Benzo abstinens

Vad exakt var det du slutade med tvärt då? Kunde inte folk på sjukhuset ha hjälpt dig med lite nedtrappning? Låter helt fruktansvärt.

Jag vet att det verkligen finns fantastiska människor som jobbar inom vården men ibland är det så handfallet att man bara skakar på huvudet. Man tänker: Är jag verkligen den allra första patienten de träffar som har den här problematiken? (oavsett vad det gäller).

Ringer man 1177 så kan de bara ge exakt samma råd som står i FASS och som jag själv kan läsa mig till. Är det inte ett problem man kan sätta plåster på så hänvisar de alltid till närmaste vårdcentral eller akuten. 

Ingen vågar/får ta egna beslut eller initiativ och den som är ansvarig är inte alltid tillgänglig. Att tro på att patienten själv kan veta en del om sitt eget problem finns inte - vårdpersonalen går efter boken och ingenting annat får diskuteras. Då är man en jobbig patient eller kanske hypokondriker.

Jag har en väninna som fick mens efter varje gång hon flugit långt med flygplan, men när hon sa det till gynekologen (man) så sa han bara att "så kan det inte vara". Nähä, men det ÄR ju så eftersom det uppenbarligen händer! Men nej, så kunde det inte vara för det stod inte i gynekologens handbok. 

Ursäkta min passus, blir lite upprörd eftersom jag själv haft regelbunden kontakt med vården sen jag var typ 12.

Du borde ha blivit inlagd på psyk och fått ordentlig hjälp med nedtrappning istället för att genomgå ett helvete!

Men stackare. Ibland blir man bara förbannad på vården...... Hoppas verkligen det ordnar sig för dig.

Du har ju inget som helst ansvar för hur någon annan arbetar, men jag förstår din frustration. Jag har som sagt träffat helt fantastiska människor som jobbar inom vården så jag drar inte alla över en kam, även om det lätt blir att man pratar om "vården" som om det vore ett paket. Ungefär som  när män talar om "kvinnor" (eller vice versa). 

Det är helt fantastiskt att du har slutat med tabletter, även om du lider av vissa sviter som jag läste i ditt andra inlägg. Kanske har du blivit en extra bra vårdperson genom dina egna erfarenheter, du förstår hur jobbigt vissa människor har det.

Jag är själv fast i ett "missbruk" av värkmedicin eftersom jag har så svår migrän/huvudvärk att jag inte klarar mig utan medicin - skulle ta självmord då.

Jag tar inte över rekommenderad dos men medicinerna är ändå beroendeframkallande över tid. Man kan vara fullt medveten om att mediciner är beroendeframkallande men det finns ändå ingen väg ut. Vissa måste nog medicinera livet ut. En balans mellan pest och kolera och största möjliga livskvalité trots sjukdom är det enda man kan uppnå. Önskar dig alla lycka!

Jag skulle ha tagit självmord eftersom jag har en extremt svår migrän som varar i minst tre dygn (och på senare tid verkar det som att jag även har perioder med Hortons). Smärtan är så illa att jag hellre skulle fött barn - vilket jag gjorde utan smärtlindring. Jag har åkt in till sjukhus några gånger eftersom jag kräkts och inte ens kunnat behålla vatten. Min migrän triggas av många olika saker. Så jag står bara inte ut. När jag har så ont så vill jag faktiskt dö.

Jag har avgiftat mig tidigare och trappade ut mediciner under graviditeten, men då kunde jag ligga på soffan så mycket jag ville och migränen lindrades lite av graviditetshormoner (tog Citodon ibland). Nu är jag ensamstående mamma med barn på heltid och väldigt svårt att få barnvakt. Jag har försökt precis allting under mer än 30 års tid (akupunktur, botox, you name it).

Att ta smärtlindring gör mig trött, men alternativet att ligga i sängen i flera dygn är så ångestskapande att jag hellre tar medicin trots att det ger medicinutlöst värk också. Min livskvalité är högre med medicin än utan. Man får liksom väga för och emot hela tiden, Hade jag haft en egen liten livscoach som ägnat sin tillvaro åt att sköta om mig, fixa bra mat och vätska, ta ut mig på promenader, ge mig massage och så vidare så hade jag kanske kunnat dra ner på mediciner, men tyvärr har jag inte den hjälpen alls. Dessutom har jag ett barn att ta hand om samtidigt, vilket gör att jag inte kan vila när jag behöver. Så allt hänger ihop. Blev långt detta, sorry.

Stackars dig! Hur länge hade du ätit benzo? Och hur mycket? Jag har aldrig tagit högre doser än utskrivna men min tolerans va ju redan skyhög efter xanoren. Så oxascand va som folköl efter den. Men tror att släggan av allt kommer nu.

Ja, så underbart det hade varit med ett eget team som fanns där hela tiden!Värktabletter är kopplat till serotoninhalten, men serotoninhalten sjunker även varje gång man får migrän så man måste kompensera. SSRI hjälper inte mot smärta, däremot blir det kaka på kaka med både SSRI och vissa värktabletter. Allt hänger ihop och alltid har man rumpan bak...

Jag har kronisk migrän och mellan anfallen har jag även spänningshuvudvärk och nu alltså någon annan typ av migrän som påminner om Hortons (rött och tårat öga, nästäppa, ont i käke och öra). Jag har ont varje dag men envisaste migränen är det vid mens då jag har migrän en hel vecka och vid ägglossning då jag har migrän två-tre dagar. Dessemellan får jag migrän som är utlöst av stress och andra faktorer, jag kan som sagt inte alltid vila när jag skulle behöva.

Jag har ont varje dag. Nej, jag kan tyvärr inte arbeta. Min dröm är att bli författare, då kan jag skriva mitt i natten om jag mår okej då. Har inte kommit på något tillräckligt bra ämne att skriva om bara...nåt tips ?

Va du ok efter 13 dagar? Njee det kommer o går vissa saker. Men känner mig aldrig helt ok. Känslan av död och kaos och dimsyn arytmi och illa mående o typ huvudet som en heliumballong är konstant.

Tack snälla! Jag har faktiskt funderat på att skriva om migrän, men det känns lite som ett för deprimerande ämne. Får se om det blir något av det. Man vet aldrig.

Skulle hellre skriva om något jag känner glädje för. En ny "Fifty shades of grey" fast mycket bättre kanske? Nej, skämt åsido, vi får se vad det blir av mitt skrivande, om det blir något. Tack för din uppmuntran!

Fyfan jag vet vad du går igenom, benzo abstinens måste vara något av det värsta man kan vara med om.

Hur länge har du ätit benzo?

kan du försöka beskriva alla de symptom du har?

Håll ut!

All styrka till dig!

Ja, du har rätt, men jag är skeptisk till att det går att skriva med humor om ett ämne som man vill att folk ska fatta hur allvarligt handikapp det är. Dessutom måste man nog få med något lite nytt i boken så att den skiljer sig från den litteratur som redan finns om ämnet. Men jag ska fundera över saken och hittar jag ett bra koncept så kanske det blir något. Tack :)