Rädd för missfall

Jag kände precis som ni. Jag har mått jättedåligt under graviditeten, rent psykiskt. Massor av katastroftankar. Har gjort flera UL (privat) förutom ett tidigt VUL,KUB och RUL som jag fått via sjukvården.
Det har varit otroligt påfrestande att inte våga känna sig glad.
Nu är jag i vecka 33 och det rör sig en del i magen. Det var vändpunkten, när jag kunde börja känna bebisen där inne. Jag började visserligen känna ganska sent, runt vecka 23, så innan dess var det en ren plåga.
Och visst, allt är frid och fröjd så länge jag känner rörelser. Men det har varit dagar då jag har varit fruktansvärt orolig för jag tycker att jag inte har känt något. Vi har varit inne på sjukhuset ett par gånger och allt ser bra ut varje gång.
Antar att den här oron aldrig kommer att släppa. Från plusset på stickan, så kommer man nog alltid att ha en viss oro i kroppen framöver.

Så, håll ut. Och kan ni inte hålla ut - boka UL privat. Det är definitivt och utan tvekan värt det för att få bort alla jobbiga tankar.