Malin Annie Carolina

Äldre 14 Mar 12:02

807 svar

Bf november 2019

Hej :)

Plussade i söndags och efter att ha känt mig gravid sen dess avtog dom känslorna helt igår em (handlade egentligen inte om några symptom utan mer en tydlig känsla av att vara gravid/inte var det längre). Har inte börjat blöda än men jag har haft ett missfall tidigare där jag hade exakt samma känsla och den kvällen började jag blöda.

Känner fortfarande lite molvärk i magen från och till men upplever att den är mer menslik. jag förstår ju att ingen kan svara på om det Är ett missfall eller inte men behövde bara skriva av mig lite och känner någon igen sig så är det ju alltid skönt. Att gå och vänta på att börja blöda är ganska jobbigt...Man vill ju att MF isf ska sätta igång så att man kan gå vidare och köra igång igen.

Malin Annie Carolina

Äldre 16 Mar 18:47

#245

Ni som upplevt MF/MA, hur har dom yttrat sig för er? Jag har som jag tidigare skrivit varit med om ett MF tidigare och då visste jag att det skulle komma några timmar innan jag började blöda (känslan av att vara gravid bara försvann helt plötligt). Nu var det 3 dagar sen jag var övertygad om att ngt vad fel (samma känsla igen, att gravidkänslan bara är borta) och att jag skulle få ett MF men jag har inte börjat blöda än. Alla de symptom jag tidigare kunnat känna är kvar och därför har jag väl mer en känsla av att det kan vara ett MA. Har ett tidigt vul om 1.5 v och jag vet ju att det egentligen bara är att vänta som gäller men skönt att höra hur andra känt...

Malin Annie Carolina

Äldre 17 Mar 11:15

#249

Smillis skrev 2019-03-17 10:13:04 följande:

Idag kan jag känna ett väldigt lätt illamående om det inte är inbillning? Så känns lite bättre än i går iaf då alla symptomen var borta. Kan gå när jag vill, vi har dropp in men är rädd för att gå förtidigt och inte se nått hjärta så kan inte bestämma mig? Har sagt den 20/3 men kanske går redan i morgon om jag inte orkar vänta längre

Vad skönt med drop in! Hade man ju gått hela tiden, hehe. Jag är inte i v 7 förens om lite mer än en vecka så måste vänta tills dess. Att gå och analysera sin kropp varenda sekund är så himla jobbigt. Då jag har varit så säker på att ngt inte stämmer, trots utebliven blödning än så länge och vissa gravidsymptom, så är det som att jag är gravid på pappret men ändå inte gravid på riktigt. Känner att jag inte kan vara glad över det här än men heller inte ledsen förens jag fått svar så det här limbo-läget jag befinner mig i är väldigt frustrerande.

Malin Annie Carolina

Äldre 17 Mar 12:39

#251

Smillis skrev 2019-03-17 10:22:46 följande:

Kommer inte ihåg alla detaljer men förra graviditeten fick jag MA. Hade inte så mycket symptom vad jag kan komma ihåg under graviditen, men sen i vecka 9+ någonting försvann känslan av att vara gravid på kvällen, på ett ögonblick bara men hade ju sätt hjärtat slå fint bara någon dag innan så trodde det var mina hjärnspöken bara. Orkade inte må dåligt så gick direkt och gjorde ett ul på kvällen och inget hjärta :(

Hade jag bott i Sverige hade jag väl fått vänta som alla andra men det är ju helt omänskligt att man ska behöva gå runt med oro och sen i vecka 12 typ få reda på att den inte lever, usch!

Håller tummarna att allt är som det ska för dig!! Vilka symptom är kvar? Är också sjukt nojjig den här graviditet.

Kan du få till ett tidigt ultraljud på något sätt kanske privat?

Min mage är fortfarande svullen och bröstvårtorna är något ömma men är fortfarande bara i v 5 så känner inte så mycket annat. Jag har ett tidigt vul inbokat privat men då jag som sagt bara är i v 5 finns det ingen mening med att titta tidigare än om lite mer än en vecka enligt dom jag hörde av mig till, Ultraljudsbarnmorskorna. Orkar inte heller kolla ännu tidigare och sen få ett otydligt svar men ja, den här väntan är hemsk. Får stundtals panik över ovissheten.

Folk runt omkring mig tror ju att det är jag som bara nojar mig men känslan av att helt plötsligt inte vara gravid är såååå stark. Kunde inte säga högt att jag var gravid efter det eller läsa ngt som hade med graviditeter att göra. Kändes bara helt onaturligt. Man vill bara ha svar så att man kan få vara leden en liten stund och sen försöka igen. Sist jag hade såhär började jag ju blöda bara några timmar efter och det är bättre för då har man iaf ett svar. Nu har det gått 4 dagar...

Malin Annie Carolina

Äldre 17 Mar 21:34

#258

Suko12 skrev 2019-03-17 20:44:36 följande:

När jag fick mitt första MF så hade vi sex i v6 och jag började blöda efter det, trodde det var sköra slemhinnor det berodde på men dagen efter åkte jag in och ville kolla för att vara säker och då konstaterade dom att min livmoder var tom(??) fast jag inte hade blödit mycket alls.. så då var det en ofostrig graviditet sa dom.

Mitt MA som jag fick nu senast upptäcktes genom att vi var på ett tidigt privat ultraljud i v8 men kunde inte riktigt se allt, förutom lilla hjärtat, så hon sa att vi skulle komma tillbaka 2-3 veckor senare, även för att kunna få våra första ultraljudsbilder. Under den tiden så märkte jag att mina bröst slutade ömma och jag fick faktiskt en stark känsla i kroppen att jag inte längre var gravid, men tänkte sen inte desto mer på det ju längre tiden gick. Sen när vi var tillbaka nån vecka senare så frågade hon om jag hade känt att jag tappat symtom. Förstod direkt att knodden inte levde... Hon skickade då remiss till sjukhuset där det blev konstaterat. Jag vägrade medicin för att stöta ut fostret eftersom min abort för 3.5år sen var hemsk. Så jag bokades på skrapning 2 dagar senare... Det värsta med mitt MA var att vi hade sett hjärtat slå en gång redan.

Nu är jag i v6 och ska på tidigt vul 20/3 med tanke på mina missfall i höstas. Hoppas verkligen att det går vägen. Men som jag skrivit tidigare så går jag knappt runt och oroar mig. Känns konstigt men jag är typ "van" vid att det går dåligt så jag är nästan inställd på det. Känns overkligt att ens tänka tanken att jag senare detta år kanske har en liten mini i famnen.. Men dagarna går mycket fortare för mig eftersom jag glömmer av graviditeten emellanåt, för att slippa fundera.

Jag brukar tänka att jag väntar ett barn, inte missfall

Har man inte varit med om den känslan, att helt plötsligt inte känna sig gravid, är det omöjligt att förklara för andra har jag märkt. Folk tror att det mer är en oro men jag vet ju hur jag fungerar.

Jag kan ta ett missfall, eller ett MA som det här verkar vara men det som alltid ororar mig är att kommer det ta 1.5 är till att bli gravid? Kommer jag ens bli gravid igen? Och om jag blir det, kommer det bli MF IGEN? Kommer jag kunna få barn alls? Att vara orolig från och till i 1.5 år tar på krafterna.

Malin Annie Carolina

Äldre 21 Mar 09:45

#353

FruW85 skrev 2019-03-21 09:00:05 följande:

Jag förstår dig precis.. Har haft två missfall (ma) tätt nu. Ett i dec och ett i feb. Är så sjukt orolig över att det ska bli ett till men samtidigt finns det inte så mycket jag kan göra. =( Hade väldigt mycket symtom första gången och tog t.o.m ett gravtest som visade väldigt starkt dagen innan jag fick reda på det första MA:t på KUB (då hade det varit dött i tre veckor). Jag vet alltså att jag inte kan lita på min kropp, det spelar ingen roll hur många test som visar positivt eller hur gravid jag känner mig, det kan gå fel ändå och jag vet inte förrän jag gjort ul =/ (=jag försöker att inte gå runt och oroa mig hela tiden, men det är SÅ svårt) På något sätt känner jag mig mer likgiltig den här gången, nästan så att jag räknar med att det kommer gå fel, men då får jag i alla fall göra en utredning.. Nu är det väl kanske ingen bra taktik att vara likgiltig inför allt, men det verkar vara så mitt huvud vill hantera det..Eller ja..ska jag vara ärlig så pendlar jag nog mellan att vara likgiltig, panikslagen och hoppfull.. Hoppas någonstans innerst inne att jag bara haft otur eftersom min närmsta familj och släkt ploppar ur sig barn till höger och vänster och knappt någon har fått missfall.. men det är klart att tanken ploppar upp att "tänk om jag aldrig får några barn.."

Känner igen mig. Har ett MF sen tidigare (var dock oplanerat gravid då så just det missfallet kändes inte så jobbigt) men nu har det tagit ca 14 månader för mig att bli gravid och nu misstänker jag MA. Jag fick en så stark känsla förra veckan av att graviditeten bara försvann från mig (inte symptom som stannade av utan bara en superstark känsla) men har inte börjat blöda än eller så. Har VUL inbokat nästa onsdag men gud vad den här veckan har gått långsamt! Pendlar också mellan likgiltighet, oro och hoppfullhet. Hjälper ju inte att jag idag gjorde ett digitalt gravtest som visade Gravid +3 vilket alltså verkar betyda att hcg-nivåerna ökat sen förra söndagen (då jag plussade på själva bim-dagen då väl ett sånt test borde visat 1-2?).

Hur var det vid ditt MA? Tog du ett digitalt test? Vet någon om hcg-nivåerna ökar vid ett MA eller bara stannar av? Jag hittar ingenting om det när jag googlar.

Malin Annie Carolina

Äldre 27 Mar 10:51

#504

Idag hade vi äntligen tid för vårt ultraljud som jag bokade in för två veckor sen eftersom att jag var övertygad om att jag drabbats av ett MA. Har ju skrivit innan om att gravidkänslan bara försvann så var helt övertygad om att det inte gick den här gången (har ett MF bakom mig där jag upplevde exakt samma känsla). Ingen har direkt tagit mig på allvar då jag börjat må mer och mer illa och andra symptom har ökat men jag var fortfarande övertygad, jag var inte gravid längre! Men så är vi på UL och helt plötsligt dyker det upp ett litet riskorn med tickande hjärta. Allt var bara hjärnspöken och nu måste jag ställa in mig på det här på riktigt. Har dock svårt att vara överlycklig när man mår illa konstant men försöker! Och försöker att inte oroa mig mer nu även fast det är svårt. Känner dock att googlandet måste upphöra :)

Malin Annie Carolina

Äldre 28 Mar 12:11

#529

Popcorn90 skrev 2019-03-27 15:56:53 följande:

Hej på er!

Idag har jag varit på tidigt UL och det tickade ett litet hjärta, så underbar känsla! :) Blev ?bakåt? flyttad så är 6+5 idag bf 15/11. Lyckan är totalt fast jag mår illa och är supertrött men vad gör det!

Grattis! Har mått superilla senaste veckan men fick Lergigan Comp utskrivet igår som jag testat idag och (peppar peppar) men har knappt mått illa alls idag och velat äta tom. Det är så fruktansvärt skönt!

Malin Annie Carolina

Äldre 28 Mar 13:46

#531

Momento skrev 2019-03-28 12:13:19 följande:

Gud så skönt! Vilken vecka är du i? :)

Fått höra lite olika. BM idag sa 7+0 men enligt ULet var det 6+3 så går på det. Ungefär också det som min NC-app sagt så bättre att tro att man är lite mer bakåt och bli positivt överraskad senare. Själv? :)

Ja men testa dom på en gång! Så himla onödigt att må dåligt om man inte måste. Jag tar dom i halvor för läste att flera fått darrningar och hjärtklappning av koffeinet så tar dom i mindre omgångar och det verkar funka för mig iaf.

Malin Annie Carolina

Äldre 29 Apr 15:01

#682

Ellendellen skrev 2019-04-23 10:39:56 följande:

Är det någon mer som börjar må lite bättre nu? Jag är i vecka 10+4 nu och har de senaste dagarna successivt börjat kunna äta lite mer. Tröttheten och ömheten i brösten kommer och går lite men överlag börjar jag må bättre.

Blir ju såklart lite nojig över det och börjar fundera på om något är fel. Men enligt preggo-appen brukar man må lite bättre i slutet av vecka 11.

Du behöver inte oroa dig för att du börjar må bättre. Var (och är) orolig mest hela tiden och har också börjat må bättre men var på UL för en och en halv vecka sen och allt såg toppen ut. Har KUB om 10 dgr och nu har oron kommit tillbaka men BM på UL förklarade att det är RUNT v 12 många börjar må bättre men man kan likagärna börja må bättre tidigare eller senare också. Oron beror ju också ofta på hormonerna och hon sa även att vissa inte kan hantera den typen av hormon utan ororar sig mer. Jag har kvar symptom från och till men kan ändå inte fast jag gått in i v 12 idag ta till mig att det här kommer nog gå bra för det gör det i dom allra flesta fallen.

Jag har försökt att sluta googla för vad man än skriver kommer "missfall" upp direkt. För mig blev det har har blivit en sanning, att jag kommer få ett missfall för att varför skulle just den här graviditeten gå bra? Idag sökte jag tex på underlivssmärtor för det kände jag av några timmar till och från i helgen (inte så att det var jobbigt men kändes som små hugg några gånger). Det verkade som att det var missfall på gång punkt slut. Blir så trött av att i 9 fall av 10 behöva läsa om hur dåligt allt kan gå. Eller när folk ska skriva "DU behöver säkert inte oroa dig men det du beskriver slutade i missfall för mig". Förstår att man har behov av att skriva av sig vid ett missfall men ibland kanske man bara skapar oro för andra som inte behöver den eller skapar oro helt i onödan.

Oj, blev lite osammanhängande :)

Bf november 2019

INNEHÅLL