Annahanna91 skrev 2019-02-07 18:48:03 följande:
Lider med din vän! Verkligen en så tuff situation och jag kan inte alls förstå hur min pappa tänker. Har växt upp varannan vecka men har alltid haft de svårt med honom och aldrig direkt känt mig nära eller bekväm med honom pga hur han är mot mig, han ställer aldrig upp och sårar mig gång på gång. Som barn drog han med sin fru och reste varje gång jag fyllde år trots att jag var väldigt ledsen och bad han stanna. Han klagade också otroligt mycket på min vikt och skämde ut mig, fick mig att känna mig värdelös. När jag blivit misshandlad av mitt ex i 1 år och var både pank och sjuk valde han att inte komma hem till mig alls utan hälsade han på hämtade han mig på parkeringen för katten jag hade då kissat på soffan en gång och lukten gick inte bort. När jag tillslut äntligen kunde köpa en ny soffa började han komma in när han väl hälsade på.
Haft okej kontakt med min farmor, var ofta där som barn och älskade det. Dock är hon inte så bra på relationer så sista tiden har de bara blivit något enstaka besök då vi också bott så långt ifrån varandra och de inte finns nägra bra möjligheter till tåg/buss. Men min farmor betyder mycket för mig och jag har tjatat och bett min pappa i flera år att ta kontakt med henne men han har vägrat och sagt att han inte bryr sig om henne eller skiter i om hon dör., fram tills att hon faktiskt gick bort.
Jättetråkigt att din pappa inte varit bättre för dig, jag förstår att han verkligen har sårat dig. Jag har också haft föräldrar som inte har tagit hand om mig på bästa sätt, och jag har lärt mig att ta hand om mig själv och inte förvänta mig något av dem. Men när jag var yngre var jag väldigt ledsen över det. Stor kram till dig!!
