Anonym (Unni) skrev 2019-01-17 10:52:35 följande:
Du kan inte ana hur mycket det här inlägget betydde för mig, jag började gråta när jag läste det. Vi har ett ?ensambarn? och jag har haft sån ångest över att han ej har syskon (kan ej få fler barn). Samtidigt lever vi ett bra liv, och vi har gott om ork att vara engagerade föräldrar och livet är rätt harmoniskt. Man hör alltid om vuxna ensambarn som berättar om hur jobbigt det är och ångesten bara växer. Hur gammal är er dotter? Vår don är 7 och kompslek blir allt vanligare
Dottern är 10,5 år. Tycker det är vänner hemma hos oss jämt eller så är hon hos någon kompis. Hon har gott om vänner.
Den enda släktingen i hennes ålder bor 70 mil bort från oss så tjejerna träffas bara typ två gånger per år. Vi kan inte heller få fler barn men det är helt ok, vi fick vårt älskade barn.
Vi har vänner som har flera barn där det bara skiljer några år. Naturligtvis är det underbart men för det mesta brukar föräldrarna säga att de är otillräckliga och känslan av det är jobbig.
Jag själv som är vuxen och _enda barnet_ måste verkligen poängtera att ni absolut inte ska känna dåligt samvete. Det gör ju att barnet känner att det är fel att han inte har syskon.
Jag har ett toppenliv med jobb, egen familj och många vänner. Har aldrig saknat syskon. Mina föräldrar och jag gjorde allt möjligt kul ihop och det fanns alltid tid för resor och sånt.
Min man har en syster och de träffas inte alls längre och har i princip aldrig gjort heller. Snacka om tragiskt.
Njut av att ni har tid med sonen och allt runtomkring!
