Skäms för mitt barns betyg

Är ju försent för att påverka det där med gymnasiet nu ändå.. de har ju redan sökt in på höstterminens betyg..

Man gör intagningen sedan på vårterminsbetyget, så det kan ändra en hel del, men då måste ts barn lägg på ett krut. Men har ditt barn svårigheter i skolan? då ska han få hjälp med det. Sonen har lättare lässvårigheter, eller rättare problem med läsförståelsen men med hjälp att engagerade lärare och muntliga prov när han inte fixade de skriftligt så kom han in på gymnasiet. Ska säga att han var väldigt skoltrött, läser nu el och energi programmet och har verkligen hittat rätt. 
Så ts, nu nåste du ta reda varför han inte hänger med i skolan. 

Tack för svar!
Har bett om samtal med mentorn. Tyvärr är det också ett problem att hn I nästan varje ämne har något moment fär hn bara får E på och med dagens betygssystem kan man ju max få D och då tappar hn lusten att anstränga sig.

Men om barnet inte förstår konsekvenser i form av ?lathet-inte göra läxor-dåliga resultat-dåliga betyg-kommer inte in på gymnasiet?

så kanske ni borde utreda begåvningen. För det är väl ganska grundläggande samband som en femtonåring borde förstå...

Förlåt men hur kan du skämmas? Schysst mot barnet, det känner naturligtvis av din hållning! Man kan inte hjälpa om man är omusikalisk heller. Är du själv så jäkla bra på alla skolämnen? 

Att inte anstränga sig är en annan sak och det är inte unikt. ungdomar är inte korkade, jag tror nog ditt barn fattar att man inte kommer in om betygen är för låga. Prata istället om vad plan B är, om man inte kommer in på det man skulle vilja. Fråga om barnet behöbver mer hjälp (av dig eller av skolan). Visa att du bryr dig, tjata inte bara. 

Om det bara saknas i ETT moment får ju läraren förklara det här för eleven så att det kanske går att skaka fram lite motivation. Sen tycker jag (som är lärare på gymnasiet) att det inte är fy skam med E. Tyvärr verkar många föräldrar tycka det, stackars barn. En del för'ldrar beter sig som om E är = F. 

Låt ungen vara. Finns inte motivationen där så går den inte att tvinga fram. Jag underpresterade själv i hela grundskolan och det slutade med att jag i princip hoppade av gymnasiet. Såg absolut ingen poäng i att betygshetsa, kände mig dum i huvudet större delen av min skolgång. Har iofs alltid varit musikalisk och bra på att teckna och sånt men läsämnen som matte var jag helt körd i.

Men kastas man ut i den verkliga världen och tar s.k ?skitjobb? några år så kommer antagligen motivationen. Läste upp mina betyg på komvux med uteslutande MVG, något enstaka VG. Har idag en masterexamen.

Men man får inte heller dåligt betyg i musik för att man är omusikalisk. Talang är inte ett kriterium i betyget.

Det har ingen betydelse, det är vårterminens betyg som avgör.

Har han kanske redan bestämt att det räcker till det gymnasiet han vill gå till? Kolla i så fall att det verkligen är så som han tror.

Bästa sättet att få honom att jobba vore annars att ge en belöning för bra betyg. Ännu bättre att han får något som han verkligen vill ha bara om han får bättre betyg. Det hänger ju inte alltid direkt på om man gör läxor eller inte, men om han inte läser till prov, inte lär sig det som görs i dem olika ämnena så lär han få dåliga betyg. Jag är själv högstadielärare. Det bästa du kan göra annars är att vara uppdaterad på när de har vilka prov och verkligen plugga med honom, kolla om han kan allt. Kanske irriterar det honom så att han pluggar mer själv igen.

Tycker det är hemskt att du känner att du skäms över något så ytligt som betyg som i mångt och mycket inte säger särskilt mycket.

Har du frågat varför hen (som du ser det) inte anstränger sig mer? Mår hen bra? Skoltrött? Eller det beror på något annat?
Allting har en förklaring.
Jag tycker att du ska lägga fokus på att ta reda på hur ditt barn mår på riktigt och vad hen känner och tycker.
Kanske hen behöver en skolpaus, gör något annat? Bara bli lyssna på? Få mer stöd med skolan och framförallt få känna att hen duger precis som hen är oavsett vilket betyg någon annan valt att sätta på hen i ett visst ämne...

Flytta fokus - Lycka till

Sluta skämmas. Det är inte ditt fel.

Han har ok betyg (C) I matte, fysik och kemi, så jag tror inte det hänger på begåvningen.

Skäms inte för ditt barn....han är ju i skolan i alla fall. Lyft upp det som han gör bra å peppa istället ...

Man kan inte va bra på allt ....nästan i alla fall ....

Pressar du för hårt blir det motsatt effekt.

Dock fortsätt att med han ska göra sina läxor ...finns inget annat.

Har han F i flera ämnen eller är det E du ser som dåliga betyg? Stötta han hemma och se till att han får extra stöd i skolan om han behöver det. Sen är ju en morot inte så dumt. Jag har en dotter i 9an som jag lovat en resa om hon går ut 9an med bra betyg.

Den skolan och programmet han vill gå på har over 300 I meritpoäng, finns inte en chans att nå dit. Men han har I alla fall ett tredjehandsval där det är inom räckhåll att komma in på.
Jag är uppdaterad på vilka prov och läxor han har, jag sitter med honom när han gör läxor och läser till prov. Men tar alltid lång tid att komma igång.och han vägrar plugga på helgen. Vissa saker tar mycket längre tid för honom att göra än andra, framförallt när de ska skriva någon rapport/uppsats/utvärdering. De får tid på lektioen då de flesta hinner klart, men han får lägga flera timmar hemma och då hamnar han efter med andra läxor. Ej klart ger F.
Hur gör du själv med elever som har svårt att komma på vad man ska skriva och sedan har svårt att formulera sig?
Jag har frågat flera lärare men de har inte kunnat ge tips och hjälp.

Jag var själv en lat tonåring och fick läsa upp mina betyg när poletten ramlade ner och jag insåg att jag inte kunde få ett liv jag vill ha utan utbildning. Anledningen till min lathet var att jag var bortskämd. Jag behövde inte göra något för jag fick pengar ändå. Tänkte att jag inte behövde skola utan kunde jobba som städare eller något där utbildning inte krävs. Jisses, vet inte riktigt vem den där tjejen var idag haha, är väldigt annorlunda nu. Hade helt enkelt inställningen att jag ville göra så lite som möjligt av det som inte intresserade mig, och fattade inte förrän senare att man inte kan leka sig genom livet.

Vissa saker kan man bara förstå genom att uppleva dem. Lägg av dig den här bördan över ditt barns betyg och släpp skammen. Ditt barn kommer inom kort att förstå hur hens betyg påverkar hens möjligheter. 

Det finns inget mer du kan göra, det är ju bara några månader kvar på sista terminen. 

Det tycker jag är märkligt att lärarna inte hjälper till om en förälder ändå vill engagera sig och plugga hemma med sonen. Det låter ju som om din son har speciella svårigheter, som egentligen borde utredas, men just nu är kanske sämsta tidpunkten för det. Men även utan någon diagnos borde lärarna hjälpa honom mer. Och om han inte riktigt ta emot hjälp - kanske är generad över att inte hinna med - så borde de hjälpa er. Ett åtgärdsprogram borde man ha gjort.

Om han har problem att formulera sig på prov eller att hinna, så bör lärarna ge honom extra-tid (där är det lite tveksamt om svårigheter inte är utredda, men i princip bör de redan göra det om de märker att eleven har svårigheter). Och dessutom bör lärarna ge honom möjligheten att göra omprov muntligt eller direkt ta en del av provet muntligt med honom, så hamnar han inte ens i den situationen. Föreslå det för lärarna och pressa på lite  det behövs! Det låter faktiskt som om de gör för lite där.

Försök att hålla det så positivt som möjligt för sonen ändå, annars finns det risk att han tröttnar under gymnasiet och hoppar av.

Man kan ju alltid ta ett år extra på grundskolan. Det kan ju vara ett alternativ. Men försök få med honom så mycket som möjligt om ni bestämmer någon sån lösning.

Tycker inte att du ska skämmas.