Jag är skraj, ett till barn?

Jag har tvillingar, och det är extremt mycket jobb och ofta pain in the ass. Det är ett ständigt förhandlade, tävlingar, bråk om allt. MEN, de älskar varandra. Och OJ vad de leker. Verkligen bästa vänner, vill alltid vara med varandra. De har alltid sin lekkompis med när man åker iväg osv.

Så, fantastiskt för barnen, men jobbigt för föräldrarna.

Har en bonusdotter också som tidigare varit ensambarn (och nu är det varannan vecka), 7år, och när man ser hur hon är avseende ensamhet och att alltid vara själv med vuxna överallt så är jag glad att tvillingarna har varandra.

Så det beror på vad ni värderar högst skulle jag säga. Att barnet får ett syskon som den har mycket glädje av och en lekkamrat med massor av kärlek, men också (lärofyllt visserligen) bråk, vilket kommer innebära MYCKET mer jobb för er föräldrar. Inte bara dubbelt så mycket som första barnet utan av en helt annan kaliber. Eller att nu får en rofylld lugn behaglig uppväxt med det barn ni har nu, så lär nu antingen skippa syskon eller vänta många år och då mer få 2 st "ensambarn".