Epidemi av separationer...

Det är nog väldigt vanligt att skilja sig eller separera i den åldern.

Dels är 40-års ålder lite av en tid för reflektion och nyorientering och då kanske man inser att förhållandet haltar och man vill vidare. Sen är barnen lite äldre och man tänker att de klarar en separation bättre. Sen är 20 år kanske max vad man orkar leva med en och samma person. 

Separationer smittar väl så till vida att om någon i ens närhet separerar så börjar man tänka över sin egen relation. Om den man känner separerar och mår finemang efteråt kanske man själv får kraft att göra slag i saken. Det är nog sällan man separerar enbart för att nån annan gör det, utan mer att man tänkt tanken lite sådär och när nån annan gör det så tar man tag i saken.

Träffa en ny kan ha samma effekt - man får tummen ur att göra nåt man tänkt på ett tag. Träffar man nån men inte vill lämna så blir det väl otrohet, men vill man lämna så kan en ny förälskelse agera startskott för det oavsett om det sen blir nå¨t långvarigt med den nya eller inte. 

Har hört nånstans att de som skiljer sig har haft det i tankarna av och till i ca 7 år. Så det är sällan en impulshandling, i synnerhet om man har barn och ett helt liv tillsammans. 

Tecken du ska vara uppmärksam på är väl om relation börjar vara tradig och slentrianmässig. Om du eller partnern verkar trivas bättre borta än hemma, någon av er börjar distansera sig från familjen och det gemensamma livet. 

Det är väl i och för sig ingenting här i livet som gäller alla.

Och egentligen är väl inte heller din personliga bekantskapskrets på något sätt representativ för befolkningen i stort. Oavsett om du överdriver eller inte. 

Trevligt att höra att just du fortfarande trivs med din man. Då är ju allting gott här i världen. Och låt oss hoppas att även han fortsätter att trivas med dig. 

Inga belägg alls. Hela mitt inlägg var en enda lång personlig reflektion baserat på mina tankar och erfarenheter och med utgångspunkt från TS frågeställning. 

Och som jag skrev: 20 år är kanske max.... kanske, alltså. Inte statistiskt.

Sen är det kanske (observera att jag återigen skriver kanske, dvs en egen reflektion) så också att alla som förblir gifta inte är det av djupaste kärlek och samhörighet utan av en hel massa orsaker som inte kommer fram i statistiken, ekonomi, tradition, oföretagsamhet, rädsla etc etc. 

Och det att just du trivs i ditt äktenskap efter mer än 20 år är ju heller inget belägg för någonting. 

Män har generellt mer att vinna på att vara gifta/leva med en partner. I alla fall om kvinnan har jobb och egen försörjning. Det sägs också att män sällan väljer att frivilligt lämna en relation om de inte har någon annan att gå till. Eller att män vill skiljas när de hittar en annan, kvinnor vill skiljas när de hittat sig själva.

Detta är såklart generaliseringar och inget jag har siffror på (viktigt att säkerställa, inte alla... osv).

Sen tror jag att en hel del som lever i en relation är otrogna utan att lämna relationen, kanske för att man söker bekräftelse men kanske också för att man egentligen vill lämna men inte kan eller vågar av olika skäl - ekonomi, barnen, att man har hela livet tillsammans. 

Ja, vid 40 börjar kvinnan hitta sig själv igen efter ungdomens osäkerhet och småbarnstidens trötthet.Då börjar hon fundera över relationen och om den verkligen ger henne något och kommer kanske fram till att, nej det gör den inte. Vid den åldern är också hennes ekonomi bättre och hon klarar sig på egen hand så då tar hon initiativ till skilsmässa. 

Precis. Gräset kanske ÄR mycket grönare nån annanstans än hemma i det vissna gula snåret som är ens äktenskap. Och det gula gräset som är mannen kanske då kan fundera ett varv på sin egen del i att äktenskapet är så att kvinnan vill lämna. 

Det är nog ofta tom så att kvinnan hellre lever helt ensam än med mannen eller någon man alls för att det inte ger kvinnan så himla mycket i utbyte att leva med en man?

Nej, det är ju just det, hennes bekantskapskrets är inte representativ. Jag har inga problem med att nån annan har andra erfarenheter än jag. Har du problem med det?

Du vet att kvinnor jobbar och har egna inkomster va?

Och tur är väl det så att kvinnor inte tvingas stanna i tröstlösa äktenskap av ekonomiska orsaker i alla fall. 

Varför det? Menar du att män stannar som gifta pga att de saknar inkomst?

För att hon skrev att i hennes bekantskapskrets så... Och jag tyckte att det saknade relevans. Varför stör du dig så mycket på detta? Är det så viktigt för dig att ge sextiotalist återupprättelse? Kan hon inte ta sina egna strider om det nu ens är strider?