Inlägg från: Kråkungen |Visa alla inlägg
  • Kråkungen

    Splittrad

    Anonym (A) skrev 2019-02-12 16:53:34 följande:

    Givetvis ska du bryta direkt! Varför behöver du ens fråga detta? Det är JÄVLIGT FEL att vara otrogen och det är nägot som enbart patetiska, narcissistiska, psykopatiska människor som bara bryr sig om sig själva gör. Ingen normal människa skulle medvetet gå bakom ryggen på och djupt såra någon på det sättet.

    För övrigt, fyfan vad patetiskt. Fjortis, du sa det djälv. Du tänker krossa både din partner och dina barn, ja totalt förstöra din familj, för en jävla främling som fick det att pirra lite i magen. Hör du inte hur absurt det låter? Och självklart har ni kul och har saker att snacka om - ni är främlingar och allt är nytt. Skulle du bli tillsammans med honom i framtiden (vilket du inte ens vet om han vill) så kan jag lova dig att du efter x antal månader eller år skulle tappa intresset för honom också (för uppenbart är det sån du är) och hela grejen skulle upprepa sig.

    Stanna med din familj eller gör slut och förbli singel för resten av ditt liv, för du har bevisat dig inkapabel att ha en riktig relation och en familj. Genom att du förblir singel så slipper fler människor bli förstörda av dig och du kan slampa runt hur mycket du vill.


    Fantastiskt inlägg. Här lyckas du verkligen sätta fingret på vad som är ett dåligt beteende, och samtidigt visa hur en bra - eller som du uttrycker det: "normal" - människa beter sig. Du är ett sant föredöme, till skillnad från alla de där patetiska, narcissistiska, psykopatiska människorna som bara bryr sig om sig själva. Bra jobbat! Jag är övertygad om att ts kommer att förstå hur hjälpsamt detta inlägg faktiskt är, när hon bara tänker efter.

    Jag hoppas att du förstår stillsam ironi.
  • Kråkungen
    Anonym (???) skrev 2019-02-12 20:11:59 följande:
    1 jag har inte varit otrogen. De enda jag har gjort är pratar som med vilken kompis som helst. Jag har verkligen kämpat för att få min relation att gå ihop. Men ja nu har den här mannen kommit in i mitt liv och gjort mig osäker på om jag verkligen ska fortsätta kämpa. Jag är ingen slampa som bara ligger runt. Jag har varit trogen mot min man i 8år och ni ska fan veta att jag har gjort allt jag kunnat. Jag skrev inte detta för att bli kränkt utan kanske någon stans så finns det någon som har hamnat i en liknande situation. Dela med sig av erfarenhet. Jag vet att min man har också varit attraherad av andra det tror jag inte är något man kan komma ifrån. Det är så svårt för ena delen vill så gärna att vi ska kunna hitta tillbaka och den andra halvan säger att du har kämpat hårt gjort allt du kan för att få det att funka. Jag är inte ute efter att byta min gubbe mot någon annan. Jag är inte intresserad av att ligga runt. Men jag är förvånad över hur den här andra personen får mig att må.
    Tyvärr är tonen här på fl ibland för jävlig. Av någon anledning tror vissa människor att bara för att de har en stark åsikt beträffande något, så har de rätt att förnedra, nedvärdera och kränka andra som inte delar deras åsikt. Som väl är har du ju fått schyssta svar i övrigt.

    I alla fall. Det låter i mina öron som att du och din man har nått vägs ände. Jag känner igen så mycket i det du skriver från hur mitt eget äktenskap var. Jag kan säga att det var det bästa beslut jag fattat i hela mitt liv när jag till slut satte ned foten och sa att det här går inte längre. Vi var båda "skyldiga", och jag klandrar ingen, men faktum kvarstår: även om det inte behöver vara någons fel - eller om det är bådas fel - så måste man se när det inte går längre.

    För min del var mitt äktenskap ett fängelse, och ALLA - maken, barnen OCH jag - led av det. Sen vi delade på oss har både mitt och barnens liv blivit så TOTALT annorlunda; det går inte att beskriva den frihet och den glädje jag känner idag, och det går inte att beskriva hur mycket gladare, lugnare och harmoniskare barnen är. 

    Det är naturligtvis olika, men om jag bara utgår från hur det varit för mig så är mitt råd absolut att du ska ta dig en allvarlig funderare på att bryta upp. Allt det som kan kännas skrämmande med att dela på sig klarar man av - tro mig! Och att tro att man gör barnen en tjänst genom att leva kvar i ett förhållande som inte funkar... det är bara att lura sig själv (och barnen!).

    Som jag ser det handlar det här alltså inte om huruvida du ska pejla läget beträffande en annan man; det handlar om att du ska ta tag i ditt liv sådant det är fn. Sen, när du rett ut det, så kan du pejla vidare med den spännande främlingen :)
  • Kråkungen
    Anonym (man) skrev 2019-02-14 17:20:26 följande:
    Absolut, tonen kan vara väldigt hård på FL. Dock kan man ju fråga sig om människor som själva kränker och förnedrar andra förtjänar andras empati och förståelse eller om de ska bemötas på samma sätt som de behandlar andra?
    Empati och förståelse är inte alltid lätt att uppbåda när nån beter sig illa - och även om jag tycker att man så långt det är möjligt alltid ska försöka förstå andras synvinkel, så finns det självklart en gräns för oss alla. Men att sjunka till samma nivå själv? På vilket sätt är man då bättre? På vilket sätt har jag rätt att kritisera om jag beter mig lika illa själv? Och vad skulle syftet med det vara? Att få den andre att inse sina misstag och ändra sig? Sorry - det funkar inte så. Det enda som händer om man själv sänker sig till samma nivå är att man ger den andre argument för varför man inte är värd att lyssna på.

    Mitt svar på din fråga - om de som beter sig illa inte bör bemötas på samma sätt - är alltså ett väldigt, väldigt bestämt "nej". Aldrig. 
  • Kråkungen
    Kråkungen skrev 2019-02-14 17:47:50 följande:
    Empati och förståelse är inte alltid lätt att uppbåda när nån beter sig illa - och även om jag tycker att man så långt det är möjligt alltid ska försöka förstå andras synvinkel, så finns det självklart en gräns för oss alla. Men att sjunka till samma nivå själv? På vilket sätt är man då bättre? På vilket sätt har jag rätt att kritisera om jag beter mig lika illa själv? Och vad skulle syftet med det vara? Att få den andre att inse sina misstag och ändra sig? Sorry - det funkar inte så. Det enda som händer om man själv sänker sig till samma nivå är att man ger den andre argument för varför man inte är värd att lyssna på.

    Mitt svar på din fråga - om de som beter sig illa inte bör bemötas på samma sätt - är alltså ett väldigt, väldigt bestämt "nej". Aldrig. 
    Vilket ingalunda innebär att jag är perfekt, skyndar jag mig att tillägga. 
  • Kråkungen
    Anonym (man) skrev 2019-02-14 18:06:12 följande:
    Njae, att sjunka till samma nivå innebär ju att någon annan satt nivån före dig. Och kritik handlar inte om att vara bättre utan om att uttrycka vad man tycker om andras tankar/beteende. Och om man då tycker personen gjort något förjävligt varför skulle man inte kunna säga vad man tycker?

    Vad syftet med kritik är tror jag är ganska självförklarande. Hur ska människor veta att de gör fel om ingen påpekar det? Om man gör fel och enbart bemöts av medhåll och förståelse är det inte ganska lätt att man tror att det är ok att göra så?
    Men nu pratar du om två totalt skilda saker. Å ena sidan pratar du om att bete sig på samma sätt som den som har gjort fel. Att kränka, förnedra och dra i skiten. Å andra sidan pratar du om att kritisera. Att säga ifrån när man tycker att någon har gjort nåt fel. Jag har aldrig sagt att man aldrig ska kritisera - tvärtom. 

    Men precis som du säger så är syftet med kritik att få någon att ändra ett felaktigt beteende. Och det är exakt det som är min poäng. 
  • Kråkungen
    Elefantmannen2 skrev 2019-02-14 19:56:49 följande:

    Ett väldigt, väldigt vanligt scenario. 


    Väldigt få kan stoltsera med att ett förhållande som gått över tiden förbättras. Att då stanna kvar för "barnens skull" och liknande förlänger bara det obekväma i situationen. Är det bra för "barnen" att leva med bråk, bitterhet och beskyllningar? Är det för deras bästa? 


    Min åsikt och erfarenhet är nej. Klart att det är uppslitande och jobbigt för barn med skilsmässa, men att leva i den miljön är det givetvis också. Att stanna tillsammans fördjupar bara bitterheten. Det är även främst i denna kategori skilsmässorna blir smutsiga historier med hat, barnen som slagträ och liknande. Inte heller det är "bra för barnen".


    EXAKT så.
  • Kråkungen
    Elefantmannen2 skrev 2019-02-15 11:07:23 följande:

    Eller tvärtom?


    När hon fick lite uppmärksamhet av en annan man ställdes hennes levnadssituation i ett nytt ljus. Att hon faktiskt mår dåligt i sin situation och är värd att vara lycklig.


    Behöver någon saker att skylla på för att lämna ett dåligt förhållande? 


    Haha - EXAKT . Igen :)
  • Kråkungen
    Anonym (Ka) skrev 2019-02-15 12:57:37 följande:
    Kråkungen skrev 2019-02-15 11:56:57 följande:
    Haha - EXAKT så. Igen :)
    Och visst är det bekvämt att kunna skylla på ett dåligt förhållande när det börjar pirra efter någon ny....??

    Fast nu var ju inte det Elefantmannen2 skrev (och som jag höll med om) öht menat som ett försvar eller en ursäkt för något; det var menat som ett svar på det något osammanhängande inlägg som (hm) skrev, där hen bl a uttryckte att ts förhållande inte kunde vara dåligt, eftersom hon borde ha kommit på det även utan en flört... Vad jag kan se har Elefantmannen inte sagt något här om huruvida pirr efter någon ny (eller faktiskt otrohet) skulle ursäktas av ett dåligt förhållande. Det var liksom inte det det handlade om just här.
  • Kråkungen
    Kråkungen skrev 2019-02-15 13:59:31 följande:
    Fast nu var ju inte det Elefantmannen2 skrev (och som jag höll med om) öht menat som ett försvar eller en ursäkt för något; det var menat som ett svar på det något osammanhängande inlägg som (hm) skrev, där hen bl a uttryckte att ts förhållande inte kunde vara dåligt, eftersom hon borde ha kommit på det även utan en flört... Vad jag kan se har Elefantmannen inte sagt något här om huruvida pirr efter någon ny (eller faktiskt otrohet) skulle ursäktas av ett dåligt förhållande. Det var liksom inte det det handlade om just här.
    Det det handlade om var att man kan gå i ett förhållande som är dåligt, men blunda för det, ända tills man en dag träffar nån som ger det där pirret, och att man då tydligare kan se hur dåligt man faktiskt mår i sitt nuvarande förhållande. Vad man sen gör med det - om man väljer att avsluta sitt förhållande, eller om man väljer att vara otrogen, eller om man väljer att bara fortsätta blunda - är ju en annan fråga.
  • Kråkungen
    Anonym (Ka) skrev 2019-02-15 15:42:47 följande:
    Det du säger är ju i princip, att så här skall det vara, eftersom ett gammalt förhållande aldrig kan mäta sig med ett nytt pirr. "Och det har ju inte varit bra dom senaste åren"
    Efter 10-20 år med en och samma skall man bejaka det nya pirret och slänga det gamla på sophögen...?
    Jaja, det kanske är så det är...man säger ju att man skaffar barn med partnern man träffar i 20-.30 års åldern. Sen lever man lycklig med nästa tills man dör.
    Öh... va? Va? Alltså... var säger jag nåt av detta? Och vad betyder det ens?
    Elefantmannen2 skrev 2019-02-15 17:38:34 följande:

    "Det du säger är.." som start på ett inlägg kommer alltid att bli fel. Att medvetet misstolka något och utgå från sin egen misstolkning är väl inte optimalt? Vad tycker du? Tycker du om när andra gör det med dina resonemang och åsikter?


    haha - typ precis så :) Och ännu värre är det ju när feltolkningen dessutom är allmänt osammanhängande - då blir det ju ganska svårt att bemöta den...
    Anonym (Ka) skrev 2019-02-15 18:06:16 följande:
    Detta är ts...
    Och detta är din första kommentar..

    "Ett väldigt, väldigt vanligt scenario. 


    Väldigt få kan stoltsera med att ett förhållande som gått över tiden förbättras. Att då stanna kvar för "barnens skull" och liknande förlänger bara det obekväma i situationen. Är det bra för "barnen" att leva med bråk, bitterhet och beskyllningar? Är det för deras bästa? 


    Min åsikt och erfarenhet är nej. Klart att det är uppslitande och jobbigt för barn med skilsmässa, men att leva i den miljön är det givetvis också. Att stanna tillsammans fördjupar bara bitterheten. Det är även främst i denna kategori skilsmässorna blir smutsiga historier med hat, barnen som slagträ och liknande. Inte heller det är "bra för barnen".


    Min erfarenhet är dessutom att de allra flesta tar med sig vad som inte fungerade till nästa förhållande och faktiskt lyckas bättre i den relationen. Speciellt de par som träffas i relativt ung ålder och skaffar barn tidigt. "

    Och på den vägen har du resonerat. Och jag håller med dig i den situationen du målar upp...Men vad har det med ts att göra?
    Hade det kanske inte varit bättre för ts att allvarligt ta upp hur hon känner för sin man? Kanske ta hjälp utifrån.
    Hon och "kompisen" har dansat, skrattat och haft en konversation på webben och då börjar fundera på att ta ut skilsmässa...
    Är det rimligt tycker du? 


    Men... alltså - vad vill du med dina inlägg? Här citerar du ett inlägg som väldigt uppenbart var svar på ett annat inlägg (nämligen mitt, som dessutom citerades) INTE trådstarten, så vad vill du ha sagt? 
  • Kråkungen
    Anonym (Ka) skrev 2019-02-15 19:26:43 följande:
    Men svara på ts då för f*n.
    Gör ingen egen tråd med olika sidospår. Det blir ju helt fel i.s.f.
    Men det finns väl ingen som kan missuppfatta att det är inlägget man CITERAR som man svarar på, när man citerar ett inlägg - oavsett om det är ts eller inte? Du gör ju själv precis samma sak här? Sen håller jag med om att man inte ska dra iväg med egna diskussioner om nåt helt annat i en tråd, men det var det ju faktiskt inte frågan om här. Elefantmannens svar var definitivt relevant för ts också, även om det inte var ett DIREKT svar på det. Om du först läser den citerade delen i det aktuella inlägget (alltså #20), och sen svarsdelen i samma inlägg (fortfarande #20) så får du helheten från ts till Elefantmannens svar. 

    Kan vi släppa det här nu, så att ts kan få tillbaka sin tråd?
  • Kråkungen
    Anonym (man) skrev 2019-02-18 15:43:03 följande:
    Nej det är inte två olika saker, det är fortfarande kritik vi pratar om, vi verkar bara ha lite olika åsikter om var gränsen mellan kritik och kränkning går.
    Ja, eller helt enkelt olika åsikter om vad det är :) Jag tycker att det är två olika saker som öht inte har med varandra att göra; du tycker att det är två punkter på samma kontinuum. 
    Anonym (man) skrev 2019-02-18 15:43:03 följande:
    Nej syftet med kritik är inte alls att få någon att ändra sig, syftet är helt enkelt att markera att jag tycker det du gjorde är oacceptabelt. Sen är det upp till personen själv att avgöra om han/hon vill ändra sig eller inte.
    Naturligtvis - men detta är ju bara hårklyveri. Syftet med att markera att ett beteende är oacceptabelt är ju i sin tur att få personen i fråga att sluta upp med det, eller hur? 

    Sen en annan aspekt: det är naturligtvis bara personen ifråga själv som faktiskt kan genomföra förändringen, men det ändrar ju inte avsikten med kritiken/markeringen.  
  • Kråkungen
    Anonym (man) skrev 2019-02-18 17:15:06 följande:
    Vissa känner sig kränkta så fort man inte håller med dem. Och medhåll och förståelse smakar alltid bättre än kritik och ifrågasättande, så var gränsen för "kränkande" går verkar vara väldigt subjektiv.

    Nope, syftet kan väl variera, Man behöver inte förvänta sig att personen kommer göra rätt bara för att jag säger det utan snarare att personen ska fatta att de är oacceptabelt. Men är så gott som alltid ett sätt att markera att jag tycker det du gör är fel och ska personen fortsätta pyssla med sånt så får hon/han räkna med kritik. 
    Mm... hm, ja, jag tror jag börjar förstå hur du menar nu. Du verkar helt enkelt ha en helt annan definition av "kritik" än jag. För mig ÄR det nämligen frågan om två olika saker:

    I det ena fallet talar vi om ett uttryck för ilska och frustration; en mänsklig, känslomässig reaktion, vars enda syfte är att ge utlopp för ens egna känslor inför ett beteende som man uppfattar som oacceptabelt. Alltså: ett känslouttryck som har sin grund i ens egen emotionella situation, och som syftar till att få en själv att må bättre (oberoende av om det dessutom leder till ett förändrat beteende hos mottagaren för ens frustration).

    I det andra fallet talar vi om ett diplomatiskt grepp för att påverka till förändring. Det utgår inte från känslomässiga reaktioner, utan baserar sig på sakliga argument och logik. Här skiljer sig alltså både syfte och grund helt från det första fallet.

    För mig är det enbart det andra fallet som kan definieras som kritik, medan jag uppfattar det som att det för dig enbart är det första fallet? Har jag uppfattat dig rätt då? 
    Anonym (man) skrev 2019-02-18 17:15:06 följande:
    Det är det här som blir lite lustigt ibland, när någon gör fel så börjar man genast snacka om hur mänskligt det är att göra fel ibland, men att tycka att personen gjort fel och säga det är tydligen inte alls lika mänskligt. Varför då? Vad är det som gör att göra fel så mycket mer mänskligt än kritik?
    Jag tycker att det är precis lika mänskligt, och precis lika begripligt, oavsett vilken typ av fel det är man gör. Dvs, för att nu utgå från de två fel som är aktuella i det här fallet: jag tycker att det är mänskligt och begripligt att en strikt monogam människa ändå kan klanta till det och hamna i säng med nån annan än sin partner, och jag tycker att det är mänskligt och begripligt att någon blir förbannad och skäller ut personen ifråga för hens otrohet. Däremot tycker jag inte att detta är en URSÄKT för att bete sig som man vill - inte i någotdera fallet. Tvärtom tycker jag att man alltid ska sträva efter att undvika att göra "fel" - oavsett om det gäller otrohet eller det du kallar "kritik", och som jag kallar kränkande beteende. Vad jag vet har jag aldrig sagt att det ena är mänskligt medan det andra inte är det - tvärtom! Så du får fråga nån annan, som faktiskt gör den distinktionen.

  • Kråkungen
    Anonym (man) skrev 2019-02-18 19:51:41 följande:
    Något i stil med det ja. Dock utesluter inte det ena det andra. Man kan göra både och. Säga att det du gjorde eller funderar på att göra är helt jävla fel och om man vill och tror att det hjälper även ge förslag på hur man borde göra istället.
    Right. Vad bra! Då är vi på samma sida (i betydelsen 'on the same page') för en gångs skull :) 
Svar på tråden Splittrad