Problem med bonusbarnet

Det är förälderns ansvar att se till att ta hamd om sitt dess barn och inte sätta det i famnen på den nya partnern, och att den nya parrnern inte förväntas göra uppoffringar man enbart kan begära av en förälder eller farförälder. Sätter föräldern sitt barn i famnen på sin nya med förväntningar om att den ska ge lika mycket av sig själv, eller mer av sig själv än föräldern själv gör, då sliter man på relationen mellan barnet och den nya. För en del föräldrar tar det lång tid att fatta för så länge de själva får stå i centrum och erhålla all positiv uppmärksamhet ifrån både barn och partner så märker den inte att det börjar gå åt helvete mellan partnern och barnet. Det är ju liksom lite väntat att barnet ändå inte ska gilla pappas nya så det blir upp till pappas partner, som ju är den vuxna, att lösa det på egen hand.

Det jag just har beskrivit tycker jag är ett vanligt scenario även om det så klart inte gäller alla. Om det var så här hos dig så tror inte jag att du såg det. Du skulle nog inte tänka att det var din pappa som borde ta mer ansvar. Jag tror att det är lättare att tänka att den där jävla ragatan var roten till allt ont.

Bara en tanke. Jag har själv inte din erfarenhet så jag välkomnar det du vill berätta.

Till wenddla: din man måste sluta arbeta på konstiga tider de veckor han har sitt barn att ta hand om. Alternativt att hans dotter får gå på fritids lika konstiga tider. Onödigt att han ska säga att det räcker att du tänker positivt, han vet ju inte hur det är att vara du och ta hand om hans barn. Hon vill väl hellre vara med sin pappa än att vara barnvaktad av dig. Han borde inte utsätta er två för det här. Du är nybliven förstagångsmamma och har nog med det, du borde få tillfälle att njuta av det som går att njuta av med bebistiden och inte ägna den lilla energi du har över att hantera hans barn.