Anonym (Jill) skrev 2019-03-02 01:58:49 följande:
Beklagar verkligen det du varit med om. Låter fruktansvärt och ännu värre blev det efter du sa upp dig. Jag hoppas verkligen du fått ordning på allt nu.
Jag tycker det är så svårt att vare sig bli sjukskriven eller säga något. Fått ett jobb många velat ha, det var massökning. Just där och då funkade inget på mitt fd jobb men löste sig så fort jag sa upp mig. Chefsbyte bla.
Det som gör mig deprimerad är för det första ovissheten när/om jag kan söka mig tillbaka samt att det är så vansinnigt tråkigt det jag gör nu. Man gör liksom ingenting (nattjobb på ett boende). Jobbar du 5 pass sitter du i en soffa 95 procent av tiden. Och det är just det som gör att det känns meningslöst...kanske svårt att förstå men är van att verkligen få jobba.
Känner inte att jag kommer in i gruppen heller, och man hittar en massa fel och när jag ändrar och gör rätt så får jag skit för att det också är fel. Kan inte riktigt svara på om det är ovissheten eller nya jobbet som är värst. Troligtvis ovissheten dvs att jag inte vet nör jag kommer därifrån eller ens om. Det ger både ångest och en tung känsla av meningslöshet. Jag vet ju att kommer jag tillbaka till det gamla blir det bra, men just ovissheten äter upp mig. Dessutom har fd chefen lovat en annan bara tjänst, en som dessutom saknar behörighet. Så nästa tjänst tillsätts förmodligen av denne... vilket gör att det känns ännu mer kört.
Tack. Efter ca 4 månaders arbetslöshet fick jag ett nytt jobb, ett jobb jag verkligen trivs på. Så det mesta har löst sig sedan depressionen förra året. Enda som inte löste sig helt var vänskapen med bästa vännen. Tydligen tror hon inte riktigt på att depression ens finns. Så hon var så dryg mot mig flera månader efter jag mådde hyfsat ok från depressionen (så bra att jag inte levde i en bubbla) för att "straffa mig" ....pga det har min syn om henne ändrats och jag kan inte riktigt helt hitta tillbaks till det vi en gång hade. Tyvärr.
Jag trivs så bra på mitt jobb jag har nu, så jag ser nästan som att det var ödet att jag fick en depression på förra jobbet så att jag kunde säga upp mig och få denna anställning istället. För....Hade jag inte fått depressionen så hade jag aldrig varit arbetslös lagom inför att kunna få detta jobberbjudande:) så ibland finns det en mening varför saker och ting sker.
Har också en stillasittande jobb där jag typ sitter i soffan minst 90 procent av tiden. Men det funkar bra då jag jobbar själv och därför kan sitta och läsa i en bok i lugn och ro. Hade jag haft kollegor så hade jag föredragit att jobba så mycket som möjligt för att tiden skulle gå fort undan.
Alla föredrar ju olika hur deras jobb vill se ut. Vissa vill ha något att bolla med hela tiden, medan andra njuter av att bara sitta ner och smutta på kaffet. Du ska absolut inte skämmas över att du tycker det är tråkigt att bara sitta, utan vill jobba hela tiden.
Sen....Bara för att alla vill ha en mjukglass så ska den med laktosintolerant inte skämmas för att den inte vill ha det. För ta den en glass så kan den bli riktigt sjuk av det. Dvs bara för att alla vill ha den tjänst du har, så innebär det inte att du ska behöva känna tacksamhet för att det är du som har den. Du fick jobbet och har nu testat. Och det visade sig att detta inte var något för dig. Så du ska absolut inte skämmas för att vilja söka vidare. Finns ingen mening med att du ska må dåligt:) så du ska absolut söka annat jobb.
Sen är det inte lätt som ny att komma och rätta till saker och ting på jobbet som är fel :p alltid är det någon som har jobbat där länge och tror att den är bäst och vet allt, som tar illa åt sig.
Och ja....ovissheten är så jobbig...tär verkligen på en :/ Men du ska iaf veta att du är inte låst på din nuvarande jobb....Nån gång kommer du att komma därifrån....Men just att inte veta när, kan kännas tufft.
Men hoppas det löser sig för dig:)
