• Anonym (:()

    Vill bryta med min familj men det är så svårt...

    Jag har aldrig riktigt gillat min familj. Tvärtom känner jag ett inbyggt förakt mot dem och så fort vi ska ha familjesammankomster så vill jag egentligen inte vara med och får alltid ångest både innan under och efter. Det här beror på flera saker. Det har genom åren varit extremt många bråk och jag har länge känt att jag blivit extra hårt utsatt och orättvist behandlad. De har aldrig visat respekt för mina känslor och tom i tonåren kunde de göra bort mig inför andra. Jag blev aldrig hörd, sedd eller tagen på allvar.

    Detta har jag tagit upp med dem flera gånger men varenda gång bemöts jag av total förnekelse eller total arrogans. Det är som om mina åsikter inte räknas och så har det alltid varit. Dessutom har de alltid kört med klassiska härskartekniker. Pappa körde alltid med halmdockor, d.v.s. att han medvetet missförstod mig för att misskreditera det jag sa och min person. Dessutom tafsade han på mig som barn och tonåring vilket jag än idag lider av för att det är så jävla äckligt. Min mamma har alltid kört med manipulation för att få sin vilja igenom. Om jag inte gjort exakt som hon velat så har hon antingen ställt till med en scen, skrikit högt på en eller börjat gråta. Allt för att göra det så jobbigt som möjligt att inte göra som hon säger. Och även min bror har ett väldigt elakt beteende och slänger ofta ur sig okänsliga och elaka kommentarer. Och när man reagerar på hans beteende har han lärt sig att projicera genom att hävda att det är den som reagerar som "vill starta bråk".

    Nu har jag ärligt talat tröttnat på dem alla. De tar så jäkla mycket energi från mig och de är så krävande och tärande på krafterna. Jag har i år och dagar försökt resonera med dem men de vägrar att lyssna på vad jag har att säga. Så jag ser ingen annan utväg än att bara slå mig fri från dem och läka på egen hand. Men det finns ett par dilemman. Jag har många släktingar av vilka några jag står väldigt nära som aldrig kommer att acceptera mitt beslut och troligtvis kommer de att klippa banden med mig vilket sårar mig. Det finns även barn med i bilden som jag troligtvis aldrig kommer få träffa om jag bryter med dem vilket är ännu jobbigare. Inte minst med tanke på att jag står ett av barnen väldigt nära och det kommer med stor sannolikhet att såra honom vilket jag såklart inte vill. Han ska inte behöva lida av mitt val! Jag har dessutom en del gamlingar som kommer att bli väldigt besvikna på mig om jag bryter vilket jag absolut inte vill ska hända på deras ålders höst.

    Så jag vill verkligen bryta med min i mina ögon dysfunktionella familj men det kommer att komma med ett högt pris som också kommer att drabba andra. Kan någon här ge mig lite råd om vad jag ska göra? Jag mår verkligen skitdåligt av detta!

  • Svar på tråden Vill bryta med min familj men det är så svårt...
  • Anonym (Tror)

    Tror du inte att de du gillar skulle förstå om du berättade hur du känner och varför du behöver bryta med din familj?

    Barnet som du står nära, är det tillräckligt stort för att du ska kunna förklara? Barnets föräldrar, kan du tala med dem om saken och förklara?

    Om de inte bryr sig om ditt välmående nog för att umgås med dig ändå så har du det nog bättre utan dem i långa loppet.

    Du behöver visa samma omsorg om dig själv som du visar dina släktingar.

  • OlgaElvira

    Du vet själv bäst vad som du behöver höra. Är du säker att din övriga släkt helt kommer att bryta kontakten med dig om du slutar ha kontakt med din familj? Är det något du vet eller något du tror? Men som alla beslut man tar i livet så innebär det ett val, kanske måste du göra det här valet trots att du riskerar att mista kontakt med människor du vill ha kvar i ditt liv.

  • Anonym (:()
    Anonym (Tror) skrev 2019-01-20 02:57:20 följande:

    Tror du inte att de du gillar skulle förstå om du berättade hur du känner och varför du behöver bryta med din familj?

    Barnet som du står nära, är det tillräckligt stort för att du ska kunna förklara? Barnets föräldrar, kan du tala med dem om saken och förklara?

    Om de inte bryr sig om ditt välmående nog för att umgås med dig ändå så har du det nog bättre utan dem i långa loppet.

    Du behöver visa samma omsorg om dig själv som du visar dina släktingar.


    Det är mina syskonbarn, så jag kan inte prata med dem om varför. Däremot kan jag ju ringa dem utan att ha kontakt med brorsan iof.
  • Anonym (:()
    Deceree1 skrev 2019-01-20 07:42:17 följande:

    Bryt kontakten ett tag. Skriv ett brev där du förklarar. Skulle det funka?


    Nej jag tror att de skulle skjuta ifrån sig all kritik jag gav dem. De brukar göra så. Allt jag säger till dem som ens uppfattas som en kritik ogiltigförklarar de.
    OlgaElvira skrev 2019-01-20 07:29:41 följande:

    Du vet själv bäst vad som du behöver höra. Är du säker att din övriga släkt helt kommer att bryta kontakten med dig om du slutar ha kontakt med din familj? Är det något du vet eller något du tror? Men som alla beslut man tar i livet så innebär det ett val, kanske måste du göra det här valet trots att du riskerar att mista kontakt med människor du vill ha kvar i ditt liv.


    Jag vet inte. Jag kanske bara slutar att höra av mig och ändå fortsätta ha kontakt med dem bara.
  • Anonym (Odla dina bra relationer)
    Vad ar det for familjesammankomster du maste deltaga i? Ar det fodelsedagar, jul, pask, midsommar eller mer?

    Du kan faktiskt valja att inte ga pa en del, med legitima skal.
    Du kanske jobbar, ar sjuk osv. men istallet skickar en fin fodelsedagspresent? Da ignorerar du ju inte sammankomsten, men du slipper delta.
    Kan du inte komma pa brorsbarnets fodelsedag sa kompenserar du det genom en "utedag" bara for er tva (kanske blir en ny tradition) och sa far du umgas med barnet UTAN alla andra (= mycket battre).
    Har du partner kanske ni firar varannan jul, och da slipper du ju din sida halften av jularna. Eller att ni borjar hos er familj, men avslutar (livar upp och har det glatt) hos partnern andra halvan av julafton? Da behover du bara bita ihop nagra timmar for att sedan njuta av julen resten av dagen. Vill du trots allt inte missa syskonbarnen sa kan ni ju skapa en tradition att de kommer hem till dig pa juldagen (nar de blir lite storre)? Du kan ju erbjuda dig att vara barnvakt pa juldagen, sa gor du ju nagot foraldrarna sakert uppskattar, men du uppskattar desto mer (tid med de slaktingar du VALJER att umgas med). Ni kan ju ha extra paketoppning hos dig, extra god julmat/godis, mysa och spela spel. Julgransplundring? 

    Sa mitt rad ar att pa ett smidigt satt begransa umganget med de du inte vill traffa - du "kan" inte men kompenserar med en fin present, du kommer bara delar av tillstallningen som t ex. pa julen osv. Du visar helt enkelt upp dig, men stannar inte lange - och du utokar umganget med de du vill halla kontakten med t ex. genom att erbjuda barnvakt eller "kompensera" uteblivet event med lekland, pysselkvall, overnattning osv. dar du endast umgas med personen/personerna du valt.

    Pa sa satt slipper du klippa banden, du minimerar umganget och biter ihop (ignorerar deras skitsnack) den lilla stund du maste, men utokar samtidigt umganget med de familjemedlemmar du vill ha kvar i ditt liv (samtidigt som det ses som "hjalp").
  • Anonym (:()
    Anonym (Odla dina bra relationer) skrev 2019-01-20 10:12:25 följande:
    Vad ar det for familjesammankomster du maste deltaga i? Ar det fodelsedagar, jul, pask, midsommar eller mer?

    Du kan faktiskt valja att inte ga pa en del, med legitima skal.

    Du kanske jobbar, ar sjuk osv. men istallet skickar en fin fodelsedagspresent? Da ignorerar du ju inte sammankomsten, men du slipper delta.

    Kan du inte komma pa brorsbarnets fodelsedag sa kompenserar du det genom en "utedag" bara for er tva (kanske blir en ny tradition) och sa far du umgas med barnet UTAN alla andra (= mycket battre).

    Har du partner kanske ni firar varannan jul, och da slipper du ju din sida halften av jularna. Eller att ni borjar hos er familj, men avslutar (livar upp och har det glatt) hos partnern andra halvan av julafton? Da behover du bara bita ihop nagra timmar for att sedan njuta av julen resten av dagen. Vill du trots allt inte missa syskonbarnen sa kan ni ju skapa en tradition att de kommer hem till dig pa juldagen (nar de blir lite storre)? Du kan ju erbjuda dig att vara barnvakt pa juldagen, sa gor du ju nagot foraldrarna sakert uppskattar, men du uppskattar desto mer (tid med de slaktingar du VALJER att umgas med). Ni kan ju ha extra paketoppning hos dig, extra god julmat/godis, mysa och spela spel. Julgransplundring? 

    Sa mitt rad ar att pa ett smidigt satt begransa umganget med de du inte vill traffa - du "kan" inte men kompenserar med en fin present, du kommer bara delar av tillstallningen som t ex. pa julen osv. Du visar helt enkelt upp dig, men stannar inte lange - och du utokar umganget med de du vill halla kontakten med t ex. genom att erbjuda barnvakt eller "kompensera" uteblivet event med lekland, pysselkvall, overnattning osv. dar du endast umgas med personen/personerna du valt.

    Pa sa satt slipper du klippa banden, du minimerar umganget och biter ihop (ignorerar deras skitsnack) den lilla stund du maste, men utokar samtidigt umganget med de familjemedlemmar du vill ha kvar i ditt liv (samtidigt som det ses som "hjalp").
    Jag tycker att du kommer med bra råd. Men däremot så är det tyvärr så att jag inte känner att jag kan ha någon kontakt öht med min kärnfamilj. De brukar alltid göra allt för att få mig ur balans när vi träffas och det är jättejobbigt psykiskt.

    Men en variant av ditt tips vore att bara höra av sig till mina brorsbarn och deras mamma (min bror och hon är separerade) så kan jag enbart träffa dem. Eller så kan jag ringa med jämna mellanrum bara till dem.
  • Anonym (Odla dina bra relationer)
    Anonym (:() skrev 2019-01-20 10:30:32 följande:
    Men en variant av ditt tips vore att bara höra av sig till mina brorsbarn och deras mamma (min bror och hon är separerade) så kan jag enbart träffa dem. Eller så kan jag ringa med jämna mellanrum bara till dem.
    Da ar min undran hur gamla dessa barn ar, for det kommer ju forr eller senare fram att du umgas med dem (barn berattar spontant vad de gjort) och hur din bror kommer att se det. Om de ar sa djavliga som du sager kanske han tar illa upp att du ser barnen "bakom ryggen" pa honom och detta kanske skapar problem (kanske for exet eftersom hon gatt med pa att lata dig traffa barnen pa hennes veckor, eller att han forbjuder barnen att traffa dig om det inte "passar" att umgas med resten av familjen). Sen kanske inte mamman ar sa pigg pa att missa tid med sina barn under "sina" veckor? Men a andra sidan kanske det kan ses som en hjalp och att ni kanske t o m kan gora nagot tillsammans med mamman om umganget nu blir under hennes veckor? 
    Ar barnen tonaringar kan de sjalva valja nar de vill umgas med dig och da kan ni hitta pa vilka aktiviteter ni vill - ga pa julmarknad, aka och bada, ga pa tivoli, ha myskvall hemma med sallskapsspel, spela fotboll, ha sminkkvall osv. Mycket lattare nar barnen blir storre. Du kanske t o m blir den som de anfortror sig till, da du inte "skvallrar" nagot till deras foraldrar om vad som sags.

    Lycka till!
  • Anonym (:()
    Anonym (Odla dina bra relationer) skrev 2019-01-20 13:26:17 följande:

    Da ar min undran hur gamla dessa barn ar, for det kommer ju forr eller senare fram att du umgas med dem (barn berattar spontant vad de gjort) och hur din bror kommer att se det. Om de ar sa djavliga som du sager kanske han tar illa upp att du ser barnen "bakom ryggen" pa honom och detta kanske skapar problem (kanske for exet eftersom hon gatt med pa att lata dig traffa barnen pa hennes veckor, eller att han forbjuder barnen att traffa dig om det inte "passar" att umgas med resten av familjen). Sen kanske inte mamman ar sa pigg pa att missa tid med sina barn under "sina" veckor? Men a andra sidan kanske det kan ses som en hjalp och att ni kanske t o m kan gora nagot tillsammans med mamman om umganget nu blir under hennes veckor? 

    Ar barnen tonaringar kan de sjalva valja nar de vill umgas med dig och da kan ni hitta pa vilka aktiviteter ni vill - ga pa julmarknad, aka och bada, ga pa tivoli, ha myskvall hemma med sallskapsspel, spela fotboll, ha sminkkvall osv. Mycket lattare nar barnen blir storre. Du kanske t o m blir den som de anfortror sig till, da du inte "skvallrar" nagot till deras foraldrar om vad som sags.

    Lycka till!


    Tack!

    Jo så kan det bli. Men jag vill inte heller göra det till en hemlighet att jag träffar dem. Så jag tror att det löser sig.
Svar på tråden Vill bryta med min familj men det är så svårt...