Närmar mig 40 och märker av ett socialt ointresse från män

Hej,

Jag nosar medelåldern i nacken och har märkt något jag aldrig varit med om tidigare. Män (olika åldrar) är inte lika sociala med mig längre.. jobbmässigt, när man träffar bekantata eller grannar etc.

Jag är så van vid att män alltid lyssnat på mig även om jag ibland sagt lite knäppa grejer.. jag märker nu ett växande ointresse att lyssna på mig (obs jag är inte korkad eller oallmänbildad, tvärt om).

Först tänkte jag att det måste vara jag som blivit långrandig och tråkig att prata med. Men kan inte se att jag förändrats så mycket. Så då kommer den hemska insikten att de kanske enbart lyssnade tidigare för att jag var ung och vacker?

Kan jag testa att kommuniscera på annat sätt för att få män att lyssna på mig? Jag är ganska skrattig av mig men jag kanske behöver bli mer rak? Vad får män att lyssna på en medelålderskvinna som de inte längre vill ligga med? Hur får man manliga vänner?

Själv tyckte jag att det var så skönt att bli medelålders och inte få all den där oönskade uppmärksamheten. Jag såg på inget sätt utmanade ut, men lyckades alltid råka ut för den onanerande mannen i tunnelbanan, snubben som ställde sig för nära i hissen, den flörtande baristan eller byggarbetarna med sina snuskiga kommentarer. Nu kan jag röra mig genom världen och det är som om jag har en sköld som skyddar mig och tar fram artighet och respekt från omvärlden. För mig har det varit en av de bästa sakerna med att bli medelålders. Jag känner mig mycket friare och jag tycker att det har blivit lättare att prata med män än det var tidigare. Känner mig inte längre som ett byte utan en jämlike.

Välkommen till många mäns verklighet.

Det verkliga problemet här är att många kvinnor fortfarande värderar sig själva utifrån mäns uppmärksamhet och bekräftelse.

Alla dessa kroppsaktivister, medelålders kvinnor som gör "modiga" modelljobb och kvinnor som intalar sig själva att de ser precis likadana ut som för 20 år sedan har ju inte frigjort sig från mäns blick.

Varför vill man ha uppmärksamhet från män som inte pratar med en för att man blir äldre? Det är ju inte för att just de männen bidrar med så fantastiskt många åsikter och insikter som man inte kan leva utan. Åtminstone nämner inte TS det någonstans. Det handlar fortfarande om denna bekräftelse som många kvinnor tror att de inte kan leva utan.

Det kommer alltid finnas män som tycker att man är för ful, fet, gammal, har för små bröst, för stor rumpa etc etc. So what? Den stora utmaningen är att tycka att man är helt ok själv. Det är en klyscha som är väldigt svår att efterleva, speciellt när man lever i ett samhälle som uppmuntrar motsatsen inte minst av konsumtionsskäl, men det är det enda alternativet.

Det gör ont att bli ratad oavsett skäl men då måste man stanna upp och fundera över varför det gör ont. Varför vill man ha bekräftelse av samma personer som av någon anledning anser att man inte duger?

När man slutar vara så fokuserad på ytlig bekräftelse brukar man upptäcka de personer som fanns där hela tiden och inte bryr sig om ens yttre, alternstuvt tycker att man är jättefin precis som man är för att det är unikt och helt enkelt du.

Vilket umgänge verkar mest meningsfullt?