Ska jag bli äggdonator? För och nackdelar...?
Hej!
Jag håller just på att donera ägg, håller på för fullt med sprutorna och snart är det dags för äggplock. Är sjukt nervös inför det...
Jag har tänkt som så att jag skulle själv vara villig att ta emot ägg om jag var ofrivilligt barnlös och att jag vet vilken välsignelse våra barn har varit för oss. Att (förhoppningsvis) kunna hjälpa någon till samma lycka känns helt otroligt. Har också haft samma tankar som du, att man är rädd för att barnen ska fara illa på något sätt men landat i mitt beslut då jag tror att dessa barnen är väldigt efterlängtade (det är ju i sig ingen garanti) men till skillnad från andra random människor som skaffar barn till höger och vänster så har ju dessa personer gått igenom någon slags kvalitetskontroll :)
Tycker att villkoren här i Sverige är sjyssta för äggdonation; föräldrarna får inte vara för gamla, donatorerna ska helst ha fött egna barn (förhoppningsvis så är man mogen nog då), det är en osjälvisk handling då man knappast gör det för pengarna och donatorer får inte lov att vara anonym (tycker att det är sjysst mot barnet).
Sprutorna har varit helt ok att ta även om jag är spruträdd då min man hjälpt mig med dem. har råkat titta ett par gånger när han ska sticka migoch då varit nära på att svimma så hade aldrig kunnat gå igenom det här utan honom!
En annan tanke jag haft är; tänk om något av mina barn startar ett förhållande med ett eventuellt donatorbarn! Risken är ju extremt liten men endå en tanke som slagit mig. Har bestämt mig för att vara öppen med donationen för mina barn om det skulle bli något barn. Lycka till med vad du än beslutar dig för att göra!