• Anonym (Färdi­g)
    Äldre 15 Jan 11:51
    174 visningar
    0 svar
    0
    174

    Min historia

    Jag tänkte starta en tråd med olika historier, så fyll gärna på. Jag hittade ingen sådan när jag letade, och hade gärna haft en för ett par veckor sedan.
    Nåväl, jag börjar:

    Jag fick tid för en medicinsk abort i vecka 6+6 (den 2/1) . Jag har varit öm i brösten sedan lucia, och söndagen efter testade jag positivt hemma, kontaktade kliniken på måndagen och fick en tid. Klarade julen ganska bra, men på annandagen satte illamåendet in och det var hemskt. Jag har tre barn sedan tidigare, den yngsta är snart tio år, och jag har aldrig varit med om något liknande. Det blev värre varje dag, och jag kände mig i stort sett ordentligt bakis i en vecka. Fyyyy för.
    Jag tog pillret på kliniken 10:20 förra onsdagen och fick med mig resten hem.
    Exakt 24 timmar senare pluppar jag upp de fyra första tabletterna och tar de panodil och dikloflenak som jag fick.
    Gick och lade mig i sängen med minstingen och fortsatte att lyssna på ljudbok. Lite molvärk.
    Efter en timme gick jag upp. Jag hade inte blött någonting alls, men hade blivit illamående. Fick en enorm yrselatack. Började kallsvettas och spy hysteriskt.
    Det lade sig efter ett tag, och jag gick och lade mig igen.
    När tre timmar gått pluppade jag upp de två sista tabletterna. Då var jag rejält öm i livmodertappen och fick blod på fingrarna.
    Efter en halvtimme började det göra ont på allvar. Det gjorde så ont att jag drog i mig de två starka tabletterna som fick smälta i munnen. Först den ena och efter en timme den andra.
    Jag låg på soffan som en drogad björn och var i total obalans rent psykiskt.
    Smärtan var hanterbar nu.
    Jag gick på toa emellanåt och tryckte på. Det kom en del blod och lite små klumpar.
    Blödandet avtog lite framåt kvällen, och plötsligt känner jag att jag inte mår illa längre.
    Jag lyckades äta lite kvällsmat och gick och lade mig.
    Dagen efter hade jag molande värk, blödde som förväntat (tre bindor gick åt), men det förbannade illamåendet var puts väck så jag svävade som på moln och kunde njuta lite. Jag bakade pepparkakor och gjorde allt som jag inte haft ork till under jullovet.
    Nu har det gått tio dagar, och jag har bara lite bruna spottings, ingen värk alls.
    Den mensvärksliknande smärtan avtog för varje dag, och efter en vecka var den borta.

    Fortsättning följer kanske om det dyker upp något oväntat.
    Dela gärna med er av era erfarenheter :)
Svar på tråden Min historia