Värt att göra en grej av det? Lång text

??

Du undrar om det är värt att göra en grej av detta - well, det finns ju inget objektivt svar på det, eftersom det helt avgörs av huruvida det faktiskt är en grej för dig. Om det känns jobbigt för dig (vilket det ju verkar göra) tänker jag att det bästa är att vara ärlig med honom; säga precis som det är, att du blev misstänksam av att hans sätt att reagera, och därför kollade hans mobil, och såg de här sakerna, och sen be honom förklara (utan att vara anklagande eller sur eller arg eller så). Annars finns det en risk att det bara ligger och gror i huvet på dig, och att det splittrar er. Kom bara ihåg att verkligen, verkligen be om ursäkt för ditt eget svek (att du kollade i hans telefon), och förklara att du skäms, och att du vet att det var fel av dig, men att du helt enkelt inte kunde motstå oron...

Varför skulle hon INTE vara anklagande eller sur över att han gått bakom hennes rygg?

Är inte det som att be någon som loskat dig i ansiktet flera ggr att sluta men på ett snällt sätt så stackarn inte ska känna sig anklagad?

Det är väl snarare så att själva anledningen till att han fortsatt med sitt beteende förmodligen ÄR just att hon varit för snäll? För vad hjälper det att säga till någon snällt att det du gör sårar mig när personen redan visste det från första början men valde att göra det ändå?

Kommer aldrig förstå mig på detta ständiga daltande med idioter och sen bli jätteförvånad när de fortsätter bete sig på samma sätt. Det blir lite som... du beter dig illa mot mig, men jag är snäll tillbaka och hoppas på att om jag lägger mig platt tillräckligt många ggr så kommer du kanske någon gång tycka synd om mig och börja vara snäll istället.

Tja vad kan man säga TS, du vet ju redan att han inte är pålitlig, det har han väl redan bevisat tillräckligt många ggr, men du skriver ju själv att du inte vill lämna han så då finns väl inte mycket mer att säga, du har ju gjort ditt val att acceptera hans beteende och hoppas att han slutar med det någon gång när han känner för det, kanske, möjligen...

Lycka till 

Varför SKULLE hon vara det? Vad skulle någon tjäna på det? Dessutom har hon ju gjort lika mycket fel (till och med MER fel, kan jag tycka). Alltså, jag klankar inte ned på henne; det är mänskligt att göra fel - men jag tycker inte att man ska klanka ned på honom heller. Det finns ju en anledning till att han har gjort det han gjort, och det är väl bra om de kan resonera om det på ett lugnt icke-anklagande sätt? Sen är det ju upp till henne om hon väljer att förlåta honom eller om hon känner att han har svikit henne på ett sätt hon inte kan acceptera. Att inte vara anklagande, defensiv, otrevlig osv är ju inte det samma som att låta sig trappas på, eller?

Haha, den gamla uttjatade "det är mänskligt att göra fel"...det där resonemanget är ju totalt imbecilt. Ja alla människor gör fel, men sen så finns det dels en massa olika slags fel och dels så betyder det inte att alla per automatik måste acceptera dina fel.

Om jag till exempel, väljer att gå fram till dig och loska dig i ansiktet bara för att jag tycker att jag kände för det så är det både fel och mänskligt eftersom det utförs av en människa. Men det betyder väl inte att du måste acceptera det. Och att jag hade en anledning till det (jag kände för det just då) gör det väl inte rätt eller och att du måste acceptera det?

Givetvis är det upp till henne att avgöra om hon vill förlåta honom eller inte. Men det betyder inte att andra måste hålla med om det eller tycka att det han gjorde var rätt ok.

Jo att vara trevlig mot människor som beter sig illa mot dig ÄR att låta sig trampas på eftersom du då tydligt visar att du är helt ok med att att de gör så.

Men... va? När sa jag att hon skulle acceptera det? Det jag sa var att hon skulle ta upp det med honom utan att vara anklagande eller surr eller arg. Jag sa aldrig att hon skulle acceptera det - heller inte att hon INTE skulle acceptera det; tvärtom sa jag att där är det bara hon som kan avgöra vilket hon vill göra. 
Haha, va? Nä..? Och? Det har jag inte HELLER sagt.Jaha, ok. Jaja, säger du det så. Inte så konstigt att världen ser ut som den gör kanske... 

(Fast personligen tycker jag ju att en hysterisk människa som står och skriker och skäller på en annan människa låter sig själv förnedras betydligt mer än en som går med värdighet ur striden.)

Nope, världen ser ut som den gör för att vissa människor gör fel mot andra inte för att de de felar mot säger ifrån. Lägg ansvaret där den hör hemma.

Givetvis kommer den som gör fel mot andra tycka att personen är "hysterisk" när han/hon säger ifrån. Alla som gör fel vill väl oftast bara dra ett streck över det, det hör liksom till den egoistiska mentaliteten attt man vill kunna göra som man vill och slippa stå för det.

Ok. Återigen: jag har INTE sagt att man bara ska acceptera felaktigt beteende. Jag har INTE sagt att man inte ska markera när man tycker att nåt är fel. Det enda jag har sagt är att man behöver inte vara arg, sur, otrevlig, eller komma med en massa anklagelser oavsett. 

Det har varit en intressant diskussion; synd bara att du (medvetet eller omedvetet) väljer att feltolka det jag skriver. Så länge du gör det så kommer vi nog inte så mycket längre. 

Så när ens partner går bakom ryggen på en, då ska man komma ihåg att vara snäll, trevlig och lugn när man tar upp det. Du skämtar eller? Inte heller arg eller anklagande... jösses...

Skulle det varit min partner som tog emot bilder av nakna kvinnor, och kommenterat att han typ vill dra över dem..Ja jag hade antagligen lämnat honom. Hade jag inte lämnat, så hade det minst sagt tagit eld i huset minsann. Jag hade varit allt annat än snäll och trevlig.

Inte nog med vad han gjort, men han har hemlig hållit det också, medan ni försökt få barn. uff...illa!

När man blir illa behandlad, så är den sunda reaktionen en reaktion. Det är inte sunt att i det läget klara av att behålla lugnet. Sedan kan ju ilska och besvikelse visas på många sätt, men hur man ska reagera finns det inget rätt och fel på. Åtminstone så visar man tydligt att man inte accepterar att bli behandlad illa när det finns ilska, besvikelse som syns. Risken med att behålla lugnet är ju att den andra faktiskt inte inser till vilken grad han sårat dig. För det är signalen man sänder non verbalt om känslorna inte syns.

Man ska inte behöva dalta och smeka kinden på den som behandlat dig illa!

Helt riktig, du har bara antytt det som du alltid gör i alla trådar du skrivit i. Men din poäng är ganska solkar och går knappast att "feltolka"

Öh... som jag alltid gör? När då? I vilka andra trådar? Jag kan inte påminna mig att jag har haft den här diskussionen i någon annan tråd faktiskt... Och vad gäller feltolkande så... nä, jag tycker väl inte heller att jag har varit otydlig, men du har ju faktiskt ändå lyckats feltolka mig, eller hur? Jag säger att man inte behöver vara otrevlig och komma med anklagelser. Din tolkning är att jag tycker att man ska acceptera att andra beter sig som skit mot en. Alltså feltolkning.

Men... åh... vänta lite nu... är du händelsevis samma person som den som kallar sig "Anonym (Man)" i tråden om älskare/älskarinnor? Det hade ju förklarat en del OM du är det (vilket jag inte påstår att du är; jag bara undrar).

Svarar imorgon - måste sova nu :)

Min poäng är inte att man ska dalta och smeka kinden på den som har behandlat en illa. Min poäng är heller inte att man ska acceptera ett beteende som skadar en. Min poäng är att man vinner ingenting med att vara arg och anklagande. Tvärtom har det en tendens att få motsatt effekt, och den som blir utskälld känner sig istället rättmätigt felbehandlad - och får på så sätt en legitim anledning att bortförklara sitt eget dåliga beteende.

Att skrika och svära och kasta runt mer eller mindre grundlösa anklagelser (för ja, det brukar ofta komma sådana också, upptill dem man har belägg för) - ja, det är absolut en väldigt, väldigt normal och mänsklig reaktion, och jag har aldrig sagt att det är fel (i betydelsen förkastligt; moraliskt fel) att reagera på det sättet. Tvärtom: just för att det är en väldigt naturlig reaktion tog jag fasta på just det i mitt tips till ts - att hon skulle försöka att inte låta sig ryckas med av sina känslor. Men det som är en naturlig och fullt begriplig reaktion är inte alltid det bästa. Man når för det allra, allra mesta betydligt bättre resultat genom att inte låta sig dras ned på treåringsnivå. 

Med allt detta sagt tycker jag ju helt klart dessutom att man alltid ska försöka vara öppen och förstående, och faktiskt tänka efter om ens upprördhet är befogad eller inte. Har den som behandlat mig fel faktiskt gjort fel, eller är det kanske jag som har en skev syn på saker och ting? Denna bedömning kan dock bara den som har blivit utsatt göra. Det som upplevs som fruktansvärt förnedrande och hemsk behandling av en person kan ju upplevas som en skitsak av en annan, så här går det ju inte att säga vad som är rätt och fel. Det var det jag menade när jag skrev till ts att "well, det finns ju inget objektivt svar på det, eftersom det helt avgörs av huruvida det faktiskt är en grej för dig."  

Är du med på hur jag tänker?

Tack för svar!

Ja jag ska nog ta upp detta med honom vet bara inte hur än.

Be honom sitta ner i soffan och du mitt emot. Sen fråga du specifica frågor. Typ:

- Har du haft kontakt med andra tjejer bakom min rygg sen 2015?
- Om ja, vad för slagt kontakt har du haft?
- Har du fått eller skickat egna bilder på din telefon?
-Om ja (fast troligvis blånekar han) så ska du fråga varför han inte berättat detta?

Men vi säger att han blånekar till allt. Då säger du att du har tittat in hans telefon och om han ljuger om någonting EN gång till så är dörren där.  (Tala inte om vad du vet, eller sett. Detta är ju ditt enda trump kort så håll det hårt mot kroppen tills du vet allt.)

Ska man leka psykolog skulle jag säga att du fastnade för honom för att han var en extra pappa åt din son. (Precis som du skriver.) Han har dock aldrig haft ett eget barn så hans biologiska instinkt säger åt honom att han måste sprida sin säd INNAN han stadgar sig.  

Du har troligvis sett toppen på ett isberg...