• Andiie87

    Lämnat cancersjuk tjej

    Jag som arbetar inom cancervården, sen fas, kan ju rakt på sak säga att hon kan vara palliativ. Dvs. hon kommer gå bort i sjukdomen. Om hon har varit sjuk i ca fem år dessutom.

    Jag förstår att det är tungt. Men det som irriterar mig mest är din syn på din kvinna som otrygg och osäker. Förstår du inte vad en sådan här situation kan trigga igång hos en människa rent emotionellt? Hennes humörsvängningar bör du tolka som en reaktion på allt det hon går igenom. Klart som fan det finns en inre otrygghet hos många i samband med svår sjukdom plus identitetsförändringen som följer på det. Och du upplevs totalt vilsen, lite smått korkad, när du säger: när jag mötte henne såg hon frisk ut och hade tjockt hår, och nu...

    Jag tappar ord.

  • Andiie87
    Anonym (Man) skrev 2019-01-16 12:17:20 följande:

    Hur är det med mediciner? Kan det vara dem som fått henne så labil?


    Morfin kan de första dagarna vid insättning orsaka en viss konfusion/förvirring. Men detta är en biverkan som går över, tillskillnad från biverkningar som förstoppning. Men humörsvängningar som ilska eller otrygghet framstår mer som en emotionell instabilitet, och inte som en biverkan på morfinet. Andra läkemedel som ev kan påverka till humörsvängningar är kortison, t.ex. betapred. Det är något att kolla upp. Även i vissa fall antiemetika ( läkemedel mot illamående) eller bensodiazepiner (läkemedel som är lugnande).

    Vid svår sjukdom samspelar flera faktorer på samma gång, på olika nivåer. Både psykiskt å fysiskt. Allt detta sammantaget kan vara en oerhörd belastning. När en person uttrycker oro över sin relation vid svår sjukdom, t.ex. bristande tillit till personens kärlek, hade jag snarare misstänkt att den förändring som sjukdomen leder till (svaghet och bristande ork, utseendeförändringar) plus partnerns förmåga att vara närvarande eller inte är orsaker till oron. Allt detta kokas ner till en känsla av att personen känner sig mindervärdig pga alla funktionsförluster osv.. Och t.ex. känslor av skuld och skam. Allt detta kan få personen att tvivla starkt på sig själv.
  • Andiie87
    Anonym (Man) skrev 2019-01-16 12:14:32 följande:

    Jag vet att min handling är ego men jag kände mig helt slut ibland. Har det rätt tufft med barnen också. Jag älskade verkligen den här tjejen men kändes som att inget jsg gjorde räckte. Det är säkert mkt sjukdomen som gjort henne labil men det är ändå tufft. Det jag mår sämst över nu förutom att jag saknar henne är att jag inte vet om jag borde finnas som ett stöd i form av vän? Hon är som sagt väldigt ensam. Har sina två barn, och sin mamma och två vänninor men annars inget nätverk alls. Hon var sjukskriven sen sommaren. Hon hör inte heller av sig


    Du älskar henne. Och du ska vara där. Både för din egen och hennes skull. Var hennes vän. Gör allt du kan för att få tillbaka ett förtroende, visa att du vill finnas där så mycket som du själv har möjlighet till, för det kommer kännas bättre i slutänden. För en dag kan det mycket väl vara så att du aldrig får chansen igen. Förklara för hennes andra närstående hur du känner om du onte kan få tag i henne. Är de någorlunda förnuftiga kommer de se att du vill henne väl!
  • Andiie87
    Anonym (Man) skrev 2019-01-16 15:33:50 följande:

    Flera här säger att jag inte hade dem rätta känslorna men jag var verkligen kär i henne. Kan börja gråta när jag tänker på henne och jag kände mer att livet med henne blev väldigt komplicerat. Jag ville verkligen att det skulle funka men kände att hon ifrågasatte mig mycket. Kände mig dålig för henne och jag behöver prioritera mitt jobb. Är ett drömjobb som kräver mkt av mig och mina barn är i en ålder de också kräver en del. Kände helt enkelt att bägaren rann över. Vi pratade om att flytta ihop men i slutet hade jag mkt mindre lust till det och pratade mindre om framtiden med henne. Hon kände säkert att jag var på väg bort men jag älskade henne.. även om mkt av mina känslor för henne grundade sig i passion var hon också min vän


    Jag tar tillbaka en del hårda ordalag. Det blev så laddat först. Jag tänker att skälet till att du överhuvudtaget startade den här tråden visar att du bryr dig om henne. Jag står fast vid att du ska försöka visa ditt stöd. Och jag förstår om du inte kan ge allt av dig själv, för du är bara en människa. Och utifrån din beskrivning så låter det som att du verkligen har försökt. Balansera ditt stöd mellan vad du orkar, vill och kan. Och nånstans inom henne är det mycket troligt att hon ändå vill att du visar att du bryr dig!

    Jag gillade metaforen som någon tidigare i tråden använde. Den om jämförelsen av en vågskål. Jag vet inte om jag håller med i allt denne skrev. Men ja. Du har flera omständigheter som leder till ditt sätt att agera. Med barn, svartsjuka, din egen ork etc.! Ditt agerande är därför inte särskilt märkligt! Lycka till !
Svar på tråden Lämnat cancersjuk tjej