Gravid! Vad f*n gör jag?

Du reflekterar och låter klok, bra start! Abort är ett stort, påfrestande ingrepp, speciellt om man är osäker (gjort en, rätt val men ändå jobbigt).... och det är även ett livslångt åtagande att bli mamma; inget slår ens barn och den glädjen (i normala fall), men det är ändå kämpigt stundtals..

Har ni bra backuper i form av mormor, farmor mm så är det ett enormt stort plus!

Barn behöver inte vara ett hinder för roliga upplevelser, men de sätter ändå agendan ganska mycket.

Lycka till hur ni än gör!

Tack för svar!

Ja, abort är skitjobbigt! Har gjort en i yngre ålder då barn inte var ett alternativ, men jag kan än idag känna att jag undrar hur det hade varit med den lilla flickan jag då skulle fått.

Jag vet faktiskt inte om jag känner att abort är rätt val denna gången.... för någonstans i mig så har en enorm generell stress släppt, och jag är lycklig på ett sätt jag inte känt innan. Någonting känns helt fantastiskt... lite svårt att beskriva känslan men den är härlig..

Vi har hans familj på nära avstånd, dock tycker jag personligen att hans mamma är lite för kontrollerande och är rädd att detta kommer att bli ett problem. Vi kommer från olika kulturer. Men jag vill såklart att hon ska vara delaktig och vi kommer ju 100% behöva hennes stöttning.

Min sambo säger att jag inte ska oroa mig, för i slutändan är det han och jag som bestämmer. Men jag känner mig nästan REDAN som en jäkla hökmamma! Att ingen ska få ?ta? eller bestämma över mitt barn liksom... Jag får ju skärpa mig helt enkelt men det är läskigt med alla känslor!

Min mamma bor 6h bilresa ifrån oss, men vi får stöttning därifrån också om vi behöver det. Dock är det ju inte lika lättillgänligt som det är med hans mamma...

Är lite rädd att jag ska tycka att jag är för långt bort ifrån min familj då jag är ganska ensam här där jag bor nu. Trots att jag då är omringad av vänner och hans familj.

Jag ska börja plugga på distans till undersköterska i slutet av Mars, samt börjar nytt jobb 1 April..

det nya jobbet vet ej om att jag är gravid då jag inte själv visste det när vi skrev kontrakt.

Jag kommer inte att kunna dölja magen tills provanställningen är slut.... så vad gör jag nu liksom.....

känns som jag är lyckligare än någonsin samtidigt som det kommer liiiiite olägligt!

Hmm hmm hmm.....

Andra oväntade graviditeten på några månader.

Ja, Tomas, vad vill du komma fram till?

Du låter lite omogen. Ni kanske inte är redo om du tycker att det är en uppoffring att ge upp ett träningspass och att det var SKÖNT att det inte blev något utan ett missfall istället.

Om du har så mycket vett att du kan reflektera över både föräldraskapet och framtiden så är du ju medveten om hur det kommer se ut. Sedan är det upp till er att bestämma om ni tycker att er fritid eller whatever är mer värt än ett barn. Det kan ingen annan svara på än ni.