Min man kontrollerar mig
Hej, jag har levt med min man i ca 3 år. Från början var allt bra. Sen kom ett rykte av en tidigare kille som i princip förföljde mig. Vi var aldrig tillsammans. Rycktet kom av den tidigare killen, han påstod till min man att vi tidigare varit ett par... detta stämde naturligtvis inte.
Av någon anledning så tog min nuvarande man hårt på det. Han ville inte att jag skulle ha varit i en tidigare relation. Vilket jag inte heller hade.
Han trodde helt blåögt på han som spred ryktet. Det var då som detta kom att förfölja vår relation. Han började gå igenom min telefon. När jag sa att det inte var sant så trodde han inte på mig. Han sa att jag ljög...
Jag var ung och dum. Jag ville så gärna att det skulle funka. Han blev allt mer och mer besatt av att kontrollera min telefon och min dator.
Han blev jätte arg när jag inte svarade i telefonen när jag jobbade, mitt under arbetsdagen kunde jag få ett sms där det stod en massa skit. Om hur jag ljugit för honom, om att jag är sjuk och ligger runt (jag har aldrig legat runt...) Så här höll han på dom två första åren. Jag var naiv och bortsåg de dåliga. Det kom och gick i perioder.
Jag har slängt ut honom två gånger ur huset. Men han lyckades hitta sig tillbaka direkt...
Nu är vi i ett långdistans förhållande av vissa anledningar. Men nu börjar jag bli less.
Jag skriver till mina gamla vänner som jag knappt pratat med sen jag blev tillsammans med min nuvarande man. Han hatade mina vänner, han förbjöd mig från att prata med dom och umgås. Han förbjöd mig från att dricka alkohol, inte en droppe. Han kontrollerade vad jag hade på mig för kläder. Jag hade planerat en resa på två timmar för att hälsa på min syster. Den fick jag avboka för att han sa att jag inte frågat honom om lov först om att åka.
Jag har gråtit i 3 år var och varannan dag. Han lyckas trösta mig och samtidigt såra mig.
Nu är det relativt lugnt på kontroll fronten. Dock har han en telefon som är direkt kopplad till mina sociala medier. Speciellt Messenger. Han läser allt som jag skriver till mina kontakter. Jag är minst sagt trött just nu. Jag är ung och har inte levt mitt liv ännu. Det är 10 år mellan oss. Jag är 23.
Jag är gift med honom. Jag ångrar att jag fortsatte så länge som jag gjorde och vill ur detta. Men jag vet inte hur och jag vågar inte...
Jag ville skriva ett mail till en psykolog för att bara få prata med någon. Och få någons åsikt i det hela. Men då hejdade jag mig själv precis innan jag skulle skicka. Jag glömde bort att han kan läsa alla mina mail också... Så detta forum är det enda stället jag får vara privat.
Jag ber om hjälp från er som är äldre. Ni som kanske kan hjälpa mig hur jag ska ta mig ur detta skit liv.
Jag är bara så arg på mig själv och honom. Hur jag kunde vara så dum och jag lät honom trycka ner mig så långt det bara gick.
Jag behöver hjälp. Jag är trött och det tar på mig psykiskt.