4 åring kan inte prata

Anonym (Konstigkänsla) skrev 2019-02-05 15:20:04 följande:

Visste inte vilket forum jag skulle lägga detta i.

En kompis till mig har en son som snart fyller 4. Han kan inte klä på sig själv eller klä av sig. När han tex tar på/av strumporna så går det inte för att han kan inte böja sig fram.

Han kan inte ens sätta på sig sin egen mössa! Jag tycker det är jätte märkligt.. hans mamma gör allting åt honom!

Han kan inte prata heller. Kan inte bilda meningar och när han säger ett ord är det väldigt obegripligt.. Jag är orolig för detta barns utveckling och vet inte vad jag ska göra!

Hans mamma kör honom i vagn fast han snart är 4 år och har storlek 110/116 i kläder.

När barnet ska mysa med en kryper han upp och låter som en katt eller liksom gnyr.. och han kan inte promenera själv utan ska alltid hålla mamman i handen.

Han hade blöja och nappflaska tills han var 3 år.

Vad tycker ni, är det här normalt för en 4 åring?

Nej det låter inte helt normalt för en 4-åring, det låter som att han är sen i utvecklingen. Förhoppningsvis har det uppmärksammats på BVC, förskolan eller någon annanstans så att man påbörjat en utredning och initierat stöd och hjälp för hans utveckling.

I synnerhet med tal och språk låter han sen. Blöja och nappflaska till 3 år är inte konstigt eller ovanligt i sig. Inte heller att åka vagn - men sammantaget låter det som att han är sen både motoriskt och kanske kognitivt men i alla fall språkligt.

Att mamman gör allting åt honom är inte orsaken till detta, utan hon gör säkert det åt honom för att han inte kan. Barn som utvecklas normalt klarar att göra även sånt som föräldrarna försöker hjälpa dem med, de kanske är lata och inte vill alla gånger, men de kan.

Anonym (nej)

Äldre 5 Feb 15:39

#4

Anonym (Konstigkänsla) skrev 2019-02-05 15:33:42 följande:

Mamman är arbetslös och har sin son hemma. Han går inte på förskola..

Mamman har sagt att hon ska prata med bvc om hans tal men hon har inte varit dit med honom sen ett par år tillbaka.

Anledningen till varför jag är orolig är för att mamman är fd. missbrukare av amfetamin och alkohol..Hon har blivit soc-anmäld förrut av någon granne. Hon bodde på vandrarhem den första tiden med sin son. Eller hos kompisar. Hon är min vän och vill inte gå bakom ryggen på henne så här men det här känns onormalt.

Det låter som att där finns många riskfaktorer för pojken och att han skulle behöva mycket stöd och insatser som han uppenbarligen inte får.

Socialtjänsten borde göra något, men jag vet av erfarenhet att det är svårt att få igenom insatser från soc. Om jag var du skulle jag anmäla igen. Om något är fel med pojken så behöver han stöd. Om han är normal men inte får stimulans nog att utvecklas så behöver han också stöd. Om inget görs kan det bli väldigt illa för den här pojken i framtiden.

Frågan är om du vill din väns barn väl och om det övergår att eventuellt såra din vän?

Anonym (nej)

Äldre 6 Feb 09:04

#13

Anonym (Gurkan) skrev 2019-02-05 19:51:06 följande:

Det gäller möjligen folk som är normala till psyket (och inte alla av dessa heller) , men f.d. missbrukare är ju sällan det och kan reagera precis hur som helst, ärligt talat.

Jag förstår din tvekan TS men något borde verkligen göras. Du kan inte låna en bok på bibblan om vad barn brukar kunna i olika ålder och visa henne, så kanske hon själv förstår att de behöver hjälp?

Penelope Leachs "Barn de första fem åren" tyckte jag var bra, t.ex.

Det kan mycket väl bli så att mamman tar mycket illa upp om TS påtalar att barnet inte utvecklas normalt. Det behöver man inte vara missbrukare för att bli ledsen över, de flesta föräldrar blir ledsna när sådan kommer på tal. Men om man säger det på ett varligt och inkännande sätt så kan man öppna för en diskussion. Och man måste nånstans sätta barnets behov av stöd före förälderns behov av att inte höra sanningen.

4 åring kan inte prata

INNEHÅLL