Epidemi av separationer...

Maken och jag är 40+ och har varit tillsammans sen 20-årsåldern liksom många i bekantskapskretsen. Nu helt plötsligt så har två av hans närmaste barndomskompisar separerat liksom hans bror. Alla har barn mellan 10-15 år. Är det nån grej att många får för sig att separera i just den här åldern? Det sägs ju att separationer smittar. Har nån här varit med om att det börjat i vänkretsen och sen helt plötsligt har er respektive kommit med samma idé? Några speciella tecken man ska vara vaksam efter?

Är det bara jag som känner så här men är det nästan alltid kvinnan som vill separera? Känns som kvinnor mera är ute och letar grönare gräs. Väldigt ofta med kollegor från jobbet. Känns som 40 års krisen är mera kvinnligt än manligt.

Det är nog väldigt vanligt att skilja sig eller separera i den åldern.

Dels är 40-års ålder lite av en tid för reflektion och nyorientering och då kanske man inser att förhållandet haltar och man vill vidare. Sen är barnen lite äldre och man tänker att de klarar en separation bättre. Sen är 20 år kanske max vad man orkar leva med en och samma person. 

Separationer smittar väl så till vida att om någon i ens närhet separerar så börjar man tänka över sin egen relation. Om den man känner separerar och mår finemang efteråt kanske man själv får kraft att göra slag i saken. Det är nog sällan man separerar enbart för att nån annan gör det, utan mer att man tänkt tanken lite sådär och när nån annan gör det så tar man tag i saken.

Träffa en ny kan ha samma effekt - man får tummen ur att göra nåt man tänkt på ett tag. Träffar man nån men inte vill lämna så blir det väl otrohet, men vill man lämna så kan en ny förälskelse agera startskott för det oavsett om det sen blir nå¨t långvarigt med den nya eller inte. 

Har hört nånstans att de som skiljer sig har haft det i tankarna av och till i ca 7 år. Så det är sällan en impulshandling, i synnerhet om man har barn och ett helt liv tillsammans. 

Tecken du ska vara uppmärksam på är väl om relation börjar vara tradig och slentrianmässig. Om du eller partnern verkar trivas bättre borta än hemma, någon av er börjar distansera sig från familjen och det gemensamma livet. 

Det är väl i och för sig ingenting här i livet som gäller alla.

Och egentligen är väl inte heller din personliga bekantskapskrets på något sätt representativ för befolkningen i stort. Oavsett om du överdriver eller inte. 

Trevligt att höra att just du fortfarande trivs med din man. Då är ju allting gott här i världen. Och låt oss hoppas att även han fortsätter att trivas med dig. 

Du har faktafel igen som vanligt. Fenomenet är väldigt nytt. Under första halvan av 1900-talet var det sällan att kvinnor ville separera.

Ja när staten kom in och började pröjsa kvinnorna ur mäns skattepungar så blev det poppis med skillsmässa och såklart när statsfinansierade bullshit jobs ökade lavinartat.

Det här är väl ett ämne som inte precis är raketforskning

Det är väl inget nytt med att en förkrossande majoritet endast lever ihop pga barnen?

Gjorde en rundfrågning på mitt jobb bland kollegorna på samma avdelning (stort företag) och vi är i åldrarna 27-45 och en stor majoritet erkände att de inte varit ihop alls om de inte haft barn och många tillade att det är precis vad som kommer hända när barnen är tillräckligt stora. Ingen tyckte heller att det var konstigt att vara ihop bara för barnens skull.

Fint att ni kan vara så öppna med varandra på ditt jobb. Jag skulle aldrig vara så öppen om något så personligt även om jag är god vän med många av dem jag jobbar med. Möjligen att jag skulle dryfta en sån sak med mina närmaste vänner i slutna sällskap. Men om fråga kom upp på en fikarast med hela arbetsgruppen så skulle jag nog säga att jag var nöjd och glad även om det inte var så till 100%.

Och de flesta verkar ju hålla tyst om sina tankar på separation även inför sin partner så att det kommer som en chock att man andra vill skiljas och egentligen velat det under lång tid. 

Men jag tror också att har man väl klarat de här mest intensiva åren då risken är som störst att man tappar bort sin gemenskap så håller relationen. Risken för skilsmässa är väl som störst under olika former av belastning på relationen som småbarn och liknande. 

Ingen statistik på detta, bara egna reflektioner.