Ond ''styvmor''?

Min exman och jag skilde oss för 3,5 år sedan. Våra två barn, 12 och 14 år, bor växelvis varannan vecka hos oss föräldrar. Det har fungerat ok, inga större konflikter, lite gnissel ibland, men på det hela stora uppnår vi det viktigaste, dvs att barnen får tillgång till båda sina föräldrar. Jag träffade en ny man för 1 år sedan, barnen gillar honom, vi har alla trevligt och efterhand har vi tillsammans kommit fram till att det vore kul för oss alla bo ihop hos min man och slippa resandet mellan bostäderna. Barnen behöver inte byta skolor pga flytten, men det är klart att det ändå innebär stora förändringar.

För ca 4 veckor sedan sedan träffade barnens pappa en ny kvinna. Kul för mitt ex/pappan tyckte vi alla, inklusive barnen. För tre veckor sedan träffade barnen den nya kvinnan och hennes barn som är 13 och 16 år för första gången. För två veckor sedan meddelade mitt ex och nya kvinnan till mina barn, att hon och hennes barn ska flytta in hos honom. Mina barn blev lite omtumlade, de kände ju inte personerna ännu. För några dagar sedan så flyttade kvinnan över hennes barns samtliga kläder till mitt ex hus - utan att meddela sin 13-åring innan. 13 åringen hade varit helt knäckt, enligt mina barn. Nu bodde hon plötsligt hos en främmande ''styvpappa' i en helt ny kommun och modern och mitt ex hade sökt till olika skolor i kommunen utan att prata med 13-åringen. Mamman skäller, skriker och trycker ner 13-åringen inför alla, oavbrutet (t ex tar bort sladdarna från datorn, rycker telefonen ur hennes hand, säger att hon ändå inte har några kompisar så hon får inte klaga på flytten osv) När hon skäller på 13-åringen gör hon ofta det på ukrainska så allt som sägs kan inte mina barn förstå, men de ser att 13-åringen blir väldigt ledsen. Dotterns pappa ligger på sjukhus och vet inte om att modern håller på att flytta deras barn till en ny kommun (olika förorter till Göteborg). När han blir utskriven kommer barnens flytt och skolbyte vara ett faktum. Hade han vetat skulle han nog velat ha ett ord med i laget, kanske rent av stoppat flytten. 13-åringen får inte berätta något för pappan, flytten ska ske snabbt och i hemlighet. 13-åringen tycker inte om att behöva ljuga för pappan, får dåligt samvete, men vågar inte gå emot mammans hemlighetskrav. 

Mina barn, som från början varit väldigt positiva till sin pappas nya relation, pratar nu ständigt om hur de ska kunna stötta och hjälpa 13-åringen och hur synd det är om henne som hela tiden utstår kränkningar och som tvingas flytta bort från sin skola och sina kompisar utan att ens få tycka något om saken. De börjar undra vad det är för märklig och explosiv styvmor som blixtsnabbt håller på att flytta in hos deras pappa. De gillar hennes barn. De är oroliga att hon ska bli likadan mot dem som mot sina barn. Min ex-man reagerar inte alls på hur hennes barn behandlas eller hur hans egna barn känner inför vad de bevittnar och han pratar inte med våra barn om något alls sedan han träffade sin nya - de meddelas om alla förändringar när ''styvmamman'' också sitter med och de kan bara umgås med honom tillsammans med henne. 

Nu till frågan; Hur anser ni är bästa sättet att stötta mina barn i detta läge? Om bråken och kränkningarna hos mitt ex fortsätter och eventuellt eskalerar finns risk att de inte vill bo växelvis längre. Det vore en sorglig utveckling för barnen. Om jag berättar för min ex-man vad de berättat så kommer de få skäll, bråk och allt blir ännu värre för dem i hans hem. Jag tycker synd om barnen att det är så gigantiskt stora förändringar i båda hemmen samtidigt och känner att vi båda föräldrar skulle behöva vara väldigt lyhörda och gå försiktigt fram med barnen just nu samt ge dem mycket uppmärksamhet och även egentid. Jag kan inte skjuta fram vår flytt som nu sker om ett par veckor, eftersom jag gjorde mig av med bostaden innan denna situation hos pappan uppstod.