Om ni verkligen är vänner så borde du ju kunna prata med henne om barnet.
Vänner är de som är ärliga mot varandra och ibland säger det man tänkt inom sig, men skjutit ifrån sig tanken att något är ett problem.
Är man vänner så kan man ta upp saken utan att låta anklagande eller nedlåtande.
Det gäller möjligen folk som är normala till psyket (och inte alla av dessa heller) , men f.d. missbrukare är ju sällan det och kan reagera precis hur som helst, ärligt talat.
Jag förstår din tvekan TS men något borde verkligen göras. Du kan inte låna en bok på bibblan om vad barn brukar kunna i olika ålder och visa henne, så kanske hon själv förstår att de behöver hjälp?
Penelope Leachs "Barn de första fem åren" tyckte jag var bra, t.ex.
Det gäller möjligen folk som är normala till psyket (och inte alla av dessa heller) , men f.d. missbrukare är ju sällan det och kan reagera precis hur som helst, ärligt talat.
Jag förstår din tvekan TS men något borde verkligen göras. Du kan inte låna en bok på bibblan om vad barn brukar kunna i olika ålder och visa henne, så kanske hon själv förstår att de behöver hjälp?
Penelope Leachs "Barn de första fem åren" tyckte jag var bra, t.ex.