Anonym (Johanna)

Äldre 30 Jan 09:59

77 svar

Behålla eller abort? Bonusbarn. Nytt förhållande.

Hej!

Jag har träffat en kille i 2 år nu.

Jag fick träffa hans 2 barn, 7 och 10 år i Maj 2018.

Allt gick otroligt bra och i September bodde jag hos dem på heltid. Jag sa upp kontraktet på min lägenhet för 1 månad sen och planerar att bo här med dem nu.

Vi har börjat leta efter hus för att vi i framtiden vill ha gemensamma barn och dör vi bor nu är för litet.

Nu blev jag oplanerat gravid. Jag är i vecka 5.

Han tycker att vi ska göra abort och vänta iallafall 6-7 månader minst innan vi försöker bli gravida eftersom att hans barn behöver tid att vänja sig vid mig och vår nya familj.

Han säger dessutom att det kommer att bli svårt att få lån till hus om jag är mammaledig.

Jag VET att han har rätt men samtidigt som jag vill göra abort för att bli gravid igen i sommar/höst så vill jag INTE göra abort.

Jag känner att vi har ju 9 månader på oss att ordna allt här hemma så att det kan finnas plats även för en bebis och jag och hans barn har 9 månader till på oss att utveckla vår relation (som redan är mycket god).

Jag känner mig så otroligt hemsk om jag gör abort för att sen bli gravid igen om ett halvår! Precis som att detta barn som är i mig inte duger för oss.

Jag är 30 år och han 38.. jag har inga barn sedan tidigare och har haft en stark längtan efter barn vilket gör detta beslut så svårt.

Tänk om jag gör abort nu och sen plötsligt är det jättesvårt för oss att bli gravida?

Jag vet inte vad jag ska göra :(

Finns det någonstans vi kan vända oss för att prata med någon?

Jag bara gråter hela tiden, känner mig så ensam och hela denna situationen känns omöjlig. Vad jag än gör så blir det inte 100% bra... :(

Anonym (Vera)

Äldre 31 Jan 22:55

#41

Ess skrev 2019-01-31 15:27:33 följande:

Med tanke på att ni ändå tänkt försöka få barn om bara en kort tid, så skulle jag aldrig gjort abort nu. Aldrig en chans i helvetet att jag skulle acceptera att leva med hans barn då, speciellt inte om det varit han som varit drivande till aborten.

Hos mig finns bara två alternativ, att behålla barnet och leva ihop. Annars göra aborten och göra slut.

Låter kanske svart men är tänkvärt. Sen är ju frågan om ditt liv med barn kommer att bli som du önskar när du skaffar barn med en man som redan har barn. Jag, för min del, kände mig totalt låst så fort jag insåg att nu skulle jag vara fast vid denna man och hans barn för alltid. För att inte tala om mamman till hans barn som verkade tycka att nu när vi ändå måste vara hemma och ta hand om småbarn så kunde vi lika gärna ha hans och hennes barn på heltid. Har du någonsin sett hur det ser ut när en gök lagt ägg i ett annat bo? Hur den stackars fågelmamman instinktivt matar någon annans fågelunge som till och med är större än henne själv? Så kände jag mig när hans ex bestämde sig för att det fanns viktigare saker att göra än att ta ansvar för det barn de hade skaffat sig. Helt plötsligt skulle deras barn inte bo växelvis länge utan heltid hos oss. För något som hon hade bestämt.

Begrunda även vilken relation din kille har med sitt ex. Det händer att bioföräldrar anser att de kan passa på att ta igen sig när deras ex ändå har skaffat sig småbarnsfamilj.

Jag ångrar inte mina barn, hade jag inte gett mig in i det vid mina fyrtio år hade jag kanske inte haft några. Det är bara det att det har varit en så tung kamp med allt runtomkring det som är min egentliga familj.

Canadasvensk

Äldre 31 Jan 23:00

#42

Anonym (Vera) skrev 2019-01-31 22:55:57 följande:

Låter kanske svart men är tänkvärt. Sen är ju frågan om ditt liv med barn kommer att bli som du önskar när du skaffar barn med en man som redan har barn. Jag, för min del, kände mig totalt låst så fort jag insåg att nu skulle jag vara fast vid denna man och hans barn för alltid. För att inte tala om mamman till hans barn som verkade tycka att nu när vi ändå måste vara hemma och ta hand om småbarn så kunde vi lika gärna ha hans och hennes barn på heltid. Har du någonsin sett hur det ser ut när en gök lagt ägg i ett annat bo? Hur den stackars fågelmamman instinktivt matar någon annans fågelunge som till och med är större än henne själv? Så kände jag mig när hans ex bestämde sig för att det fanns viktigare saker att göra än att ta ansvar för det barn de hade skaffat sig. Helt plötsligt skulle deras barn inte bo växelvis länge utan heltid hos oss. För något som hon hade bestämt.

Begrunda även vilken relation din kille har med sitt ex. Det händer att bioföräldrar anser att de kan passa på att ta igen sig när deras ex ändå har skaffat sig småbarnsfamilj.

Jag ångrar inte mina barn, hade jag inte gett mig in i det vid mina fyrtio år hade jag kanske inte haft några. Det är bara det att det har varit en så tung kamp med allt runtomkring det som är min egentliga familj.

Så det är där skon klämmer? Du är rädd att TS ska få hans barn på heltid? Som om det skulle vara ett straff? Okej, vi är alla olika...

Canadasvensk

Äldre 31 Jan 23:15

#43

Anonym (Johanna) skrev 2019-01-31 11:16:37 följande:

Hur kan det verka som att ingen tänker när det är exakt det vi gör?

Vi tänker att vi ska göra en abort pga att vi tänker på barnen, eller hur?

Sen skulle jag inte påstå att vi har gott om tid på oss att skaffa barn senare.

Han fyller 39 och jag 31 i år.

Jag har haft mens sedan jag vad 11 år.

Jag skulle inte påstå att jag har gott om tid.

Hade jag varit 25 hade mitt beslut ang abort varit mycket lättare.

Detta är det tuffaste beslutet i mitt liv och jag mår otroligt dåligt över att JAG måste ta detta beslut som kommer att påverka alla!

Jag försöker visa hänsyn till barnen i allt detta men snälla förstå attt det är svårt att ta bort ett barn som i mitt hjärta är mer än välkommet! Som är efterlängtat!

Pga att hans barn EVENTUELLT kan tycka det är jobbigt..

Jag vet till 100% att det KOMMER bli jobbigt för mig att svälja den tabletten oxh sedan dagen efter föra in piller i min slida för att krysta ut det foster som växer i mig!

Hur kan man ens skriva ?ingen av dem tänker? som om att detta skulle vara en enkel sak?!

Vad tycker NI är den bästa lösningen här??

?Gör abort som om det vore världens minska sak och sen skaffa barn om 5 år när du är 36 och din man 44, självklart kommer ni kunna få barn då och dessutom ha massor av energi till att ta hand om barnet?. Eller va?

Finns där en självklar lösning på detta så snälla dela med er, för i mitt huvud snurrar allt bara på i en enda röra.

TS, ni kan väl fråga barnen vad dom skulle tycka om ett litet syskon? Okej, inte för att dom har någon veto rätt, men bara för att se hur dom reagerar?

För övrigt så är jag helt för abort. Vill man inte ha barn och har tillgång till att avbryta så är det helt okej och kvinnans rätt! Men när jag läser det du skriver så skulle nog jag avråda dig till just det.

Visst, ni har bröllop inplanerat och NY resa, men det kommer du ju kunna åka på ändå. Att du är gravid hindrar väl inte dig att åka på semester eller gå på bröllop?

Att det kanske bli jobbigt för hans barn tycker jag låter som en svag ursäkt. Hur mycket talan hade barnen om att du flyttade in? Eller om sina föräldras skilsmässa? Eller vilken bil deras pappa kör? Eller var dom bor eller vilken skola dom ska gå i?

Men andra ord, släpp vad hans barn ska "tycka" och gå efter din egna magkänsla. Oavsett ditt beslut, hur tror du du kommer känna om 1 år, eller 5...osv. För oavsett beslutet så blir det något som du kommer få bära med dig resten av ditt liv.

Lycka till, vad du än bestämmer ska ska det vara DITT beslut och ingen annans.

Anonym (Tänk)

Äldre 31 Jan 23:34

#44

Anonym (Vera) skrev 2019-01-31 22:32:22 följande:

Empatilöst och elakt. Vem indentifierar du dig med? Identifierar du dig med mamman till de stackars barnen som redan finns eller är du ett av de stackars styvbarn som blivit undanskuffat av ett nytt barn fött av någon som inte var din förälder?

Det är aldrig för sent att skaffa sig en bättre barndom. Du kan hitta någon att prata med på vilken klinik som helst, vårdcentralen eller om du erbjuder att vara studentklient till studemter inom psykologi.

Varför tror du att jag identifierar mig med någon? Min barndom var helt normal, normal familj och normal uppväxt. Saknade ingenting. Jag har varit och är lyckligt lottad. Jag råkar bara tycka synd om hans barn som väldigt snabbt hamnar i en ny familjekonstellation. Dom borde få lite mer tid att vänja sig.

Men om du tycker att jag borde söka för det, då är det nog du som behöver bena ut både det ena och andra. Tycker synd om dig. Ta hand om dig riktigt ordentligt nu.

Anonym (Vera)

Äldre 1 Feb 00:15

#45

Canadasvensk skrev 2019-01-31 23:00:05 följande:

Så det är där skon klämmer? Du är rädd att TS ska få hans barn på heltid? Som om det skulle vara ett straff? Okej, vi är alla olika...

Eh, neh, du kanske skulle vidga vyerna lite. Jag har min erfarenhet. Jag delar med mig av den.

Anonym (Vera)

Äldre 1 Feb 00:24

#46

Anonym (Tänk) skrev 2019-01-31 23:34:40 följande:

Varför tror du att jag identifierar mig med någon? Min barndom var helt normal, normal familj och normal uppväxt. Saknade ingenting. Jag har varit och är lyckligt lottad. Jag råkar bara tycka synd om hans barn som väldigt snabbt hamnar i en ny familjekonstellation. Dom borde få lite mer tid att vänja sig.

Men om du tycker att jag borde söka för det, då är det nog du som behöver bena ut både det ena och andra. Tycker synd om dig. Ta hand om dig riktigt ordentligt nu.

Ingen erfarenhet alls då alltså? Bara en typisk tyckare? Inga egna erfarenheter allts?
Jag har berättat och står för vilka erfarenheter jag besitter. Johanna får därmed bilda sin egen känsla för vem hon ska tro på. Kanske lyssnar hon på dig, du som inte har berättat något om dig själv men som har starka åsikter. Normal barndom, normal familj, normal uppväxt. Saknade ingenting. Berättar ingenting om sig själv. Du råkar bara tycka synd om hans barn som väldigt snabbt hamnar i en ny familjesituation. Du tycker något, du tycker kanske att du har berättat något om dig själv, men allt du har sagt hittills är...?
Tyck inte synd om mig. Jag tycker inte synd om dig,

Anonym (Vera)

Äldre 1 Feb 00:34

#47

Canadasvensk skrev 2019-01-31 23:15:23 följande:

TS, ni kan väl fråga barnen vad dom skulle tycka om ett litet syskon? Okej, inte för att dom har någon veto rätt, men bara för att se hur dom reagerar?

För övrigt så är jag helt för abort. Vill man inte ha barn och har tillgång till att avbryta så är det helt okej och kvinnans rätt! Men när jag läser det du skriver så skulle nog jag avråda dig till just det.

Visst, ni har bröllop inplanerat och NY resa, men det kommer du ju kunna åka på ändå. Att du är gravid hindrar väl inte dig att åka på semester eller gå på bröllop?

Att det kanske bli jobbigt för hans barn tycker jag låter som en svag ursäkt. Hur mycket talan hade barnen om att du flyttade in? Eller om sina föräldras skilsmässa? Eller vilken bil deras pappa kör? Eller var dom bor eller vilken skola dom ska gå i?

Men andra ord, släpp vad hans barn ska "tycka" och gå efter din egna magkänsla. Oavsett ditt beslut, hur tror du du kommer känna om 1 år, eller 5...osv. För oavsett beslutet så blir det något som du kommer få bära med dig resten av ditt liv.

Lycka till, vad du än bestämmer ska ska det vara DITT beslut och ingen annans

Inte en bra idé i denna stund av ambivalens. Fråga inte en 7-åring och en 10-åring vad de helst vill. Det där kan bero på om de fick sin leverpastejsmörgås på sitt favoritbröd ifall de anser att de vill ha ett syskon eller inte. I ts situation befinner man sig i ett beslut som handlar om veckor, dag för dag. Du kan inte pumpa sin killes barn på frågor och grunda ett vettigt beslut på det på den korta period du har på dig att bestämma dig. Du kan bara grunda dig på en grundkänsla av vad du vet innan.

Det vore en sak om man inte redan vore gravid, då kunde man ställa en oskyldig fråga och sen måste man veta hur man ska toka det. En förälder är bäst på att tolka sina barn. Ibland. Kanske. Om man har tur.

En abort handlar inte alltid om att man inte vill ha barn, det kan handla om man vill ha barn med just den mannen just nu. Och när han redan har barn: om man vill ha barn med den mannen med de barnen just nu.

Anonym (Vera)

Äldre 1 Feb 01:10

#48

Canadasvensk skrev 2019-01-31 23:00:05 följande:

Så det är där skon klämmer? Du är rädd att TS ska få hans barn på heltid? Som om det skulle vara ett straff? Okej, vi är alla olika...
ör låg

Det där är så lågt. "det är där skon klämmer". du är rädd att ta ska få hans barn på heltid", "som om det vore ett straff" "okej" "vi är alla olika".

Du har ingen aning. Nöjer du dig med inte med bättre?

Canadasvensk skrev 2019-01-31 23:00:05 följande:

Så det är där skon klämmer? Du är rädd att TS ska få hans barn på heltid? Som om det skulle vara ett straff? Okej, vi är alla olika...

Du vet ingenting. Du har förmodligen inte ens sett en gökunge på bild.

Canadasvensk

Äldre 1 Feb 05:10

#49

Anonym (Vera) skrev 2019-02-01 01:10:15 följande:

Det där är så lågt. "det är där skon klämmer". du är rädd att ta ska få hans barn på heltid", "som om det vore ett straff" "okej" "vi är alla olika".

Du har ingen aning. Nöjer du dig med inte med bättre?Du vet ingenting. Du har förmodligen inte ens sett en gökunge på bild.

Äää okej... jo jag tror mig minnas att jag faktiskt har sett en gökunge på bild någon gång fast det var rätt längesen nu. Men nu blev det lite OT tycker jag.

Steg jag kanske på en öm tå? Då ber jag så mycket om ursäkt!

Anonym (Vera)

Äldre 1 Feb 06:23

#50

Canadasvensk skrev 2019-02-01 05:10:31 följande:

Äää okej... jo jag tror mig minnas att jag faktiskt har sett en gökunge på bild någon gång fast det var rätt längesen nu. Men nu blev det lite OT tycker jag.

Steg jag kanske på en öm tå? Då ber jag så mycket om ursäkt!

Känsliga rummet är fullt av ömma tår. Du kan välja att raljera över om du trampar på någon annans ömma tå eller vara öppen för någon annans erfarenheter. Om du vill. Gökungar är inte ot. Det är min erfarenhet. Apropå att ha skaffat barn med någon som redan har barn och apropå att det inte bara handlar om hur din partner är utan även hur hans ex beteende kan utveckla sig.

Behålla eller abort? Bonusbarn. Nytt förhållande.

INNEHÅLL