Barn i en etta på 37kvm

Min kompis bodde med sin 6åring och sin nyfödda i en etta på 32kvm i 1.5 år.

Hon och hennes kille gjorde slut när hon blev gravid och hon var student och hade inte råd med större lägenhet.

Allt går bara man vill. Planera ytan smart och praktiskt så fungerar vad som helst.

Sen är det upp till er om ni orkar bo med varann på sådan liten yta men det vet ni ju bäst själva.

Lycka till!

Det låter som en mardröm. Skulle kunna tänka mig att bo så om jag vore ensamstående, men inte med en partner och barn. Tänk dessutom om det blir fler än ett barn...

Funkar gör det väl om man är tvungen, men jag hade inte aktivt skaffat barn i det läget.

Tack så mycket för era svar!

Hade inte haft något emot det. Bott i en etta länge (bor i Stockholm), och bor bu i en tvåa med vår dotter. Hade kunnat ha en trea egentligen men behövs inte. Hon vill ju ändå sova/vara med oss nu under de första åren. Känner flera som skaffat barn i ettor och flyttat när barnet blivit kring 2 år.

Jag hade definitivt inte gjort det. Det är illa nog när man tvingas resa med ett riktigt litet barn och får spendera kvällarna med att sitta och stirra på varandra tyst i ett halvt nedsläckt hotellrum för att barnet sover. Att behöva göra det varje dag utan att kunna gå iväg till ett annat rum och göra vad man vill den enda tid föräldrar normalt har möjlighet till det (när barnet sover) låter som upplagt för att man istället för att trivas som par ska börja bråka om vems tur det är att tvingas vara hemma vilken kväll och vem som slipper och kan gå iväg och faktiskt få en paus för något annat. Men om era intressen är att sitta i mörkret framför en dator med hörlurar så skulle det väl iförsig kunna fungera ok...  

Tror detta beror på vad man vänjer sig vid. Det är aldrig tyst där vi bor, och vårt barn (och jag) sover bäst så. :)

Delvis är det så absolut :) Men då gäller det också att ha lite tur med vilket barn man får, det finns de som vaknar av minska ljud oavsett hur mycket man försökt vänja dem.

Finns det möjlighet att sätta upp en temporär vägg för att göra en sovalkov så att ni kan vara uppe när bebisen somnat?

Jag skulle kört på ändå! Ett barn tar inte så mycket plats i början. Man måste heller inte ha spjälsäng utan ett babynest i sängen eller en liten sidosäng kan ju funka. Vi har inte använt våran spjälsäng en enda gång och har 2 barn. De har alltid sovit med oss.

Skötbord är heller inget måste. Man kan ha en skötbädd som man lägger på golvet när man byter.

Det enda som kanske blir trångt är om ni väljer att ha vagn, heller inget måste, man kan köra på bärsele. Men kanske ni har något förråd i trapphuset?

Vi har bott mindre med första barnet, nu bor vi i ett stort hus men jag kan längta efter att bo lite mindre igen. Helt ärligt. Ibland känner jag för att sälja allt och typ köpa en husbil. :)

Jag hade verkligen inte väntat med barn av den anledningen. Har många vänner som fick barn när de pluggade och de bodde i små studentlägenheter.

Finns det möjlighet att sätta upp en temporär vägg för att göra en sovalkov så att ni kan vara uppe när bebisen somnat?

Jag skulle kört på ändå! Ett barn tar inte så mycket plats i början. Man måste heller inte ha spjälsäng utan ett babynest i sängen eller en liten sidosäng kan ju funka. Vi har inte använt våran spjälsäng en enda gång och har 2 barn. De har alltid sovit med oss.

Skötbord är heller inget måste. Man kan ha en skötbädd som man lägger på golvet när man byter.

Det enda som kanske blir trångt är om ni väljer att ha vagn, heller inget måste, man kan köra på bärsele. Men kanske ni har något förråd i trapphuset?

Vi har bott mindre med första barnet, nu bor vi i ett stort hus men jag kan längta efter att bo lite mindre igen. Helt ärligt. Ibland känner jag för att sälja allt och typ köpa en husbil. :)

Jag hade verkligen inte väntat med barn av den anledningen. Har många vänner som fick barn när de pluggade och de bodde i små studentlägenheter.

Dock, om ni bygger en extravägg, se till att det är i närheten av ventilationen så att det blir bra luft. :)

Förr bodde man ju på mindre yta än vad vi gör idag, vi är ju mer bekväma av oss. Kan man bortse från bekvämligheter så är det väl inga större problem.

Men det viktigaste är ju att ni pratat om föräldraskapet innan och vad det betyder för er båda, vad det innebär för er båda, hur ni ser på det, vilka förväntningar ni har och hur ni ska lösa det praktiskt, vad är viktigast för er att ge ert barn allt det ska ha svar INNAN ni skaffar barn.

Ser ni likadant på barnuppfostran och vad det barn behöver? Hur löser vi det praktiskt - har vi råd att ta in på hotell (var för sig) för att få sova någon natt ibland, har vi någon som kan hjälpa oss? Vad förväntar du dig av din partner när han blir pappa, vad förväntar han sig av dig? Gå igenom ALLT vad det skulle innebära.
Finns det hiss eller behöver ni släpa upp vagn,matkassar, bebis, blöjpaket flera trappor? Behöver ni bil/större bil? Behöver ni göra er av med saker som ni egentligen inte vill för att få plats med annat? Kan ni magasinera det om det behövs, vad kostar det? Hur mycket kan ni ge avkall på era egna intressen speciellt första tiden? Är ni beredda på vad det kommer innebära för ert förhållande (och för er själva) att aldrig kunna få en tyst minut ( i princip) och inte kunna stänga dörren och vara beredd på att en liten människa kräver uppmärksamhet hela tiden. Ska ni dela ansvaret 50/50 eller känna efter vem som tar mer ansvar i ett visst område osv?

Så prata prata prata om alla möjliga scenarion och hur ni tänker, känner och förväntar er.