Asberger hos snart 4-åring?

Uppdaterar lite.

Jag tror att ni kan ha rätt i era tankegångar, och att det kan vara värt att lägga lite krut på att övergången till skola blir så bra som möjligt. Er son påminner mycket om två söner i bekantskapskretsen som senare diagnostiserades med autismspektrumsyndrom.

Bra att ni verkar så insiktsfulla!

De borde ju reagerat på förskolan också tänker jag. Tycker att ni ska be om en utredning på bup. Känner igen mycket. Dock fick vårt barn diagnosen autism vid 11 års ålder.

Så det tog väldigt lång tid. Bra att ni är medvetna och inte blundar.

Känner igen min 3,5 årige son i en del av det du beskriver. Framförallt det med fria leken. Och språket! Samt klumpig motorik.

Förskolan har uppmärksammat det och kommer ta hjälp av spec Ped till att börja med. Vi har en kontakt med bvc psykologen men hon tyckte inte hon hörde något alarmerande. Vi är väl mittemellan. Ibland tänker jag att det kan kanske vara något inom AST men sen går det månader där jag tänker nää inte en chans.

Vår son kan också få fixa idéer men jag tycker inte de är svåra att bryta. Speciellt inte om han får en förklaring. Han hakar inte upp sig på så sätt. Skulle vi till busfabriken idag men får skjuta på det till imorgon eller ?annan dag? så accepterar han det ganska så direkt och framförallt on man förklarar varför.

Däremot kan han vara mer fixerad vid detaljer och vilja skapa och prova olika saker (t ex magneter och var de fäster och inte fäster och sedan hämta fler magneter som han kan skapa något med. Eller hänga saker här var emellanåt). Även detta går dock att bryta relativt enkelt oftast. Men ibland inte.

Han är inte så ?lekande? av sig. Mer konstruera, pyssla, lego, pussel osv.

Väldigt nyfiken på barnen på fsk och vill alltid vara med dom men samspelet funkar sådär. Ibland något bättre men oftast inte jättemkt samspel. Kommunicerar främst till vuxna då.

Hemma funkar det bra med lillebror. De gläds med varandra (förutom när de inte gör det så klart. Allt är ju ?mitt mitt mitt? för storebror nu och lillebror är precis 1 år och ska ju så klart ha allt storebror leker med. Inkl den där legobiten som storebror just använt haha).

Utbrott har vi inte många (och då har vi ändå haft en sådan jobbig dag idag pga övertrötthet hos oss alla) men kan ju absolut ske.

Vi får väl se vad det blir av detta. Hade varit kul att följas lite

Precis som du säger. Vår son får vara precis som han är. Vill bara se till att det blir så bra som möjligt för honom.

Dom har inte sagt nåt rakt ut på förskolan. Men jag känner ju att dom också är medvetna om att han inte är riktigt som dom andra i hans ålder. Han har dock utvecklats så himla mycket på förskolan (och hemma) sen i höstas då lillasyster började och jag tror att dom tänker att han bara tar allt i sin egen takt. Och så kan det ju vara också, svårt att veta. Jag har pratat lite om det här med en annan person i vår närhet som är förskollärare och som vi träffat rätt mycket och hon sa då att hon har ju märkt att han är speciell.

Har en son som påminner mycket om din i sitt beteende men är väldig social spontant men svårt med samspelet. Lockar barn till sig som blir dock trötta fort. Väldig verbal men lite klumpig. Har typ tvångstankar som jag kallar det och svårt med övergångar. Vi har gått igenom en utredning på bup på förskolans uppmaning och väntar på svar just nu. Vi hoppas att de hjälper honom på andra sätt senare också för att vi vet helt enkelt inte vad vi kan och ska göra i olika situationer. Prata med BVC nästa gång och ställ er i kö. Det tar lång tid ca 1,5år innan man kommer till specialister. Lycka till.

Vi är nog också mittemellan, ena dagen känns det solklart andra dagen tänker jag att det bara hör till åldern. Var det samspelet förskolan reagerade på för er? Jag kommer ta upp det med bvc nästa gång, eller ringa, vill helt inte prata om honom så när han är med.

Oj oj det är så lång väntetid alltså. Hur lång tid tar utredningen sen och hur går det till? Vem bestämmer om man får göra utredning eller inte?

Det låter som ett mycket normalt 4-åring.
Alla har drag av autism i sig och man kan omöjligt beskriva så att andra förstår och ser precis det du ser.vad säger pedagogerna?

Sen oavsett, tycker jag att du ska fundera lite mer kring diagnoser. Vad är syftet med en diagnos?
Är det för att hjälpa barnet eller att du skulle behöva hjälp med att acceptera att ditt barn är som det är (oavsett diagnos)?
Det är inte alls säkert att en diagnos hjälper barnet utan kan många gånger få den motsatta effekten, de "blir" sin diagnos och slutar anstränga sig tack vare diagnosen. 

Det finns inga rätt eller fel här men jag tycker att man ska fundera ordentligt innan man sätter igång med en utredning.

Ja, det är vad de sagt till oss iaf. Att han inte leker så mkt med andra barn och inte är intresserad. Det sista håller jag dock inte med om. Och inte hans nya förskola heller. Han är intresserad men förstår inte riktigt de sociala koderna i samspel med jämnåriga. Med vuxna eller äldre barn funkar det bättre. Förra förskolan talade med vårt bvc och sa hur de upplevde det. O utifrån det fick vi psykologkontakt. Helt fel sätt att gå egentligen. Förskolan borde kontaktat centrala elevhälsan först och fått in en specialpedagog för stöttning i första hand.

Men min upplevelse var att de stämplade honom direkt.

Nya förskolan har inställningen att alla är olika. Utvecklas i olika takt. Vissa vill leka massor. Andra mer stillsamma. En del leker mkt rollekar andra mindre. Allt är okej. De vill få in en spec pedagog för stöttning i hur de ska locka honom till mer samspel och framförallt hålla igång ett samspel längre stunder.

Bvc psykologen var helt på min linje i detta. Att det först och främst är skol/förskolpsykologerna som ska kontaktas eftersom förskolan initierat detta och innan dess specialpedagogerna. Därefter remiss till bvc psykolog om man misstänker att detta behöver utredas pga diagnos.

(Såvida inte vi som föräldrar upplever problemen hemma också och själv kontaktar bvc samt bvc psykolog för att få stöttning, så klart. Då blir det den vägen ist).

Är lite inne på samma linje som Anonym (.). Vad skulle en utredning syfta till? Skulle den förändra något? Tänker för vår del då. Just nu skulle den inte förändra något. Och jag hade inte gått med på utredning i dagsläget, om det skulle föreslåss. Utan han har rätt till stöttning utefter de behov han har oavsett diagnos eller ej. O han får stöttning just nu och då funkar det allt som oftast.

Det är en knivig ålder. Mkt trotsig ålder. Mkt som händer i kroppen och knoppen. Så det är nog svårt att säga bu eller bä nu. Iaf inte i dessa diffusa fall. Det finns ju så klart ?solklara? fall.