Hade du själv velat bli lämnad under det utsätta läget?
Du vet, cancer kan vi alla få. Och det är hemskt jobbigt, för alla. Men värst för den drabbade.
Om det varit omvända roller vad hade du känt om du kämpade för livet och din partner i den vevan dumpar dig för att livet blev knöligt för henne pch hon tyckte inte du var lika fin som svårt cancersjuk?
Älskar man varandra så finns man där. Även om
Man inte är ihop. Man ställer upp på varandra och stöttar.
Jag gav mig in i relationen med vetskapen om att hon var sjuk men hon sa hela tiden att hon kommer bli bättre och jag har inget emot om hon är trött eller behöver mig. Det som var tufft var att hon ifrågasatte mig och kunde säga att det är bättre att det tog slut eftersom jag inte fanns för henne men hon tog tillbaka det hela tiden. Hon kändes ofta sur när jag var ute eller hittade på saker. Jag är väldigt social och tycker om att gå ut och hon tyckte att vi skulle vara mycket mer. Ändå försökte avsätta all min lediga tid till henne mina barnfria helger men visst ibland behövde jag egentid. Känns som hon straffade mig för att hennes eget liv var tufft och ensamt
För det första var jag INTE otrogen en enda gång. Jag hade ngr kontakter med kvinnor jag träffat i olika sammanhang och det var framförallt vänskapligt och oskyldigt och jag försökte inte få dessa kvinnor. Jag har nog stort bekräftelsebehov och har försökt jobba med det men detta var över ett år sen och jag har inte försökt kontakta ngr kvinnor nu. Att jag skulle försöka tränga mig på henne stämmer inte. Jag skrev ett kort sms om att jag tänker på henne och är ledsen att hon har det känpigt, det var egentligen inget att svara på så om jag skulle höra av mig igen är det väl ingen stor grej. Tror vad ni vill men jag bryr mig om henne och var kär även om det i slutet var svårt att få fatt i den härliga känslan jag hade innan. Men visst ni har säkert rätt, ska låta henne vara.
Jag fattar att man får humörsvängningar av att vara så sjuk som hon är men tycker ändå att hon var orättvis mot mig
Så man är idiot för att man skaffar lite kvinnliga bekanta och vill vara social och njuta av livet. Jag ser vackra kvinnor överallt, inte sagt att jag vill gå i säng med dem för det och tycker mitt ex var lite naiv när hon ville att jag bara skulle ha ögon för henne. Dessutom flirtade jag aldrig med kvinnor utan var bara vänskaplig. Har aldrig sagt till en annan kvinna att hon är snygg och att jag skulle vilja ha henne. Inledde bara lite ytlig vänskap. Mitt ex brydde sig som sjutton när jag fick nån kvinnlig FB vän, speciellt om hon var ung och snygg. Jag kan själv vara svartsjuk men visar det inte och tycker mitt ex kunde varit mer tolerant. Hon hade dålig självkänsla, jämförde sig själv med dessa kvinnor.