• Anonym (relax­)
    Äldre 8 Feb 09:18
    14903 visningar
    46 svar
    46
    14903

    Flicka vill vara pojke

    Jag har en son som håller på att bli en dotter. Som precis börjat sin resa för könskorrigering.

    Så jag förstår helt när man bara vill göra rätt så ens barn ska få må bra. Jag har själv inte helt funnit mig i alla nya rätta benämningar och jag säger hennes pojknamn när jag glömmer av mig. Mitt försvar är att mitt barn är vuxet och jag är själv under resan av acceptans (även om jag stöttar till max så är det en resa ändå)

    Mitt råd är att bara acceptera vad ditt barn säger. Säger som andra att det kan vara en fas men det kan lika gärna vara "så det är"

    I den åldern som 4 år innan man börjat fundera på vad som är rätt och fel vad man får och inte får så är saker bara som det är. Det är bara enkelt och jag är helt övertygad om att en 4 åring är kompetent att säga vad han eller hon känner sig som. Det är inte svårt.
    Det är bara svårt för en vuxen att linda sina tankar runt, då det är ett helt liv av att själv försöka passa in och dåligt självförtroende, rätt & fel.
    Titta bara på hur folk diskuterar om genus. Där inte ens hälften vet vad det handlar om men diskuterar och kommer med knasiga inlägg.
    Samma princip här.

    Men det är en magisk ålder innan skolan startar och där det inte finns någon rädsla för att vara annorlunda än. Där de är starka, smarta, roliga och uppfinningsrika. De börjar visa sin rätta identitet och vi som vuxna har en skyldighet gentemot våra små att lyssna.

    Så lyssna, acceptera och stötta. Visa att du finns där och att han är älskad oavsett vem han eller hon identifierar sig som.

    Med andra ord, gör som du gör idag.

  • Anonym (relax­)
    Äldre 9 Feb 08:02
    #26
    Anonym (En fas) skrev 2019-02-09 07:11:08 följande:

    Jaaa förmodligen en fas.

    Bolibompa visar ett program där e två tjejer till könen är födda till tvillingar och ena tjejen hade sagt att jag är morfars lilla pojke. Inte flicka.

    Och de drog på stora trumman och flickan bytte namn till bamse.

    Jag har själv varit i kontakt med barn i tre, fyra års åldern som skulle ha klänning och nagellack. Vi lät han bara vara. Gjorde ingen grej av det! Han sa att han var en flicka. Han var precis 3 eller 4! Och nu tog han studenten nyligen, lång och ståtlig man. Inga frågetecken. Stormhetero och och ingen tillstymmelse till kvinna.

    Jag vill minnas att jag själv hade en period där jag skulle ha killbyxor och tröjor. Ville för allt i världen ha en killcykel och hjälm. Jag är nu superkvinlig.

    S jag säger en fas. Många föräldrar blir så ivriga att nappa på byta kön historien att de byter namn och kläder åt barnet. Inte lätt för barnet byta tillbaka när hela skolan eller förskolan säger ett pojknamn och alla säger "du får vara den du vill! " och mamma o pappa får klappar på axeln för att de är så nytänkande och fina och accepterande

    Oboy vad folk kommer attackera mig För denna kommentar . Sätter mig anonym för att slippa hot och hat. Men jag vill ge TS ett riktigt svar jag som har erfarenhet.

    Låt barnen bara vara barn.

    Hon kan dessutom cara inne i fasen då pappa är hjälten i livet och då är allt med pappa bäst.

    Jag skulle ta de lugnt i 6 år till med att fundera på det eller bemöta det med frågor. De är för tunga funderingar för ett barn och börja fråga. :) sen kommer tonåren då de hysteriskt ska leta dig själv... Ja herregud. Det är en lång bit kvar innan ni behöver slå slag i nånting :)


    Jag tycker mig se en frågeställning hos ts där det efterlyses lite hur man kan bemöta detta.

    Att vi idag jämför med hur vi bemötte våra barn för 20 -30 år sen går ju inte ens.

    Det var ju en sådan skuld och skam hos de som var homosexuella, det var ju titta och peka ut dem.

    Idag är det inte så, hbtq frågor har lyfts och acceptansen för olika har äntligen ökat.

    Vad vore då mer naturligt att vi lyssnar på våra barn för idag vet vi bättre än att strunta i det.

    Som i mitt barns fall, självmordsstatistiken är jättehög. Just pga hur dåligt man kan må när personen inte vågar berätta för omgivningen av pga rädslor.

    Idag jämförbart med 20 -30 år sedan så har uppfostran förändrats, idag anses barn vara kompetenta till sina känslor och vuxna accepterar det. Ja vissa då.

    Men då blir det nya frågeställningar tex hur ska man bemöta sitt barn som säger sig vara det motsatta könet.

    Vet du jag har också erfarenhet men jag anser inte att mina råd eller tankar är bättre än någon annans. Jag har bara nyanserat debatten.
Svar på tråden Flicka vill vara pojke