4-åring målar gubbar utan ansikten

Kan vara så. Har han svårt att känna igen folk han bara träffat några gånger?

H*n brukar nog känna igen de flesta, men undviker ofta ögonkontakt och tittar ner i marken istället. Det som jag främst funderar på är synen på andra personer, då h*n har svårt att samspela med andra. Vill hellre vara för sig själv om det inte blir precis som h*n vill. Tänkte ifall detta kunde indikera på att h*n inte direkt ''ser'' andra personer utan de blir mer som någon sorts föremål? Mycket av vår uppfattning och socialisering med andra sitter ju just i ansiktet. Lite svårt att förklara men hoppas det är begripligt. 

Det kan vara som du tänker, lite åt autismhållet då? En annan tanke är att han har svårt att se ansikten. Jag har det själv - en mildare form av prosopagnosi/ansiktsblindhet och tycker att de flesta ansikten är väldigt lika. Kan inte se enskilda utstickande drag om de inte är mkt tydliga. Har jättesvårt för att rita ansikten med detaljer. Jag "ser" dem liksom inte. Känner inte igen en person jag just pratade med om jag ser den igen om jag inte känner någon bra. Ansikten är liksom otydliga för mig.

Man kan ha det i olika nivåer. Ofta ett mkt dolt handikapp som inte upptäcks på länge. Det gör det också svårare socialt.

Behöver inte vara så, absolut inte, men bara en annan vinkling.

Egentligen ser människors ansikten lika likadana ut som tex mitten på solrosor. Men vi har en speciell del i hjärnan som gör att vi kan skilja på dem och ibland funkar den sämre (medfött).

har ni kollat synen? Jag menar om det blir liksom suddigt på nära håll? 

Ja, eller så har hon som du säger, jobbigt med det sociala, och känner rent obehag av ansikten (upplever dem som påträngande?) och väljer därför bort dessa när hon ritar?

Känner barnet igen folk? Det finns ju olika grader av ansiktsblindhet.

Kan ju vara att det är hans tecknarstil helt enkelt? =)

Eller med tanke på att han verkar undvika ögonkontakt kan det ju även som någon tidigare sa röra sig om något åt autismhållet. Har själv autism och har alltid haft svårt för ögonkontakt och att titta på människor som jag kommunicerat med, just detta var faktiskt några av de första tecknen på det och var bland annat därför jag diagnosticerades. Fast ansikten på gubbar tror jag däremot alltid jag har gjort ända sen jag började rita gubbar, människor, djur osv men detta kan ju säkert vara olika för olika personer såklart. För övrigt känner jag faktiskt till en person som brukar rita och måla gubbar utan ansikten, men vet inte riktigt vad för diagnoser denna person har eller varför han gör det, tänker lite att det behöver ju trots allt inte alls ha med något handikapp att göra ens utan kanske helt enkelt bara är personens tecknar- och målarstil.