Ponera att dem ligger med varandra och blir förälskade båda två.
Vad gör dom?
Släpper kanske och pratar aldrig mer med varandra, lite struts metoden?
Och bara fortsätter i sina relationer som om inget har hänt.
Skulle vara intressant att höra om någon har haft lycka i detta.
Jag anser att människor som inte lyssnar till sin egen sanning, dom lever inte sitt eget liv. Andras sanningar får helt enkelt stå över dom som inte funnit sin egen väg.
Den moraliska aspekten håller tyvärr inte alltid måttet vad gäller hur vi hanterar en ev ?förälskelse psykos? och ja skulle det nu vara en psykos, så rent teoretiskt har man redan tagit bort ansvaret från den som faktiskt upplever en psykos.
Med tanke på att en gärning under psykotiskt tillstånd inte betraktas som en medveten och genomtänkt handling (framför allt vågar jag säga att handlingen inte är ett medvetet val att såra någon annan) snarare en känsla av att det är det ända rätta utifrån det psykotiska tillstånd en befinner sig i. Så rent moraliskt och nu även juridisk håller inte argumenten.
Jag är föga förtjust i att följa normer och regler, anser nog mer att, kan dom tämjas då ska dom fanimej tämjas.
fast det är ingen som sagt att man inte sak lyssna på sin egen sanning, det som sägs är att man inte ska bete sig som en röv mot andra, svårare än så är det inte.
Om din sanning, säger att det är ok att bete dig som ett arsel mot andra så är det ju jävligt naivt att tro att andra ska acceptera det bara för att du känner för det. Det där resonemanget funkar säker bra om man lever ensam på en öde ö utan kontakt med andra människor, då kan du göra precis som du vill utan att någon annan drabbas. Men så länge du lever med andra människor och dina handingar påverkar dem så får du räkna med att de kommer ha åsikter om det.
Angående psykoser och ansvar så har du fel, rättspsyk är fullt med människor som gjort dumma saker pga sin sjukdom och de anses fortfarande ha ett ansvar för sina handlingar. Så nej, ingen slipper ta ansvar för det man gör, inte ens de som drabbas av psykoser.
Det här med att tämja normer, gäller det även hur andra beter sig mot dig? Eller gäller det bara i hur du beter dig mot andra? Accepterar du själv att andra tämjer normer och beter sig lite som de vill mot dig?
Vilken behändig förklaringsmodell...
Är väl ofta så att det lätta och glada tenderar att tas över av vardag och rutiner...uppmärksamhet och nyfikenhet dämpas eller ebbar ut mer eller mindre helt. Näringen i relationen tar slut eller går på sparlåga. Tror man bör försöka fokusera på sin relation kort o gott. Försöka skapa det man saknar i den relationen man är i.
Stoppa huvudet i sanden ?