Sorg trots otrohet

Jag känner igen mig i allt du skriver. Tyvärr har jag inte en solskenshistoria. Jag är fortfarande förloraren. Men visst har de blivit lite bättre. Eller jag mår lite bättre . Jag har accepterat att det är som det är och försöker hela tiden blicka framåt .

Det går även i perioder. Vissa dagar saknar jag honom och oss nå fruktansvärt . Andra så hatar jag honom och henne och hoppas att karma biter dem ! Gällande vännerna, tja va ska man säga . Så här i efterhand vet jag att de ändå inte va några bra vänner. Men det känns förjävligt när han går runt och mår så himla bra, förverkligat våra drömmar fast med henne, se dem och vännerna umgås . När det ändå va han som va otrogen. Han som betedde sig som ett svin. Och här sitter jag. Själv. Framtidsdrömmarna försvann med honom. Dagarna rullar på och ser likadana ut . Jobba och sova.

Men det verkar som att det är som alla säger. Det tar tid. Tiden läker. Önskar bara att det gick fortarare.

Japp.

Been there, done that. Got the t-shirt.

Mitt ex träffade en kollega, blev kär, startade en parallell relation och lämnade mig.

Det gjorde nåt så jävulskt ont. Under lång tid. Antagligen mer än nödvändigt, eftersom hon under en period faktiskt inte var helt säker på den andra relationen och ville ha ?dörren öppen?.

Jag ?förlorade? gemensamma vänner.

Och det tog många år för mig att komma över henne. Vi snackar fem år och lite till.

Men terapi är en jävligt bra hjälp för att lära sig att ?älta rätt?. Kan varmt rekommendera det.

Otrohet är krångligt ? på flera sätt. För oss som utsatts för det så är det ju flera delar; att bli bortvald för någon annan, att bli lurad och bli sviken.

Och för den som utsätter den andra för otrohet finns det oftast en stor portion av ångest; dels för att man vet att man gör fel, dels för att man vet att man kommer såra den andra genom att välja bort denne.

Så här 15 år senare så är det lugnt faktiskt. Kollegan hon träffade blev hennes man och de skaffade barn och köpte hus. Så någonstans längs vägen insåg jag att hon faktiskt gjort helt rätt val. Hon gjorde inte det på det snyggaste sättet, men det var rätt val.

På senare år har jag faktiskt också förlåtit henne för otroheten. Jag har insett att känslor i vissa fall inte går att styra. Det snyggaste är så klart att avsluta befintlig relation innan man går in i något nytt. Men att styra över sina känslor går inte, inte om de är så starka som de är i vissa fall.

Ta hjälp av ett proffs, håll ut. Det blir bättre.

/E

Jag umgås med några stycken som var mina vänner , inte våra gemensamma. Dem få jag umgås med som var våra gemensamma är väldigt sällan men det händer. Jag känner inte att jag är en belastning för dem men det är väl för att jag utåtsett inte visar att jag mår dåligt över det. Jag har inte sagt nått heller. Ibland kommer en kommentar "bra att de tog slut" "dem förtjänar varandra" typ. De skär i hjärtat men jag visar det inte. Har även några kollegor som medvetet jävlades och kunde fråga "när ska dem ha barn då?" "Vart köpte dem hus?" Och satt vi i firmabilen "va de här dem köpte hus?". Svarade jämt med att jag inte vet och jag bryr mig inte. Men fy så jobbigt det va. Varje gång! Men jag lägger på ett smile och försöker fatta mig kort och nu tillslut är det ingen som frågat nå mer...

Många gånger har jag tänkt att jag ska flytta. Börja om på nytt längre ifrån. Men jag är rädd att förlora de få jag har kvar här och inte hitta nya vänner.

Känner igen den där känslan, sorgen.

Jag fick ta reda på så mycket information innan mitt drägg till ex erkände. Vilket han gjorde när han var i Spanien över telefon.

Sorgen jag upplevde kan jag sätta som nr.2 på min lista. När min far dog är nr.1. Hela grejen med att bli lurad, att någon faktiskt trodde de skulle kunna göra så mot en osv. Det är riktigt hemskt.

Jag, tillsammans med min familj och vänner tog mig igenom sorgen genom att först skriva ner allt jag kände i ett handskrivet brev adresserat till exet.

Låter töntigt men jag ville att exet skulle må exakt så som jag mådde.

Sedan eldade jag upp sakerna som exet lämnat.

Men i det stora hela så är det mina vänner och familj som fått mig att inse värdet av mig själv och att man faktiskt inte förtjänar att bli bedragen. Man kan göra slut istället för att bedra sin partner. För man förstår så mycket, förtroendet kommer din nästa partner få jobba extra hårt med. Det tar lång tid att komma över, men det går.

Gott att mina ord hjälper lite!

Och vi delar ju bilden av att det optimala är att man avslutar först. Men verkligheten är ju ibland en annan.

Huruvida det handlar om att testa den nya relationens hållbarhet först eller ej vet jag inte. Det kan säkert vara så i vissa fall. Men det kan också vara så att den nya relationen bara fortgår parallellt för att det är så jävla svårt att säga orden "Jag älskar inte dig längre."  eftersom man själv vet hur jävla ont det gör att få höra det.

Det du skriver om ditt ex "snabba process" och senare om "allt gick så fort" är klassiskt som jag förstår det. Den som lämnar, eller åtminstone säger "Du, jag funderar på vår relation" har ju oftast ett rejält känslomässigt försprång.

Personen har vridit och vänt på saker en längre stund för sig själv och därmed kommit längre. I den bästa av världar har man en så bra kommunikation sinsemellan att man kan lufta såna här grejer tidigt, prata om det man upplever som svårt i relationen och förhoppningsvis få chansen att laga det som är trasigt. Men det är tyvärr ganska ovanligt.

Så det som upplevs som snabbt av dig kan i själva verket vara en ganska långdragen process för ditt ex.

Om "hon gjort rätt"? Ur perspektivet att man ska vara schysst, transparant osv så har hon inte varit det.

Men om man menar "har hon gjort rätt val?" så lär tiden utvisa det.

Och det var en lång process för mig själv att faktiskt förlika mig med den insikten; att mitt ex faktiskt gjorde rätt val där för 15 år sedan.

Ditt ex döms på samma sätt som du hade dömts. Det är inte accepterat i vårt samhälle att göra som hon gjort. Med all rätt.

Men det kanske verkar som att hon kommer lindrigt undan, men jag tror att det pratas bakom hennes rygg, även om du inte hör det.

Samtidigt ska man komma ihåg att, även om det inte finns en otrohet i bakgrunden, så finns det ett otroligt stigmatiserande av den som lämnar en till synes okej fungerande relation. Man ska kämpa mer. Och man ska lösa problemen.

Men om problemet är att känslorna försvunnit, för att man vuxit från varandra eller av andra orsaker - hur ska man då kunna försöka?

Du sitter i en jävla skitsits. Jag hatade varje sekund av tiden jag satt i den.

Men du kommer att komma genom det.

Du kommer också tryggt vandra vidare. Du kommer hitta ett gräs som är grönare. Och du kommer titta tillbaka på detta om några år och tänka "Satan vad skönt att det hände!".

Jobbigt, men tror det är normalt och naturligt att känna sorg när man blivit bedragen och sviken. Om man inte hade kännt sig så bedragen och sviken och krossad så hade det betytt att man inte känner nåt för den personen, och då hade man inte känt sorg.

Går igenom liknande just. Separerad, anklagade henne i ett halvår för att ha en annan (vilket hon hela tiden nekade). Men nyligen jag upptäckte av slump att det stämde. 

Man är jättearg men samtidigt jätteledsen. Det är nog normalt. Jag kan bara tänka att det blir bättre om några månader när man vant sig mer vid den nya verkligheten.

Kämpa på!

Ingen solskenshistoria här tyvärr men jag förstår vad du går igenom.

Jag blev också bedragen och lämnad och vi har även två barn tillsammans. Han flyttade ihop med henne direkt. Jag känner bara sorg medan han är hur lycklig som helst och de flesta av våra gemensamma vänner umgås nu med exet och hans nya. Jag blev utbytt bara så där.

Karma eller rättvisa existerar inte.

Ja det var inte alls kul . Gick hem från jobbet och stängde in mig efter varje gång. Tog emot när jag skulle tillbaka . De va tydligen viktigare för dem att få "veta skvaller" om mitt ex och hans nya och göra mig ledsen än att faktiskt tänka steget längre, knipa och ta reda på det på andra sätt.

Nu har det varit tyst ett tag men snart är dem väl gravida och då kommer det igen... samma visa varje gång.

Jag förstår dig helt och hållet . Jag undviker vissa personer fortfarande av den anledningen. Det räcker med en liten sån kommentar. De gör så ont!

Jag har också vissa som jag absolut inte vill förlora. Men det är ofta jag tänker tanken ändå. De dagar det är som värst vill jag bara bort och få börja om och börja må bra igen.

Nu vet jag inte vart eller hur du bor. Men jag bor i ett litet samhälle, så de har ju hänt några gånger att jag ser dem. De är det värsta. Då är jag redo att flytta på minuten.

Det är samma här. Hade en period efter då jag gick ut och festade en del. Och 9/10 gånger va de någon som kom med en kommentar.

Försökte mig t om på en "dejt" men en bekant som började prata om det. Det va första och sista "dejten" med honom.

Har heller inte en aning om varför jag sörjer honom. Och oss. Han va otrogen en gång innan också. Men jag förlät honom. Det var inte lätt. Och så gjorde han det igen. Och andra gången var inte efterspelet så snyggt heller .

I vissa perioder sörjer jag nog inte just han . Utan att vara lycklig, ha planer och drömmar med någon.

Jag hade bara önskat att karma bet honom. Att de va han som satt ensam och sörjde nu. Att han saknar mig . Att vännerna faktiskt valde mig och inte ett otroget svin. Ibland önskar jag faktiskt att hon är otrogen mot honom och lämnar honom. Så att han får känna hur det känns.

Det är sjukt att det är vi bedragna som ska sitta här och må dåligt.

Jag vill säga att de blir bra snart. Men jag vet vilken tid de kan ta. 2016 rasade allt för mig . Och jag mår fortfarande dåligt i perioder. Men det går åt rätt håll.

Det tar tid med det blir bättre. Jag hoppas att 2019 blir vårat år !

Justja, något jag ångrar är faktiskt att jag inte gick och pratade med någon om det här. En proffessionell. Jag tänkte tanken många gånger men tog mig aldrig i kragen. Jag tror det hade hjälpt mig mycket.

Mitt ena barn som är lite mindre tycker jättebra om sin nya ?bonusmamma? och är hos dem varannan vecka. Barnet har ingen aning om att pappa varit otrogen. Andra barnet är tonåring och har förstått att pappa varit otrogen och vill inte alls träffa sin pappa nu. Tonåringen ogillar exets nya och mår inte alls bra nu, ingen motovation alls i skolan osv.

Du har rätt, det här sveket kommer man att bära med sig hela livet. Vi var tillsammans med varandra väldigt länge och jag kan inte förstå hur lätt det är för vänner och familj att byta ut en person mot en annan. Det visar bara hur mycket jag egentligen var värd, det vill säga ingenting.

Min egen motivation är också obefintlig. Men jag tänker att den förhoppningsvis kommer tillbaka sen.

Det är just så det ska vara, att man stöttar den som blivit sviken. Alla har dock inte stöttat mitt ex eller umgås med honom. Har du någon som är kvar vid din sida? Tror det är viktigt att ha någon att prata med som står på ens sida, som man ventilera sina tankar och känslor med. Jag har en av mina fd svägerskor jag kan prata med och hon har ingen kontakt med sin bror(mitt ex) längre.

I mitt fall finns det inte ens nån fin villa utan exet och hans nya bor i en liten lägenhet i ett utsatt område. Antar att det är lättare för folk att umgås med någon som är lycklig och mår bra och det är tydligen det enda som betyder något.

Vart bedragen och han lämnade mig, han och nya kvinnan hade ett på och av förhållande i ca ett år, sen var hon otrogen mot honom... HAHA

Han förlorade de flesta i sin närhet.

Det kanske låter hårt men jag är jävligt nöjd!

Ja han va otrogen en gång innan. Min värld rasade samman då för första gången. Men jag valde att förlåta och försökte släppa de. Vi pratade då om att flytta till annan ort då tjejen som han va otrogen med bodde i samma lilla håla som oss. Jag gjorde allt för att undvika folk. Först va jag sjukskriven för att jag inte tod mig upp ur sängen, sen när jag gick tillbaka gick jag omvägar till jobbet för att jag inte klarade av när folk kom med huvudet på sne, rådjursögon och suckade. Skulle kramas och beklaga och fråga hur jag mådde. Gick inte till våran lokala butik och handlade. Men så klandrade mig själv så oerhört också. Det kändes som att alla kollade på mig och tänkte "vad är de för fel på henne när han går till någon annan". För nått fel måste jag ju ha gjort. Tänkte jag då. Men jag har grublat över det så himla länge. Och jag kan faktiskt ärligt säga idag att jag kunde inte ha gjort något annorlunda. Idag vet jag det men det tog lång tid innan jag kom till insikt med det.

Andra gången skötte han allt sämre. han va kall, frånvarande och rent utsagt elak. Ljög mig rakt upp i ansiktet.

Och jag minns de här så väl. När han bad mig att följa med och handla nya kläder . Han som inte va speciellt intresserad av kläder ville helt plötsligt ha massa nytt. Jag åkte med och va med och valde massor av fina kläder, t om kalsonger, ovetandes om att han ville ju ha nytt för att va fin inför henne bakom min rygg.

När allt klarnade så var det en av grejerna som gjorde mest ont efteråt.

Jag hoppas att jag känner mig starkare om jag träffar någon. På ett sätt känner jag mig redan de.

Men man är ju så rädd att tilliten inte ska finnas för den personen också. Men som du säger, en ny ska ju inte behöva lida för de. Men hur gör man?

Jag tänker att mitt ex också är på moln. Han har liksom fått allt servert av henne. Utan henne hade han inte haft de han har idag utan att behövt jobba för det.

Jag vet att många har pratat om hur fel mitt ex gjorde. Pratar mycket skit bakom hans rygg. Både till mig och andra. Många har även pratat skit om henne. Men ändå fortsätter dem umgås med dem. (?)

Jag skäms lite över att säga det och även om jag hatar skitsnack så är det faktiskt skönt att fått höra vad folk tycker om dem ibland. Skönt att få svart på vitt att de håller inte med om allt dem gör, dem är inte perfekta, dem har betett sig illa och korkat. Oavsett vad för saker det gäller.

Så jag är övertygad om att folk både tycker och tänker en hel del om ditt ex också, och hennes nya .

Jag skulle gärna gå och prata med någon med vet inte riktigt vart jag vänder mig. Och dagarna bara rullar på i vanlig ordning så de skjuts upp hela tiden.

Jag fortsätter att hoppas att karma biter våra ex i arslet och när den gör det, då är det vi som sitter och är lyckliga! Då är det vi som ser att det fanns en mening med allt och det är dem som saknar oss, sitter och funderar på vad f*n dem gjorde och hur allt hade sett ut om den inte hade bedragit oss.

Men va fult av henne !

Det har du rätt i. Jag försökte verkligen. Men såhär i efterhand ångrar jag att jag inte lämnade honom. Lämnade honom när han faktiskt va ledsen över vad han gjort, när han också hade svårt att ta sig ur sängen, när allt han ville va att ha mig "tillbaka". När tjejen inte verkade betyda något känslomässigt.

Då hade han mått så mycket sämre än nu andra gången.

Blir så ledsen av att du känner igen dig så mycket. Ingen ska behöva känna så här! Ingen ska behöva gå igenom all denna känslomässiga sorg.

Jag hoppas att ditt ex nya kommer på att de gick för fort. Eller att hon bara är en rebound.

Lika mycket hoppas jag att de går käpprätt å mitt ex.

Det skulle verkligen va en seger!