Rädd för missfall

Väntar första barnet och är nu gravid i vecka 11+4 , efter att ha gjort IVF. I fyra år har vi kämpat.

När jag plusade så blev jag nog chockad, vågade inte tro att vi äntligen hade lyckats. Trots att vi gjorde VUL i vecka 9 och såg armar och ben röra sig samt hjärtat som tickade så har jag inte kunnat greppa att det ligger en mini-människa inuti min kropp. Jag mår, både fysiskt och psykiskt, dåligt. Trivs inte i min kropp, är livrädd att förlora hen och konstant illamående. Att de vi hittills har berättat för agerar som att det är en självklarhet att det kommer ut ett levande barn om några månader gör inte saken bättre, känner en enorm stress över omgivningens förväntningar.