Hur öppnar man upp sig?

Hej!

Jag är en 19 årig tjej. Jag är en person som tänker och känner väldigt mycket, men jag pratar aldrig med någon om det. Har aldrig berättat för någon hur jag känner. Min uppväxt var ganska jobbig (pappa var otrogen mot mamma, mycket bråk, prat om skilsmässa, psykisk misshandel) men jag har inte sagt det till någon. Under tiden mina föräldrar bråkade, som pågick intensivt i kanske fyra år när jag gick i högstadiet (hela mitt liv periodvis) så undanhöll jag allt för mina kompisar. Dom enda jag pratat med min uppväxt om och mina föräldrars beteende är mina tre systrar.

Jag har precis blivit tillsammans med en kille och jag vill ju självklart öppna upp mig, men det är så svårt för mig. Hur börjar jag prata om min uppväxt och om hur mamma och pappa varit mot mig? Hur kommer man in på det spåret? Det kanske det låter konstigt men för mig är dethär helt främmande, jag har aldrig någonsin sagt en enda känsla till någon. Jag tror att det är för att jag är sä rädd för hur mina vänner skulle reagera och svara. Att jag är rädd att dom ska se mig på ett annat sätt när dom vet hur min familj varit mot oss.

Jag tror att han öppnar upp sig mer också om jag visar att jag kan det, att det är okej. Men jag vill inte vara jobbig och fråga ut honom hur hans uppväxt var och om hans föräldrars skilsmässa.

Kort sagt behöver jag väl råd för hur man börjar prata om mer privata saker och hur jag ska komma närmare in på honom utan att verka kvävande. Detta kanske är självklart för många men för mig är allt dethär totalt främmande. Jag känner iallafall att jag vill öppna upp mig för honom. Har alltid väntat på att få prata med någon jag känner att jag faktiskt litar på.

Man ska aldrig öppna sig förrän man själv är bekväm om det. Om ni precis blivit tillsammans så njut av nuet, njut av förälskelsen och om det blir en fortsättning, när ni landa i nästa skede, då kan du, om du är bekväm med det, berätta lite, det som är minst jobbigt.

Men faktiskt så tycker jag det är bättre att du, innan du drar in honom i din barndom, så kanske det är bättre att du pratar om detta med någon kurator eller så.

Tänk även på att, om du berättar det svåra innan han träffar dina föräldrar, så kommer detta prägla relationen mellan honom och dina föräldrar.

Min egna erfarenhet är att berättar man personliga saker för fel person, så kan man få tillbaka det på ett sätt man inte önskar. Det vet du ännu inte.