Triangelmöte

Alla ni otrogna, bedragna och älskare/älskarinnor! Hur skulle ni agera om ni blev inbjudna till ett möte efter otroheten där alla får säga sitt? Ett möte där den bedragna/e, den otrogna/e och älskaren/älskarinnan vuxet får möta varandra och berätta för alla inblandade hur ni ser på situationen!

Min point är då att om detta möte äger rum får alla inblandade ventilera sitt behov, framtidsdrömmar och agerande i otroheten, dvs en chans att ge svar och få svar från alla tre inblandade. Ingen blir förd bakom ljuset, alla får svar och kan förhålla sig till sanningen...

Vad säger ni? Vore inte detta ett möte som gagnar alla inblandade?

Vem vågar att vara med på mötet?

Är ofta den dom är otrogna med. Skulle aldrig dykt upp på ett möte. Jag har blivit knullad av din man so what liksom

Men varför i hela friden skulle man vilja det? Eller ens gå med på det? Jag är också den någon är otrogen med... skulle aldrig göra det. Det är deras äktenskap, inte mitt... dom ska förstå varandra. Jag kan inte tillföra något till det.

Finns så många försmådda hustrur som vill säga att man förstört allt när mab knullat deras män men jag kan inte ta ansvar för att deras killar vill ta mig hellre än dem....

Det är självklart svårt att veta vilken sits vi alla utgår ifrån. Jag borde kanske varit tydligare. för min del var det väldigt tuff sits. Jag ville egentligen inte ha en sexrelation med honom, jag skämdes varje dag för den jag blivit, jag dömde att han kom tillbaks till mig och hur han behandlar sitt äktenskap. Jag dömde hans beteende och mitt beteende. Framförallt dömde jag honom för han hade som avsikt att fortsätta vara en otrogen ?äkta? man och har hållt på så i många år. Jag dömer valet att bedraga människor och jag dömer mig själv för att jag gick med i det smutsiga spelet.

Det är denna situation jag utgår ifrån när jag gav mitt svar. Och det var ju inte så tydligt, så jag förstår om det lät känslokallt.

Baserat på min erfarenhet med den mannen, så känner jag att hustrun skulle kanske tro att det är från mig hon behöver nåt. Men som jag personligen lärt mig i terapi så har jag högst svårt att tro att något jag kan säga skulle hjälpa henne i sitt liv å äktenskap. Kanske har jag fel. Men det jag isf skulle berätta för henne kommer nog göra saker såååå mkt värre för henne.

Nu utgår jag också från en situation som i sin natur innebär att mannen aldrig skulle gå med på detta möte eftersom han levt ett dubbelliv så länge och han skulle få en hjärtattack.

...

Det var just pga detta som jag äntligen fann styrkan att säga nej: jag vill inte förstöra dessa människors hela liv.

det skulle fullkomligt krossa henne att få veta vem hon är gift med. Deras barns relation till sin far liv skulle aldrig bli detsamma.