Ansvarstagande

Och detta är tydligen en dealbreaker för honom och vårat förhållande. Men hur han ska lösa vardagen om vi gör slut, det har han nog inte ens tänkt på. ????

Varför ställer han krav på dig när det rör hans barn?

För att få vardagen att fungera menar han.. Hans vardag, men min vardag blir lidande.

Vilka är hans argument för att du ska lösa hans ansvarsområden? Då du behöver fråga, är det på detta vis er relation ser ut?

Jag skulle nog säga som såhär att hade du haft en mer positiv inställning till barnet och erbjudit dig själv så visst! Men jag tycker nog din sambo får sköta den biten själv! Iallafall i början, tills du och pojken knutit an mer till varandra och du kanske känner själv att du fixar det och framförallt vill! Sen har du ju gett dig in i en samborelation med nån som har barn och då kommer automatiskt ett visst ansvar! Du kan ju inte bara stå och låtsats som att det regnar hela pojkens uppväxt men samtidigt ska du inte tvingas ta ett sånt stort ansvar med en gång. Du kanske kan hämta han från skolan istället? Så kan din sambo kan ta igen den förlorade timmen på eftermiddagen.

Du har ingen skyldighet att hämta/lämna osv, om du inte vill det. Om ni, som "ny" familj väljer att du kliver in lite mer så är det helt ok, men det är bara du som kan bestämma det. Själv är jag både bio och bonusförälder och min man också. Vi har valt att hjälpa varann men vi har barn båda två, det kanske blir annorlunda mot när bara den ena har barn.

Jag tror att din sambo verkligen önskar att ni ska fungera som en familj, men han borde kunna låta det växa fram, i så fall, inte "beordra" dig innan barnet ens bor där på heltid. Du måste få göra det som känns ok för dig. Han kan aldrig kräva att du ska bete dig som en biologisk förälder, det är helt upp till dig. Samtidigt ska han givetvis prioritera sitt barn, men det kan han göra utan att kräva saker av dig. 

Sen måste jag bara få säga att det gör ont i mammahjärtat när du skriver att han har det struligt där han bor nu och därför ev ska flytta till er heltid där han inte ens är välkommen av dig. Tänk på hur du själv skulle känna som barn om du inte var välkommen till din egen förälder pga pappas eller mammas partner. Hoppas allt löser sig till det bästa och snälla visa aldrig, aldrig för barnet hur du känner innerst inne.

Som förälder har man allt ansvar och det innebär att man måste ordna sitt jobb och barnomsorg så att allting fungerar. Han kan inte kräva att du ska ändra på hur din vardag ser ut för att han ska kunna jobba som vanligt. Men givetvis kan man hjälpa varandra utan krav. För kräver han att du tar ansvar utan att han ska behöva göra något annorlunda har han i princip avsagt sig sitt ansvar.

Att barnet flyttar hit är ju såklart ok, det kan jag ju inte säga något emot såklart. men att säga att det är en önskan från min sida är ju att ljuga. Sen så kanske saker och ting växer fram, det vet man ju inte. Såklart är jag vuxen nog att inte visa något missnöje framför barnet, jag är ju inte dum i huvudet..

Har själv varit bonusbarn och vet att de kan vara struligt både för barn och styvförälder. Jag vet att jag själv som barn uppskattade att mamma/pappa fixade, inte den andra för det kändes lite konstigt.

Och barnet i fråga vet inte om mina känslor, utan är väldigt närgången och visar mkt uppskattning och jag tar såklart inte avstånd så.

Vilken ålder är barnet i??går ju lösa med fritidsplats om han får .Pappan får väcka o se till att han kliver upp innan han åker,sen kan du ju bara skjutsa pojken till fritids så får han käka frukosten där. Om han är för stor för fritids borde han ju klara av mornarna själv o även ta sig till skolan. När min man började halvsju dvs samtidigt som dagiset öppnade så skjutsade jag först maken på jobbet,sen bonusen på dagiset innan jag åkte till mitt jobb som jag började kl 7. Även sen när jag började senare om dagarna fick jag lämna bonusen så tidigt jag ville

Det hade varit en dealbreaker för mig om han på allvar menat att jag skulle ta hand om hans son varje morgon. Ok att rycka in om han var sjuk någon dag och inte kunde skjutsa till skolan, men detta hade jag aldrig ställt upp på.
Vad är det egentligen för fel på de föräldrar som tvunget ska utöka umgänget, men sen på fullt allvar tror att tredjeperson ska ha hand om logistiken och dessutom va den person som hela umgänget står och faller med?

Gör det inte mer ont i ditt stackars mammahjärta att pappan försöker tvinga sonen på sin sambo, och att han inte själv ens tar det minsta ansvar?

Nej verkligen inte! Har man valt att bo med någon som har barn hjälps man åt som en familj anser jag men jag har inte sagt att hon ska ta fullt ansvar för detta barnet, tvärtom om du bemödar dig att läsa vad jag skrivit! Men du ville nog bara trycka till mitt ?stackars mammahjärta? med denna kommentaren.

Självklart ligger ansvaret hos pappan och han skulle inte ha påtvingat detta, sånt här kommer med tiden när man själv kanske vill och har lust eller att man diskuterar fram det. Han har ingen rätt att ställa ultimatum.

Du klankar ner på att han inte är välkommen av ts. För det första har hon inte skrivit att han inte är välkommen, utan att hon klarar sig bra utan honom.

Det gäller ganska många med en partner som har barn sen innan, att man har fått barnet på köpet och inte saknat det om man aldrig sett det igen.

Resten har du rätt i att ansvaret ligger på pappan att ordna med allt så att boendet ens blir möjligt. Det är han och inte ts som skaffat barnet och därmed så ligger alla uppoffringar på honom.