, därefter är allt psykologiskt.

    Det är ju ett gott steg att det är hans egen idé, det ger bra förutsättningar. Det du kan göra är att uppmuntra hans framsteg och uppmärksamma positiva saker, som antalet dagar han varit nikotinfri, påpeka hur nöjd han måste känna sig att han klarat sig så väl osv. Det kan komma bakslag, det gör det för många människor, men det är ingen förlust utan en naturlig del mot att fortsätta sin målsättning. Om han har en orsak bakom varför han vill bli nikotinfri så är det något att påminna om också.
  • Mint
    Pilsner skrev 2019-01-04 08:30:32 följande:

    Själva fysiska beroendet går över på ett par dagar. Räkna med att han kan vara gnällig och lättretad under tiden, så ligg bara lågt om han börjar tjafsa.


    Han är väldigt otjafsig av sig, så jag är nog mer rädd för att han blir deppig. Men vi får se.
  • Starka

    Jag har rökt sen jag var 13 och är 40 nu ett tag rökte jag 3 paket om dagen, nu ett halvt. Har försökt sluta många gånger men har inte lyckats.. problemet för mig är att ciggen är lite en napp och dom senaste typ tio åren har smällarna kommit slag i slag tex dödsfall, svåra sjukdomar, ekonomiska smällar osv verkar inte finnas nån ende på eländet. När jag försöker sluta så mår jag vidrigt både fysiskt och psykiskt. Har helt enkelt inte haft ork till det, men tänkte göra ett nytt försök för jag börjar inse att jag kan inte vänta på att det ska bli bättre.

  • Mint
    Mortiscia skrev 2019-01-04 10:12:54 följande:
    Det är faktiskt så enkelt som att sluta och sedan låta bli, men en del inbillar sig att de måste trappa ner och det förlänger ju bara beroendet för man börjar ju inte bli kvitt beroendet förrän man slutat helt. Som ovanstående säger så sitter det fysiska beroendet bara i några få dagar, därefter är allt psykologiskt.

    Det är ju ett gott steg att det är hans egen idé, det ger bra förutsättningar. Det du kan göra är att uppmuntra hans framsteg och uppmärksamma positiva saker, som antalet dagar han varit nikotinfri, påpeka hur nöjd han måste känna sig att han klarat sig så väl osv. Det kan komma bakslag, det gör det för många människor, men det är ingen förlust utan en naturlig del mot att fortsätta sin målsättning. Om han har en orsak bakom varför han vill bli nikotinfri så är det något att påminna om också.
    Tack!
    Han slutar cold turkey utan hjälpmedel. Han har pratat om det i några månader så mentalt har han nog kunnat förbereda sig. Ska tänka på det där med att det fysiska beroendet borde släppa efter bara några dagar.
Svar på tråden Anhörig til nikotinist